VERUM. Josef Nilsson föddes på gården Magnarpstorp i Verums socken den 2 september 1892 och redan året därefter avled hans mor Ingrid Olsdotter vid 25 års ålder. Hon var född i Hovgården 1867 och var äldsta barnet till storbonden där Ola Persson och hustrun Elsa Johanna. Ansvaret som fostermor fick under många år bäras av ”husföreståndarinnan” Hanna Trulsdotter (1845–1931), vilken står intill Josef på gårdsplanen framför boningshuset på en bild från omkring 1920 (Se nedan.) Hon var i tjänst på gården fram till 1928, då hon flyttade tillbaka till gården i Bolberöd där hon var född. Där bodde då hennes syster Elsa Trulsdotter som var änka efter Per Jönsson d.ä. i Hörlinge. (Elsa och Per var föräldrar till Anton P. Hörlén.)
Tragedin med bråd död på gården fortsattes när fadern och änkemannen Nils Jönsson dog redan den 7 september 1913 då sonen Josef nyss nått 21 års ålder. Fadern var då blott 49 år gammal och tidigare samma år hade Josef varit rekryt på Kronobergs hed.

Josef Nilsson som rekryt i Kronobergs regemente
Först drygt tio år efter faderns död var det dags för Josef att ingå äktenskap. Hustrun fanns på nära håll. Bröllopet med Thora Nilsdotter från Tågarp firades den 3 maj 1924 och i mars 1925 kom äldsta Irma till världen. Därefter föddes barnen Elsie, Nils-Arne och Ingrid. Josefs hustru Thora avled 1956. Josef fick leva till 1981 och uppnådde därmed 88 års ålder.
VITTSJÖ. ”Vårt lag” gick upp i högsta serien 2012 och har sedan dess stannat kvar i damallsvenskan. Imponerande inte minst sett mot de andra lagens högre budgetar.
En sjätteplats i årets damallsvenska seriespel är ett mycket bra resultat. Visst fanns några matcher som var tveksamma. Det är lätt att glömma att motståndarlagen har samma ambition, -att vinna. Jämnheten på denna höga nivå är hårfin, så ibland är det troligen dagsform eller matchinledning eller taktiska drag från ledning som fäller avgörande om vem som skall få vinsten o därmed de tre viktiga poängen.

Laget har skapat en stor samhörighet för boende i bygden
I Vittsjö har allt sedan 2012 intresset för svensk damfotboll och i synnerhet det egna damfotbollslaget bara ökat. Som skribent sedan flera år går det nästan inte att undvika fotbollsfrågor vid besök på ortens ICA. Extra roligt att notera att väldigt många damer har superkoll på läget i laget och svårigheterna inför och betydelsen av kommande matcher och kommer därför med svåra frågor.

Skrällaget 2012
För tolfte året i rad kommer vi även 2023 att få se damfotboll på absolut högsta nivå i ”den lilla orten” Vittsjö Som fotograf/ skribent finns ibland tid att studera omgivningen vid en match. Jag noterar att flera av mina grannar på något vis är engagerade och går omkring med ”gul väst” märkt med olika saker, -min kära hustru är en av flera ”nannys” till Katrinas lilla Harper, -så underbart och så förenande detta är.
En mycket stor och bidragande anledning till det för året fina resultatet är naturligtvis de tre tränarna. Både Thomas Mårtensson och Ulf Kristiansson stannar kvar och vi får hoppas samma gäller för duktige målvaktstränaren Ulf Jacobsson.
VITTSJÖ. Fredagsnatten skulle bli en helt vanlig natt med Trygg i Vittsjö, -nja så blev det kanske inte riktigt. Det blev biljakt och även polisanmälan.
Inledningsvis flöt kvällen/ natten som den brukar, med andra ord inget speciellt att rapportera.
Att köra extremt sakta inom bebyggda områden har gett oväntade resultat tidigare. Då har man chans att upptäcka detaljer och ibland även oegentligheter. Taktiken visade sig ge resultat denna gången också.
Strax efter klockan 02 upptäckte patrullen på avstånd några personer på eldrivna sparkcyklar mitt uppe i Västanskogens villaområde. Naturligtvis ett märkligt sammanträffande vid denna tiden på dygnet. De upptäckta personerna var absolut inte intresserade av kontakt utan drog mycket snabbt iväg. Patrullen följde efter två av dem men tappade tyvärr bort dem inne på Ekenområdet där de troligen försvann in i någon byggnad.
Personerna var mörkklädda och hade vid tillfället även uppfälld huva, elsparkcyklarna var utan både belysning och reflexer. Polis kontaktades och anmälan gjordes.
Om det rörde sig om ungdomar som trots den sena timmen bara var ute och "lekte" eller om brott vid tillfället för upptäckt redan var begånget är oklart. Patrullen körde ett antal gånger i villaområdena i Västanskogen men kunde inte notera någon åverkan eller annat som kan kopplas till genomfört brott.
Helt klart har patrullen stört, -kanske har ett brott förhindrats. Om så är fallet har Trygg i Vittsjö lyckats med sin målsättning.
Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar. I de norra delarna av grönfinkens utbredningsområde är den en av de tidigaste fåglarna av börja sjunga om våren. Dess utdragna "knarr" hörs ibland redan under varma vårvinterdagar.

Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog och i parker. Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar. Grönfinken kan drabbas av den dödliga sjukdomen gulknopp.

Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt fyra till sex ägg, men tre till sju har observerats.
VERUM. Jag minns från mina ungdomsår två äldre syskon som bodde i ett litet hus några kilometer norr om Verums kyrkby Huset låg inte långt från korsningen där vägen mot Vesljunga viker av från Visseltoftavägen. Huset hade byggts på en tomt tillhörande en gård i Horsaskog och marken hade 1909 köpts av modern till Hans Alfred Jönsson och Selma Benedikta Jönsson, sedermera gift Krook. Modern Elsa Andersson var född i Sjötorpet 1855 och hade varit änka sedan 1890.
Sonen Alfred Jönsson (1886–1965) var sågare och lantbruksarbetare och har tidvis arbetat vid den intilliggande sågen i Grantorpet. Dottern Selma Krook (1888–1968) hade utbildat sig till sjuksköterska på Konradsberg i Stockholm 1915–1916. Selma kom till Visby 1925 och ingick 1927 äktenskap med stadsläkaren där Hugo Krook (1856–1947). År 1949 inflyttade Selma som nybliven änka från Visby på Gotland till huset i Horsaskog där hon bodde tillsammans med brodern Alfred.
|
|
|
Alfred och Selma hade sina rötter från en av gårdarna i Sjötorpet. Deras mors brorson Svante Nilsson var ägare och lantbrukare på hennes föräldragård. Det blev sedermera Svantes son Sven Nilsson (1923–2007), av oss i Verum kallad ”Sjötorpa-Sven”, som hade gården.
Sida 474 av 1545