VITTSJÖ. Han åkte till Kanada för släktbesök men blev så betagen av naturen att han återvände som storviltjägare 1973. Det handlar om Lennart Lundstedt, Boalt i västra delen av Vittsjö församling. Sedan dess har det blivit resor varje år med ett par undantag. Lennart är helt nyligen hemkommen från den senaste resan. Resan innevarande år är inplanerad liksom firandet av sin 100 -årsdag på Hemfjället i Brittisk Columbia!

Lennart Lundstedt vilar tillbakalutad och berättar om sina upplevelser.

Det är nära 40 årliga resor som Lennart Lundstedt utfört till Amerikas urskogar. Det är inte enbart Amerika som lockat naturmänniskan Lennart. Afrikas djungler har fått besök några gånger och det är en behjärtansvärd insats med detta. Urskogsbefolkningens enda inkomstkälla är som guider till jägare och naturmänniskor.
Första resan till sitt jaktområde som omfattar 700 000 hektar var nog en annorlunda upplevelse. Det fanns inga vägar till tänkta platsen och till närmaste bofasta indianby var det tolv mil och till större ort var det 30 mil. Intill Lennarts camp fanns en sjö och sjöflygplan transporterade Lennart och han utrustning med bland annat gevär och motorsåg. Första åtgärden var att bygga sig en stuga i den björnrika trakten. Träd fälldes och med hjälp av motorsåg blev det så småningom ett härbärge till skydd mot både väder och vilddjur.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Gudrun skrivs o talas det mycket om i våra media i dagarna, det är ju tio år sen stormen Gudrun rasade. Varför den blev döpt till Gudrun vet jag inte. Jag har ett par Gudrun i vänkretsen, som kan vara stormande men på ett positivt sätt och de far absolut inte fram som orkaner och om de känner gudarnas hemlighet, som namnet lär betyda, vet jag inte.

Orkanen ställde till med en massa elände för många människor. Minst sju personer omkom under själva stormen och tio omkom i röjningsarbetet. 50.000 skogsägare drabbades, många av dessa i vårt närområde, när 75 miljoner kubikmeter skog, mest gran, fälldes på några timmar. Värst var det för alla de, ca 40% av skogsägarna, som inte hade stormskadeförsäkring.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Sitter på min plats vid köksbordet och betraktar aktiviteterna vid fågelrestaurangen på stolpen 4-5 m andra sidan fönstret. När kylan biter i riktigt är fåglarna mycket aktiva, främst talgoxar o blåmesar men också den majestätiska domherren nedlåter sig till ett o annat besök. Bofinkparet plockar mest på marken liksom rödhaken. Koltrasten intar också sitt äpple på marken, resterna av äpplet äter rådjuren upp på natten. Nötväckan kommer som en kamikatze-pilot in i häcken för att därifrån sen snabbt nappa åt sig en nöt eller ett solrosfrö, som han far iväg o gömmer i en holk eller en grenklyka bland granarna.

BJÄRNUM. Under -60 talet var Bingo ett av de stora folknöjena i landet. Cirka 1800 bingotillställningar arrangerades varje vecka runt om i Sverige. För att locka publik benämnde man dessa bingon lite olika. Det förekom söndagsbingo, stjärnbingo, familjebingo, ”ståbingo” och lyckobingo för att nämna några av troligen många fler.

Bjärnum var en av alla dessa ”Bingo- orter” och där var det Idrottsföreningen BGI som var arrangör. Platsen var Folkparken i Bjärnum och den som höll i dessa bingo var en av ortens stora eldsjälar, nämligen Ronald Johnsson. Bjärnum tidigare känd som stor möbelort var som sagt mycket populärt även för sina Bingon under -60 talet. Det var många långväga gäster som varje vecka tog sig till dessa Bjärnums-bingon. För några var det säkert det alltid stora och fina prisbordet som lockade. För andra var det kanske den trevliga stämningen som gjorde att man tog sig till ”Parken” i Bjärnum.

VITTSJÖ. Han var född i Brönnestad 1785 och var soldat där han deltog i strider både i Norge och Leipzig.

Pär Härd flyttade till Vejshult i Vittsjö församling och ingick där äktenskap 1816. Familjen med sex barn hade det fattigaste av fattiga.

Detta järnkors markerar var Pär Härd har sitt vilorum.

Hans bekymmer tog över allt mer och 1837 förkortade han sitt liv. En “självspilling” fick på den tiden inte begravas på kyrkogården. Pär Härd är begravd intill sockengränsen Vittsjö- Röke.

Pär Härd tog sig till en gård i Hästhult 1837 där han fick köpa en kaka bröd och vandrade hemåt till den fattiga och hungrande familjen. Det var stora bekymmer för Per Härd och hans stora familj. Han fann ingen lösning på problemen utan berövade sig själv livet på väg mot det torftiga hemmet med den köpta brödkakan.