Luktgräsfjäril, Aphantopus hyperantus, är en mycket allmän gräsfjäril på alla typer av gräsmarker. Fjärilen saknar teckning på framsidan, förutom att honan har ögonfläckar. Flygtiden infaller normalt under juni-augusti.

Luktgräsfjärilen har ett vingspann på mellan 28 och 42 millimeter. Det finns inte någon större skillnad på honor och hanar, men honan brukar vara något större och ha fler ögonfläckar.

Dess ägg är ljusgula och runda, medan larven är gulaktigt grå med en bred linje på ryggen i mörkbrunt; larvens sidolinje är tunn och vitaktig.

Luktgräsfjärilen är fotograferad i Vittsjö 2025.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se

Forsärlan som på latin heter Motacilla cinerea är en fågel i familjen ärlor. Den är slank och 17-20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig. Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten.

Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig. Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller ”tsetsetse”.

Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet. Forsärlan är Bjuvs kommunfågel. Numera finns arten jämnt spridd upp till Västerbotten.

Blåklockssläktet (Campanula, latin för "liten klocka") är ett växtsläkte i familjen klockväxter (Campanulaceae) som ursprungligen kommer från norra halvklotets tempererade områden. Blåklockor ingår i familjen klockväxter. Blommans ofta hängande och klocklika form skyddar pistillen, med märke och pollen, mot regn som annars skulle kunna skada det.

I en utslagen blomma ses lätt pistillen med stift, men endast skrynkliga rester av fem ståndare. Om man öppnar en blomma i knoppstadiet får man förklaringen. Här ses fem ståndare, alla på höjdpunkten av sin blomning och deras knappar är tätt förenade kring stiftet. På stiftets yta avsätter sig knapparnas pollen, och ser man på den utslagna blomman sitter det kvar, så att den första insekt som besöker blomman pudras av det och bortför det. Snart ses små flikar i pistillens spets, det är pistillens märken. Detta förlopp, när ståndarna mognar tidigare än pistillen, kallas proterandri.

Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur vars ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien.

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 centimeter lång och 70 till 100 centimeter hög. Till längden ska läggas en omkring 25 centimeter lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kilogram medan suggan väger mellan 70 och 140 kilogram; det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40–50 kilogram. En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.

Gråhäger, ibland bara kallad häger, (Ardea cinerea) tillhör familjen häger inom ordningen pelikanfåglar.

Hägern bygger bo i höga träd, helst bokar eller almar i skogsmark, vid insjöar och havsvikar med bräckt vatten.

Gråhägern häckar i kolonier ibland på upp till 50–100 par. Bona är glest byggda av grenar och kvistar, på ovansidan fodrade med gräs och hår. Den lever monogamt. Honan lägger en kull om året med i genomsnitt 3-5 ägg, ibland så många som 10, vilka är blåaktigt gröna, utan fläckar. Ruvningen pågår mellan 25 och 28 dygn och när äggen är kläckta tar båda föräldrar hand om ungarna i cirka 42–45 dygn tills de är flygga.