Pilfink (Passer montanus) är en fågel som tillhör familjen sparvfinkar, liksom gråsparven som den är ganska lik och ibland förväxlas med.

Pilfinken bygger ett slarvigt bo i en naturlig hålighet, ett hål i en byggnad, i buskage, i fågelbon som övergivits av andra arter eller i bomaterialet i reden av större fåglar som exempelvis stork.

En genomsnittlig kull består av fem eller sex ägg som kläcks efter mindre än två veckor. Pilfinken livnär sig mestadels på frön, men äter även ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen.

Den är vanlig i södra och mellersta Sverige. Populationstätheten avtar norrut. Pilfinken liknar gråsparven till levnadssättet och under en stor del av året lever de tillsammans. Under höst och vinter ses den i flockar, vid städer, byar och gårdar. Till lynnet är pilfinken fridsammare än gråsparven och driver inte bort andra fåglar. Den tillbringar ganska mycket tid på marken där den rör sig hoppande.

Hämpling (Linaria cannabina) är en fågel inom familjen finkar.

Hämplingen är en liten och slank, ganska långstjärtad fink med kort grå näbb. Den mäter 12,5–14 centimeter, har ett vingspann på 21–26 centimeter och väger upp till 18 gram.

Den har kluven stjärt som är brunsvart med vita kanter, beigevit strupe med gråmelerad teckning och framryggen är brun. Vingpennorna är mörkt brunsvarta, och de vita ytterkanterna på handpennorna bildar en ljus fläck på den sammanslagna vingen, som även syns när fågeln flyger.

Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar.

Ladusvalan föredrar öppna landskap med låg växtlighet, såsom betesmarker, ängar och jordbruksmark, helst med vatten i närheten. Den undviker områden med mycket skog eller branter samt tättbebyggda platser.

Att öppna byggnader, som lador, stall eller kulvertar, som ger häckningsplatser, och exponerade platser, som ledningar, takkrön eller nakna grenar att sitta på, finns tillgängliga är också viktigt i fågelns val av häckningsområde.

Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Honorna vinner därmed en indirekt fördel i styrka av denna form av urval, då längre stjärtfjädrar antyder en genetiskt starkare individ som kommer att producera avkomma med högre livskraft.

Grågås (Anser anser) är en andfågel inom släktgruppen gäss som placeras i släktet Anser.

Arten beskrevs av Carl von Linnè 1758. Grågåsen är en stor och kraftig grå gås med kraftig ljusrosa näbb och ben och tydliga ljusgrå vingframkanter. Grågåsen häckar idag i stora delar av södra Sverige och utmed norrlandskusten, företrädesvis utmed kusten och i yttre skärgården.

I Sverige är den en sommargäst som mest ses mellan mars och oktober. Den svenska populationen övervintrar i sydvästra och södra Europa. Grågåsen är en stor och kraftig gås, den största grå gåsen inom släktet Anser med en kroppslängd på 74–84 cm och ett vingspann på 149–168 centimeter.

Ett spindelnät är ett fångstnät vävt av en spindel.

Spindeln använder nätkörtlar på bakkroppen för att framställa tråden. Den vanligaste metoden spindlar använder för att framställa spindelnät är att dra ett antal stödtrådar att hänga upp nätet på, ett antal radiella trådar från mitten till stödtrådarna och en tråd i spiral från mitten.

Tråden i sig är protein-baserad silke. Man ser ofta spindelväv används i film, tecknade serier och andra former av berättande för att visa att något stått orörligt en lång tid.