Årsmöte med föredrag om Snapphanar

VITTSJÖ. Torsdagen den 14 mars genomför Vittsjö Bjärnum Teaterförening sitt årsmöte. Platsen är Medborgarhuset och tidpunkten är kl 18.

Förutom sedvanligt årsmöte är Ann Jönsson inbjuden att berätta om Göingebygden och om ”Snapphonor och Snapphanar”. Deltagarna har genom att lämna förslag möjlighet att påverka föreningens verksamhet, skriver Anita Tidblad i reklamen.

Föreningen bjuder på Gulaschsoppa.

 

Läs mer …

Snöklockan

VITTSJÖ. Snöklocka (Leucojum vernum), även kallad Klosterlilja, är en amparyllisvätart som beskrevs av Carl von Linné. Snöklockan blir 15—20 hög och luktar gott.

Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa.Den bäst kända växtlokalen i Sverige för Snöklockan (Klosterliljan) är vid Vadstena kloster.

Växten tros ha förts dit av munkar under medeltiden och har sedan förvildats från den gamla munkträdgården. Idag har den blivit något av en turistattraktion då den varje vår blommar i tusental likt ett stort vitt hav under fruktträden.

Läs mer …

Varför firar vi fettisdagen?

VITTSJÖ/BJÄRNUM. I dag är det fettisdagen, dagen då du verkligen har anledning att äta en massa gott. Konditorier och livsmedelsbutiker satsar hårt på semlor. Men varför äter vi semlor på fettisdagen och hur kom fettisdagen till?


47 dagar innan påsk infaller fettisdagen, vilket innebär att den varierar varje år. Som tidigast kan den infalla den 3 februari och som senast 9 mars. Fettisdagen är den sista av de tre festdagarna man hade inför den 40 dagar långa fastan.

Detta går tillbaka till katolsk tid, den tid vi i Sverige och Norden var katoliker. Man förberedde sig för fastan genom att äta så mycket man bara kunde.

Läs mer …

Järnsparven finns i våra trakter

Järnsparv (Prunella modularis) är en liten tätting i familjen järnsparvar. Järnsparven häckar i tempererade områden i Europa och Asien upp till trädgränsen.

Järnsparven påminner om en brunaktig sparv men med tunn insektsätande näbb och järngrått huvud. Den lever i skogsmarker och håller sig ofta dold i täta buskage. Fågeln observeras främst när den sjunger då den tenderar att sitta mer öppet. Sången är monoton och den har en silvrig, högfrekvent stämma.

Läs mer …

Sorgligt 200-årsminne från året då Verums kyrksilver försvann

VERUM. De var skönt att höra en lättnadens suck från landets prästerskap sedan de från Strängnäs stulna riksregalierna återfunnits i en soptunna vid Åkersberga. Men i Verums församling hördes ingen sådan ”lättnadens suck” för tvåhundra år sedan. I kyrkans räkenskaper för år 1818 - skrivna 2019 - kan man i stället läsa följande sorgliga anteckning:
Den kalk och patén, som kyrkan förr ägt och förvarade hos annexåboen i Werum by Pehr Johnsson förlorades jemte större delen af hans egna effekter, vid en nattetid utbruten eldsvåda som lade hela hans gård i aska.

Kyrkans två mest värdefulla gamla dyrgripar förlorades alltså i en gårdsbrand hösten 1818. En ny silverkalk och även en ny paté (oblattallrik) i silver - som ersättning för förlusten - skänktes sedermera till kyrkan 1824 av två bönder från Malseröd och en ny brudkrona skänktes sedermera 1948 av Karin Keller (1889-1965), som var född i Maglaröd och avled i Kalifornien.

Brudsilver tillverkat av Kristianstadsmästaren Olof Diedrich Rooth

Minnessakerna som försvann
Det var under några förfärliga år i början av 1800-talet som Verums kyrka blev av med sina gamla dyrgripar. Då förlorades silverföremål som i hundra år ägts av Verums församling. Hösten 1818 blev kyrkans nattvardskalk och en tillhörande patén (dvs oblattallrik), båda av silver, förstörda då två gårdar på kyrkbacken utplånades natten till den 23 oktober och under det följande decenniet såldes dessutom brudkronan som kyrkan haft sedan 1709.

Läs mer …