Från 1600-talet och framåt uppstod en efterfrågan på de vita hägrarnas fjäderplymer, de så kallade ägretterna, vilka användes till främst huvudbonader. Denna efterfrågan ökade kraftigt under 1800-talet på grund av modet som då rådde. Detta resulterade i att handeln med skinn nådde miljonstrecket. Man födde också upp vita hägrar för att kunna plocka plymerna utan att döda fågeln men den absoluta merparten av plymer kom från jagade vilda fåglar.

Silkeshägerns bestånd hotas av försämring av dess levnadsmiljö, dränering av våtmarker till förmån för jordbruk samt miljögifter från jordbruk och industrier. Den är också mottaglig för fågelinfluensa och kan därför drabbas av kommande epidemier.

Silkeshägern är fotograferad Trönninge.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se