PITEÅ. På ett soligt och höstfärgat LF Arena möttes under söndagen hemmalaget Piteå och gästande Vittsjö. En match där Vittsjö över 90 minuter hade svårt att få ordning på sitt anfallsspel.

Piteå inleder matchen piggt och har första kvarten ett visst övertag. Inte helt oväntat tar Piteå också genom Anam Imo ledningen i den femtonde matchminuten. Detta efter en fin framspelning från vänsterkanten av Sofia Wännerdahl. Stärkta av ledningsmålet är det Piteå som nu skapar chanser och Vittsjö har mycket svårt att få ordning på sitt spel. Efter halvtimmen spelad tappar Piteå något i sitt höga presspel. Vittsjö får ändå inte riktig ordning på sitt spel som just nu innehåller många slarviga passningar. Vittsjö skapar hörna i den 36 minuten, denna nickas tätt utanför av Mie Leth Jans. För Vittsjö är det som vanligt Fernanda Da Silva och Clara Markstedt som står för energin och flera farligheter som dock samtliga tyvärr ”rinner ut i sanden”. Halvleken slutar 1-0 till hemmalaget Piteå.

VERUM. År 1886 tillträdde 22-årige Johan August Berglund som den förste ambulatoriske läraren i Mejarps småskola. Han var bror till skolläraren Per Alfred Berglund, som hade anställts i Verums folkskola 1885. Tjänsten var ”ambulatorisk” mellan skolorna i Verum och Mejarp med en årslön om 250 kronor. Om J. A. Berglund kan man läsa dessa rader i boken ”Ett annat Verum”: John Berglund föddes i Skärstads socken, Småland, den 10 juli 1864. Tjänstgjorde såsom skollärare i Sverige i nära 15 år och anlände till Amerika 1892. “Jag studerade”, meddelar han i sin biografi, “läkarebehandling vid American College of Mechano-Therapy samt National School of Chiropractic”, båda i Chicago. Jag började min praktik i Biloxi, Mississippi 1909, flyttade följande året med familj till Portland och kommer troligen att här bereda mitt hem för framtiden. Jag använder en behandlingsmetod absolut min egen och har rönt stor framgång.”

Sedan Berglund 1889 flyttat till Hästveda - och sedan till USA - kom Lovisa Johansson från Vittsjö - även hon 22 år gammal. Efter Lovisa, som flyttat till Visseltofta 1891, kom 29-åriga Kjersti Håkansson från samma socken, där hon varit lärarinna vid den ambulerande småskolan i Vesljunga sedan 1883. Hon blev långvarig i Mejarp och fick öknamnet ”Örfila-Kitta”. Hon lämnade skolhuset i Mejarp hösten 1913 då hon flyttade till Höör. Om lärarnas alternerande mellan skolorna säger Ester Olsson: Läraren bodde i Verum, lärarinnan i Mejarp och halva tiden skulle ju läraren och lärarinnan byta, så då folkskolan skulle hållas i Mejarp och småskolan i Verum fick de gå en halv mil morgon och kväll och mötas på halva vägen. I ur och skur. Då vi småskoleungar var samlade vid Trollasten och såg Kersti Håkansson (Örfila-Kitta) komma borta vid Källarhalsen (dalgången bortom kyrkan) var det vi som fick brått in och satt tysta och snälla i våra bänkar.

Spöke på onsdag - då spökade det Spöke på onsdag.

Tillsammans med kamraten O intog kåsören måltid på ett näringsställe. Samtalet blev angående spöken! En servitris meddelade tydligt att hon inte trodde på spöken då det inte fanns sådana! O bedyrade att visst fanns det spöken då han själv sett sådant vid D! Servitrisen förklarade att hon gärna önskade se platsen.
Du har tur svarade O det är onsdag i dag och då brukar det spöka vid D. Servitrisen var intresserad att följa med till spökeriet på kvällen. Då började intensiva förberedelser för kåsören och en kamrat!

På bestämt klockslag stannade O och servitrisen med sin bil utanför en ruin. Snart hördes rasslande ljud från ruinens källare då en rostig länk drogs över ett lika rostigt spisrör av plåt. Svagt fladdrande ljussken från stearinljus passerade källarens fönstergluggar. Dessutom förekom dova knackningar på källarens betongväggar. Tändstickor med olika ljussken passerade fönstergluggarna och ett svagt ojande hördes från den parkerade bilen.

Sedan kom en lång person sakta klättrande uppför den rankiga stegen iklädd ett vitt lakan samt med en vit papperspåse över huvudet. ”Spöket” stannade en stund uppe på ruinens krön utförande vissa små rörelser. Det illvrålande tjut som hördes från bilen kan inte beskrivas, det måste upplevas! 

Den klentrogna servitrisen hade nu verkligen sett ett ”spöke”! Det var svårt att hålla masken då kåsören gästade näringsstället dagen efter och servitrisen berättade med inlevelse vad hon upplevt. O kunde naturligtvis styrka hennes utsago.

HÅRSJÖ. Tisdagen 21 september var medlemmar i Vittsjö Hushållningsgille kallade till årsmöte i Hårsjö skola. Årsmötet hålls som regel i februari men p g a pandemin blev det i år framflyttat till september.

I den annars något kylslagna gamla skolsalen spred sig en skön värme från vedkaminen. 

Av gillets ca 100 medlemmar så hade ett 15-tal anammat kallelsen och kommit till mötet. Varför så få när det kunde ha varit fler på mötet? Ja, den frågan ställde vi oss också, men med den förhoppningen att fler medlemmar kommer på nästa möte.

Alla närvarande fick en föredragningslista att kunna följa under mötets gång. Exakt kl 18.30 hälsade ordförande Lena Svensson oss alla hjärtligt välkomna. Och hon blev också vald till kvällens ordförande. Karin Söderqvist valdes till sekreterare. Val av en medlem jämte ordförande att justera protokollet utsågs Bengt Jönsson.

Eldlus (Pyrrhocoris apterus) är en art i insektsordningen halvvingar som tillhör underordningen skinnbaggar och familjen eldskinnbaggar.

Eldlusen har en kroppslängd på 9 till 13 millimeter och en tydlig röd och svart färgteckning. Nymferna är även de svarta och röda, men deras färgteckning är något annorlunda än de fullbildade insekternas. För varje utvecklingsstadium blir dock nymfen allt mer lik den fullbildade insekten.