VITTSJÖ, BJÄRNUM.

Det har funnits kantareller att skörda en tid nu. Den ringa nederbörden den senaste månaden gör dock att hattarna är små, utom i lite fuktigare lägen. Mer regn har utlovats i nästa vecka.

Jo, visst är det hög tid att kolla svampkorgens kondition och att kniveggen är brynt. Det syns alltfler av våra bästa matsvampar i skogarna nu. Det är de så kallade mykorrhizasvamparna som lever ett för båda parter gynnsamt samliv med träd och buskar. De senare behöver tid på sig under vår och försommar för att de ska hinna tillverka så mycket socker att de kan dela med sig till svamparna. Det är därför som många svampar inte börjar visa sig ovan jord förrän nu i juli. Kulmen nås i augusti – oktober, då träden har extra mycket socker att bjuda svamparna på. Svamparna i sin tur är skickliga på att ta upp vatten och närsalter i så hög grad att de gärna delar med sig till skogsträden. På det sättet kan svamparna ”förlänga” trädens rotsystem i närmast ofattbar stor omfattning, och därmed gynna tillväxten. Det ekonomiska betydelse som svampar har i handel och hushåll är bara en droppe i havet, jämfört med den enorma tillväxtökning av skog som svamparna står för.

Fiskgjusen häckar på några enstaka platser i Göingebygden. Totalt i landet beräknar man att det finns cirka 2000 par.

Ungen till höger blir matad av honan

Jag har haft förmånen att under några månader få följa ett par som anlände i april. Efter en hel del bestyr med boet så var det dags för honan att lägga ägg. Under denna perioden är Fiskgjusen väldigt känslig för störningar och kan mycket väl lämna boet. Att från dold plats på stort avstånd med kikare få följa paret är mäktigt. Så efter cirka sex veckors ruvning var det dags för två nya individer att se världens ljus.

Under den första tiden fanns hela tiden en vuxen fågel i boet som delade fisken och ungarna var väldigt glupska. De växer mycket snabbt och att efter ett tag se honan mata dessa nu stora fåglar var lite märkligt. Så en dag övergick de vuxna till att enbart släppa ner den fångade fisken i det stora boet. Ungarna fick lära sig att nu får de klara ätandet själv.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Fruntimmersveckan är inne i årets solglans. Bondepraktikan förutsade att det skulle regna varje dag under denna ”damvecka”. Så var de också under gamla tider till fåfänga med höskörden som knappast kommit i gång på den tiden. Då skulle grässtråna växa så högt som möjligt innan slåttermaskinen och lien med sina hemsnickrade lieknaggar kom fram för att meja ner de långa stråna som skulle bli hö och stickas upp på höskullen.

Nya tidens forskning har gett besked att gräset skall mejas vid viss stadie och då kan det bli både fyra och fem skördar på en säsong. Då skall stråna innehålla mest näring. Så säger vetenskapen.

Nog var det bäddat för regn denna kvinnovecka längre tillbaka i tiden. Dåtidens bönder var väldigt vaksamma på Bondepraktikans förutsägelser.

Hans Flyborg (Balder) född 1869 flyttade till Vittsjö i slutet av 1920 talet. Han var ganska flitig skribent i Norra Skåne där han ofta refererade gamla historier och skrönor. Han avled 1961 i Vittsjö.

VITTSJÖ. Som texten ovan lyder så är det en strålande skön och för många av oss en ledig tid framför som gäller. Bara sådär lite lagom bris emellanåt och då kan man vara ute och njuta utan att en massa flygfän irriterar en.

Kaffe ute

Nere i den gamla småskolan i byn har museet öppet idag för alla som är intresserade att titta på dessa fina, gamla insamlade sakerna som för det mesta/ flesta är skänkta av privatpersoner till muséet. Samtliga saker är numrerade, har antecknats och alla dessa saker har en plats därinne. Men härute strålar solen från en klarblå himmel där besökarna kan inta sitt eftermiddagskaffe ute, vilket passar de flesta.

VERUM. Den sedan länge nedlagda gamla lanthandeln mitt i byn Verum fylldes med folk, när handlarsonen Erling Paulsson släppte sin bok Luffarschack den 16 juli. Många ville köpa ett exemplar av den ovanliga deckaren, vilken har sin handling förlagd till Verum. Erling Paulsson 67, som har arbetat med bland annat design och inredning, bor i Osby och har efter många års resande i jobbet blivit mer stationär på hemmaplan, i Osby. Han följer noga vad som händer i sin hemsocken Verum som fortfarande är en självständig församling kyrkligt sett.

Erling Paulssons bok finns att inhandla i nerlagda lanthandeln.

Paulssons deckare utspelar sig centralt i Verum på 1960-talet. På kyrkogården hittas en ung flicka död – mördad. Det blir givetvis stort pådrag från alla håll. Författaren lämnar detaljerade och levande beskrivningar av bygdens människor och miljöer.  

Runt 70 personer – många av dem numera avlidna, medan andra lever kvar – omnämns i deckaren. De har fått fingerade namn. Något mord har givetvis aldrig skett i verkligheten, på Verums kyrkogård under 1960-talet.