VITTSJÖ. Efter att ha samlats vid kyrkans parkering för samåkning, följde vi efter Crister Albinsson ut till Ravnarp. När vi steg ut ur bilarna sken solen, och det var klarblå himmel!

John Forsberg, på vars ägor naturreservatet finns, hälsade oss välkomna.
Crister hade en rulle med sig som innehöll en lång, lång lista med viktiga namn, som vi bör känna till när det gäller vårt levande kulturarv.

Han berättade bl a att ängen och åkern bildar tillsammans kulturmarken (=inägomarken, vången) medan utmarken var skogen, där djuren betade. Hagen betas, ”mulens mark”, och ängen slås, ”liens mark”. Ängen är åkerns moder. Ängen gav ju hö till vinterfoder för djuren på gården, och djuren gav gödsel till åkrarna. Men den göds också av buskar och träd. Äppelträd är bra växter att ha på ängen, då deras rotsystem ligger längre ner och konkurrerar därför inte om vattnet i marken. Mårten Sjöbäck, född 1886, död 1976, var en man som fotograferat och skrivit mycket om kulturlandskapet och dess historia och vård i flera olika landskapsböcker.

Mullret kom allt närmre men vi begav oss ned mot Johns fina sexkantiga stuga. På vägen dit såg vi hans potatisodlingar. Många olika gamla sorter. Nu började regndroppar falla, och vi skyndade oss in. Här satt vi och ventilerade mycket.

Om olika liar som tillverkades ute i byarna såsom Simontorpa- och Lejon-liarna. Om knackade liar från Österrike. Fördelar och nackdelar. Om slipning. Om vad det innebär att ha ett naturreservat på sina ägor. Om starkt minskande arter, som var vanliga förr, t ex kattfot, jungfrulin och smörbollar.

Och så kom förstås den fina brännvinstunnan på tal! Då stämde någon upp följande strof ur sången Midsommarblomster:

På midsommarnatten plockar jag klöver och timotej,
karibacka och ängsull och blyga förgätmigej,
blåklockor och violer och sen drömmer jag om dej,
och då vet jag att du älskar blott mej.

Men vilken växt är karibacka? Det nog är bockrot, slank det ur Crister, men han har sedan berättat att det är fel! Rätt ska vara rätt! Karibacka är det dialektala namnet i Västmanland och angränsande delar av Dalarna för röllika.

Textförfattaren till sången Midsommarblomster är västmanlänningen Einar Molin och sången tonsattes av Lille Bror Söderlundh. Karibacka har tolkats som Karin i Backen (eller möjligen Karlen i Backen), som var kunniga om hur örter, däribland karibacka = röllika, kan användas som läkeörter.

Äntligen upphörde regnet, och vi begav oss ut.

Jungfru Marie Nycklar,

Grönvit nattviol

Här fann vi Jungfru Marie Nycklar, grönvit nattviol och blad tillhörande smörbollar, samtliga mycket sällsynta så vi fick gå försiktigt, så vi inte trampade ner dem. Annars är det ju bra att man går och promenerar i ängsmarken.

John har fått fram en fin damm genom att hålla efter veketåg med lien, och bredkaveldun betar korna ner. Även i år var lilla Svea med men sökte denna gång mer efter djur. Hon fann både ödlor och grodor.

Efter rundvandringen samlades vi åter i stugan och åt vår medhavda matsäck. Vi kom fram till att vi sett minst 50 olika arter av örter och gräs.

Vi tackade Crister för all intressant information, och John för att vi fått tak över huvudet när det regnade och för att han låtit en del av sin mark bli naturreservat. Så åkte vi mer än nöjda hem till Vittsjö igen.