VITTSJÖ. Det var en gång för mycket längesedan, -så gick jätten Norke och mumsade på blåbär och hallon i den stora skogen i övre delen av det landskap som han kunde Skåne-ra över.
Han tyckte livet var skönt när han plumsade fram i en vattensjuk terräng och lämnade i varje fotsteg en rad med små sjöar efter sig där han kom västerifrån.
Rätt vad det var kom han fram till en större sjö där det låg vit dimma över hela vattenytan. ”Här vid denna Vita sjö vill jag bo” sa Norke, och blev så glad att han tog upp en sten, stor som ett hus, och kastade den några kilometer västerut. Ozon- frisk luft verkade vara här!
Han vandrade runt på ett ställe på näset som gick ut i sjön och där byggde han sin stora stuga.
En bit därifrån ordnade han för sin Get i en håla.
Lite längre söderut från sin stuga räknat, hade han sett Björke falla, som han hämtade hem för att elda med.
Eftersom jag är född och uppvuxen i Vittsjö och själv har varit och sett den stora stenen Norke hall, så tyder väl det på detta är en sannsaga, eller?
Jag tror att Norke levde ända fram till 1939 då han dog men samtidigt också återföddes som en vanlig ordinär människa, ja just det ?

EMMALJUNGA. Visst är det vackert nu när snön äntligen har kommit!
Visserligen hade vi ingen snö på julafton men jag minns en julafton för ett par år sedan. Det hade kommit en hel del snö och snövallarna var höga. Julaftonskvällen var kall, mörk, och stjärnklar och vi tog en promenad och och njöt av tystnaden. Utrustade med stearinljus och tändare gick vi från hus till hus och satte ljus i snödrivorna.
I hela norra Emmaljunga fladdrade stearinljusets milda sken till glädje för de som hade vägarna förbi eller som bara tittade ut.

Det behöver inte vara jul för att lysa upp tillvaron! Gå ut och tänd ett ljus i en snödriva för de som du tänker varma tankar om.

VITTSJÖ. Snödjupet är tillräckligt för anläggande av skidspår vid Golfbanan i Ubbalt. Snötäcket är mer än tillräckligt djupt för golfspelare. Inte ens spelare med röda golfbollar har en chans! Med hjälp av snöskoter från Hästhult AIK har 3,2 kilometer långt välpreparerat spår lagts upp intill naturreservatet. Dock över golfbanans snötäckta och välklippta greener med omgivningar.

Marianne och Lars Christer Månsson kom från söder för att prova sina nyinköpta skidor

Redan i onsdags var det väl preparerade spåret färdigt för skidlystna åkare. Med hjälp från Hästhult AIK:s skoter med tillkopplad ”SpårKalle” blev skidspåren färdiga med lagom djup och lagom bredd. På onsdagskvällen blev den preparerade banan provåkt och utföll till full belåtenhet. Marianne och Lars Christer Månsson provade glidet. Nästa mål är Vasaloppet. Som åskådare!

BJÄRNUM. Nettobehållningen i Snapphanebygdens sparbank i Bjärnum Vittsjö fördelades åter till ett antal föreningar inom bankens verksamhetsområde. Överlämnandet av förra årets premier och sponsring hade skett vid tidigare tillfälle. Härom kvällen var föreningarnas representanter inbjudna till information om Snapphanebygdens sparbanks verksamhet.

Sång- och musiksällskapet underhöll.

Samlingen i Bygdegården i Bjärnum hade hörsammats av omkring 50 personer med föreningsanknytning. Sammankomsten inleddes med några grupper från Musikteaterskolan som sjöng, delvis med gymnastiska rörelser. Bankens VD Jörgen Bergström inledde med information om Snapphanebygdens sparbanks verksamhet.

Det var en gång för mycket länge sedan. Ja, det var så länge sedan, att sagor och sägner ännu inte färdades med vinden, utan var kvar på det stället där de uppstått, och på så sätt stannade de kvar hos dem som berättat. Och hit till den stora skogen i nordvästra Skåne hade inga sagor kommit.

Visst susade vinden här som på andra ställen, men berättade bara om vad som hände just här; att älgarna fått två kalvar, att blåbären var störst bakom den stora stenen vid den STORA TALLEN och att en björn nyss lufsat förbi den STORA GRANEN.
Vinden förde dessa nyheter vidare genom skogarna, över myrar och sjöar, men ingen brydde sig om att lyssna! Just på denna plats där allt detta skedde, bodde det någon alldeles bredvid en stor sten, inte långt ifrån den STORA TALLEN. Vem denna någon var, vet ingen. Kanske ett knytt eller ett av skogens väsen. Ond eller god existerade inte, utan alla levde i samförstånd med naturen, så även detta väsen.