Bergfink är en fågel som tillhör familjen finkar och är nära besläktad med bofinken.

Dess levnadssätt är likt bofinkens och de uppträder också ofta tillsammans och kan därför konkurrera med varandra.

Utanför häckningstid förekommer den främst i lövträdsområden, alltifrån tät skog till små skogsdungar och trädridåer, i synnerhet de som innehåller bok eller avenbok, men även i kanter av öppna åkrar, på stubbåkrar och i trädgårdar.

Nötväcka är en liten fågelart i familjen nötväckor.

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. Bland fåglar i Sverige är den ensam om att kunna klättra och t o m hoppa nedåt med huvudet före – ett bra kännetecken.

Nötväcka är en liten fågelart i familjen nötväckor.

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. Bland fåglar i Sverige är den ensam om att kunna klättra och t o m hoppa nedåt med huvudet före – ett bra kännetecken.

Strömstare (Cinclus cinclus) är en fågel i familjen strömstarar. Liksom övriga medlemmar av familjen påträffas den vid rinnande vatten i anslutning till forsar och fall.

Strömstaren blir cirka 15–18 centimeter lång, med ett vingspann på 26–30 centimeter. Näbben är rak och starkt hoptryckt i sidled. Vingarna är korta och kupiga, stjärten kort med rak bakkant. Adulta fåglar ser tjocka och kortbenta ut på grund av den tjocka fjäderdräkten. Flykten är snabb och rak, utan bågar eller glid, och med mycket snabba vingslag.

Domherren är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan.

Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar.

Födan består främst av frön och knoppar. Domherren räknas inte som hotad. På latin heter domherren Pyrrhula pyrrhula.

Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i träd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar. Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.