Åter en bokrecension från Bjärnums bibliotikarie Gunilla Karlsson denna gång boken "Jag for ner till bror". 

BJÄRNUM. Den augustnominerade boken, Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, utspelar sig i den norrländska glesbygden. Berättelsen kretsar kring Jana och hennes tvillingbror, som heter Bror. Brodern bor kvar på föräldragården i Smalånger. Han är alkoholiserad och Jana är rädd att han ska supa ihjäl sig om han inte får hjälp. Så hon bestämmer sig för att lämna Luleå och resa ner till sin bror för att stötta honom.

Den första person hon träffar när hon kommer till Smalånger är John. John är konstnär och när Jana får se hans stora målningar väcker det både oro och obehagskänslor hos henne vilket gör henne både förundrad och konfunderad. Ganska snart inleder Jana och John ett förhållande, men det blir ett stormigt och oroligt förhållande.

Så småningom får Jana jobb inom hemtjänsten och författaren ger en fin och realistisk beskrivning av jobbet i hemtjänsten. Det är många fina möten med de människor som behöver Janas omsorger. Men Jana träffar också människor som väcker gamla minnen till liv och som gör att hennes förflutna rullas upp och blottlägger en olustig och obehaglig familjehistoria. Jana blev som barn utsatt för övergrepp av sin far och som tonåring försökte hon döda honom för att få slut på övergreppen.

BJÄRNUM. Ordförande Kerstin Göransson hälsade kyrkoherde Mats Svensson, Seniorsångarna, samt 72 medlemmar välkomna till årsmötet.

Parentationen inleds med att Seniorsångarna sjöng – Hör mina ord.

Kyrkoherde Mats Svensson läste upp namnen och Ingrid Magnusson tände ljusen. En tyst minut hölls för 11 medlemmar, som avlidit under det gångna året.
Kyrkoherde Mats Svensson läste – en bön av gudsmannen Mose, ur Psaltaren. Han talade också om hur viktigt det är att taga vara på livet. Genom att försöka leva i nuet.
Ordförande överlämnade en bukett blommor som tack till kyrkoherden.

Från full vinter till tidig vår på några få dagar.

Under kan ske än i våra dagar.

Men myrorna sover i stackens källarvåning ännu några veckor.

Ett par tragedier har hänt den ena har drabbat en prinsessa från skogens ”kungahus”.

VITTSJÖ. Ute var det grått och trist, lite duggregn kom det också men det var inget alla vi märkte av som samlats på Träffpunkten Linden denna dag. En viss ommöblering hade krävts för att alla de förhandsanmälda skulle få plats. Av olika anledningar kunde inte alla komma men i slutändan blev det 35 personer som såg fram emot ett par trevliga timmar med underhållning av Mikael Brorsson samt ta del av den gemytliga stämningen kring de dukade borden.

Mikael Brorsson från Karlshamn trakterade sitt dragspel med bravur. Kända melodier så som Kostervalsen, Min älskling du är som en ros, Under Paris broar, Pigalle, Det var på Capri …, Tango kavaljern samt italienska och spanska toner fick han fram på sina dragspel där fingrarna flög fram över tangenterna, särskilt när han spelade en snabb polka.

VITTSJÖ. De drygt 70 personerna fick många skratt vid kvällens Stand-upp föreställning. Teaterföreningen bjöd denna gång på Martin Svensson och Arja Jantunen som presenterade Selfien -”en skev självbild”. I reklamen utlovades humorföreställning o det blev det verkligen. Flera kom att känna igen sig i några av alla tokigheter som kom att beskrivas under föreställningens två timmar.

Allt började lite försiktigt med alla år som snabbt passerar, och hur man helt plötsligt är 50+. Martin fortsatte med osäkerheten vid våra hälsningar. -Hur skall man hälsa egentligen, ta i hand eller kramas eller? Han pekade på flera dråpliga situationer, -kindpussar, nästan våld, i vissa länder, -till den stora osäkerheten i Sverige. Martin menade att danskarna hälsar med ”dansk skalle” detta på grund av att de oftast har båda armarna upptagna med att bära runt sina tunga kassar med öl.

Då Martin uppnått ”myndig” ålder, det vill säga 55+, upplevde han att det kom inbjudan från flera oväntade håll, bland annat från seniorboende.