FARSTORP. Söndagen den 22 februari föreläste Åsa Hagberg, diakon och författare från Förslöv, i Farstorps föreläsningsförening om sin farmor under rubriken ”Hon kallades Blomsterlotta”. Vi fick höra berättelsen om Åsas släkt i Ammarnäs, långt upp i fjällvärlden. Potatisbacken där byns bönder hade varsin bit att odla på har numera blivit en turistattraktion.

Lottas pappa var kyrkbyggare i slutet av 1800-talet och arbetade långt från hemmet i Tärnaby. När Lotta endast var åtta år gammal, fick hennes mamma ett plötsligt slaganfall och avled. Hennes pappa var tvungen att fortsätta arbeta borta, två småsyskon placerades hos släktingar medan Lotta ensam fick stanna på familjens lilla gård och ta hand om korna. Efter den kalla vintern fick Lotta gå i skola ett par veckor innan hon måste börja arbeta som piga, under en period hos en tysk handlare i Mo i Rana i Norge, där hon för första gången såg en riktig trädgård med många slags blommor och blev inspirerad av detta.

I ungdomen träffade hon Oskar som var från Ammarnäs . De gifte sig och bodde på en liten gård där. De fick fyra barn tillsammans, men olyckan drabbade familjen redan efter några år. Oskar förfrös sin ena fot, vilket ledde till att benet fick amputeras vid knäet. När Åsas pappa Alfred var 11 år, dog Oskar. För att lindra sorgen efter maken började Lotta odla blommor.

Hon fick arbeta hårt för att försörja familjen och en dag föll hon med ett fång ved i famnen och fick en inre bristning. För att återvinna hälsan måste hon vistas en lång period på Sorsele sjukstuga, medan barnen, varav det yngsta bara var åtta år gammalt, fick klara sig ensamma. Mirakulöst nog lyckades de överleva och så småningom kom Lotta hem igen. Alfred slutade skolan vid 13 års ålder och började arbeta.

På 1940-talet var vägen till Ammarnäs färdig och sedan byggdes ett hotell. Turister började komma och många var nyfikna på Lottas trädgård. Hon fick plantor av olika plantskolor och Alfred, som delade moderns intresse för blommor, skaffade brevvänner från hela världen, som skickade fröer till honom. Underligt nog överlevde många av växterna i den karga, fjällnära miljön. Lotta kunde deras latinska namn, vilket imponerade på en besökande biskop.

Hon avled 1974 och trädgården växte så småningom igen efter det att boningshuset brunnit ner. Alfred började arbeta med att återställa sin mors trädgård och 2014 kunde Blomsterhem invigas. Åsa berättade att om ett par år kommer Blomsterlottas trädgård att vara tillbaka i det skick den var på hennes tid.

Under föreläsningen varvade Åsa Hagberg berättandet med att sjunga egna visor och visa bilder på sina släktingar och blommorna som växte i trädgården. Alla vi som lyssnade var gripna av de fängslande människoöden vi fick ta del av. Dessutom blev vi nyfikna på att få komma till Ammarnäs och själva få se den trädgård som skapades där ingen trodde att det var möjligt.