EMMALJUNGA. Varje år firas Hembygdsgårdens dag första söndagen i augusti. Wittsjö Hembygdsförening har i år valt att fira denna dag vid ”Pallas stuga” i Emmaljunga.

”Palla”, Pernilla Bengtsson, dog 1947 och var den sista som bodde i stugan.

Britt Persson visar foton och berättar bland annat om legenden ”Palla”. Här finns också hantverk av flera slag att inhandla, -visning i hur man binder vackra buketter, -lotteri med fina vinster, -hemlagade karameller i strut och så förstås fika med hembakade kakor.

Hembygdsstugan ligger ca 1 km in på vägen mot Bökholm i Emmaljunga.

VERUM. På Nillavallen i Verum har några unga fotbollstalanger genom åren stärkt sin fysiska förmåga genom framgångsrik träning till den grad att de kommit att passa inom polisyrket. I mitten av juli 2025 meddelade flera tidningar att den som ligger bakom namnet på Verums fotbollsplan just hade avslutat sim polisutbildning.

Tidningen QX skriver 2025-07-22: Från blågult till blåljus! Före detta landslagsspelaren Nilla Fischer har sadlat om från fotbollsproffs till polis. I veckan fick Östergötland 78 nya poliser, en av dem som precis avslutat sin polisutbildning och fick ta emot nya axelklaffar är före detta fotbollsproffset Nilla Fischer. – Från fotbollen har jag vanan och viljan att prestera, att göra mitt bästa varje dag och varje pass. Och att kunna samarbeta och jobba tillsammans med olika människor, det tar jag med mig in i polisyrket, säger Nilla Fischer.

Nilla Fischer. Foto: Polisen

Nilla Fischer, som nu blir polis i Norrköping, är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna och har vunnit OS-silver (2016) och dubbla VM-brons (2011 och 2019) med svenska landslaget. Dessutom har hon mottagit Diamantbollen som Sveriges bästa kvinnliga fotbollsspelare två gånger.

Bland andra fotbollsspelare från Verum som dels spelat på den plan som nu heter Nillavallen, dels blivit yrkesverksamma som poliser kan nämnas: Birger Johannesson från Magnarp, Kjell Petersson från Ristorpet, Carl-Oscar Persson från Stavshult och Rolf Svantesson från Verums kyrkby.

VITTSJÖ. Väntat och väntat. Nu när vi går in i den sista veckan i juli så börjar man att kunna skörda lite av sin vårsådd i mars/april. Hos mig har det endast blivit tomater i år. Men riktig färgklick blev det i alla fall. Tack vare mina grannar.

Min trevliga granne kom in och lämnade lite av deras skörd och tillsammans blev bilden bra. För kålplantorna som vi satte tillsammans med tomatplantorna i växthuset bidrog inte alls till en fin blomkål. Men tomater i flera rader så nu väntar jag på bra skörd i år igen. Tomater kan ätas som de är, i sallad eller laga till en god tomatsoppa, ( varm/ kall). Snabbt och enkelt att tillaga. Så nu kan vi snart skörda. Det är så mysigt att gå in i växthuset och plocka några tomater och äta direkt.

Torsdagen den 24 april körde vi på en sedan länge planerad semester till Tyskland. Redan mellan Hässleholm o Höör började det fina med alla dessa vitsippor i backarna och solen sken från en molnfri himmel.

Andemeningen var att köra så lite motorvägar som möjligt, för på motorvägar ser man naturen i fjärran men på mindre vägar ser man naturen i närbild. Efter Öresundsbron o Köpenhamn tog vi gamla kustvägen till Köge, en sträcka på drygt två mil med cirka 18 rondeller och några trafikljus men roligare att köra än motorvägen med en hetsig trafik och här kommer man den Danska bebyggelsen närmare. Inne i Köge fins en mysig camping.

Efter Köge körde vi en mindre väg till Vordingborg, en väg som var ganska rak och gick genom fin natur. Efter Wordingborg fick vi köra ut på motorvägen mot Rödby. Innan Rödby stannade vi på Faröbrons ställplats som även är för husvagnar och är gratis, så där har vi hållit många gånger när vi varit på det hållet.

Faröbron

Färjan från Rödby till Puttgarden tog cirka 50 min. Vägen från Puttgardens präglades av mycket trafik o dålig väg och mycket vägarbete för byggande av ny motorväg som skall ansluta till befintlig motorväg mot Lybäck.

Efter Lybäck körde vi motorvägen mot Rostock för att stanna på en fin rastplats söder om Lybäck. Strax efter rastplatsen körde vi en mindre väg söderut mot Luneborg. Nu började verkligen semestern då vi kom nära naturen, av misstag kom vi in i staden Ratzeburg vid eftermiddagstrafiken och trafiken stod nästan stilla men efter en timme kom vi till orsaken, ett trafikljus vid ett vägarbete på en bro, så vi fick verkligen studera staden o dess bebyggelse när trafiken stod stilla.

VITTSJÖ Som rubriken lyder så har Vittsjö hembygdsförening gjort den sista söndagvisningen av museets innehåll och toppat den med musikunderhållning. Hela juli månad varje söndag har frivilliga krafter hjälpt till att förevisa vad som finns inne i museets väggar. En diger samling som är samlat på en plats och nästan mitt i byn och bra med parkeringsmöjligheter och lätt att hitta för de som är intresserade av äldre ting och som är på besök i Vittsjö.

En trevlig och härlig atmosfär möter en när man kommer in i huset, det serveras fika till dem som är på besök. Gemytligt på hög nivå, kom in och slå dig ner, här finns plats för dig också, sa flera i kör, tack. 

Karin Persson står för dagens underhållning, både med gitarren men också med ett annat instrument som heter Psalmodikon, ett instrument som var Sveriges vanligaste instrument på 1800-talet. Hon berättade också att Dillner hette han  som tillverkade det hära instrumentet som senare ersattes med tramporgel både i kyrkor men också i det egna hemmet.