VINTER

VITTSJÖ. Några minnen från1940 talets verkligen stränga vintertider. I mitt hem fanns inte så många värmekällor. Det fanns en vedeldad spis i köket och i stora rummet fanns en större vedeldad spis. Denna eldstad med ornament av järn hade en höjd på cirka 180 cm och en diameter på ca 60 cm. Invändigt hade den ett lager av eldfast lera.

Vid ett julkalas på 1940 talet ses den stora spisen till vänster i bild.

En kall vinternatt omkring 1940 inrättades stora rummet till sovplats där hela familjen samlades, bolstrar, täcken och filtar samlades in till de flera lager av madrasser för att hålla den intensiva kylan ute där termometern visade -39⁰ C. Dåtidens bostäder var inte direkt isolerade utan kylan trängde in genom golv, väggar och tak.
Den stora spisen slukade massor av ved till värmen och kåsörens fader fyllde på med ved flera gånger om natten. Värmen i spisen var så intensiv att spisen på vissa platser var rödglödgad utvändigt.

På onsdagar framöver kommer vi att lägga ut bilder på ”kluriga ting” från förr till nutid.
Men, vad har de använts till och vilken funktion har de?

Rätt svar kommer nästkommande onsdag, då bild på ett nytt ”klurigt” föremål också läggs ut. Vill du gissa får du gärna skicka in förslag på svar till vår redaktion Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Vi inleder med tio veckor av ”klurigheter”, -där den med totalt flest inskickade rätt svar kommer att belönas med ett presentkort.

Här är veckans ”klurighet”.
VAD ÄR DETTA?

För större bild klicka här

VERUM. Idag ska jag nostalgiskt minnas landskapet och de små skogsbäckarna där jag haft förmånen att tillbringa min barndom. En annan som för snart 150 år sedan bar på liknande tankar var skalden och tullinspektören Elias Sehlstedt (1808–1874). I dikten Sång i Ångermanland skrev han: Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. Och hela hamnen som en spegel låg, Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg. (i Svea 1873.) Sundsvall var då en av Sveriges rikaste och mest blomstrande industristäder. Genom de många sågverk som anlades kring staden förskaffade stadens förmögna borgare, som kallades ”träpatroner”, sig stora rikedomar.

Att jämföra sågverksblomstringen i Norrland med sågverken i Verums Möllebäck haltar, men lite darr i hembygdskänslan kommer när jag ser dessa Verumsbilder från 1930-talet. Och Sehlstedts kända sentens: Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg gjorde sig påmind när jag läste uppteckningarna i folklivsarkivet.

De två uppteckningarna gjordes 1938 av museiamanuensen Alf Kahnberg (1911–2002). Oljemålningen av sågmöllan är utförd av John Öhvall (1883–1957). 

BJÄRNUM. Efter att Sofia Malm jobbat några veckor som församlingsvärdinna i Bjärnum fick jag möjlighet att besöka henne och få en inblick i hennes nya arbete. När jag kom dit möttes jag av en sprudlande glad Sofia som visade mig runt i det totalt nyrenoverade församlingshemmet och jag fick ett så varmt välkomnande.

Sofia hälsar välkommen till hennes arbetsplats

Sofia Malm ? Visst var det väl hon som blev utsedd till Årets Vittsjöbo 2020?
Jo då det stämmer och när hon fick denna utmärkelse blev hon både glad och väldigt överraskad. Hon hade nämligen själv nominerat någon annan till Årets Vittsjöbo och att det sedan skulle bli just hon själv – se den tanken fanns inte på kartan. Hon hade dessutom sökt sig ett annat arbete.

VITTSJÖ. ”Mötet är inställt!” Dessa var orden gång på gång, på gång.

Vi hade hoppats på att komma igång igen till jul, men så blev det inte. Hur blir det så till våren?

Tillsvidare har vi ställt in januari och februarimötena med meddelelse i Norra Skåne. Marsmötet med Jessica Abbot är tyvärr också inställt. Hon vill gärna komma en annan gång.

Så återstår april och maj. Att spå om coronaläget fram i tiden kan vi inte. Vi kan bara gissa. Och vi tvivlar på att aprilmötet kan bli av. Så återstår maj med vårfest i församlingshemmet.