Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur vars ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien.

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 centimeter lång och 70 till 100 centimeter hög. Till längden ska läggas en omkring 25 centimeter lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kilogram medan suggan väger mellan 70 och 140 kilogram; det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40–50 kilogram. En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn men god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna vissa lukter på 8 till 11 kilometers håll.

Havsörnen är en mycket stor rovfågel med ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg (honor är i genomsnitt ett drygt kilo tyngre än hanar). Som hos de flesta rovfåglar är honan större än hanen. Svenska havsörnar kan vintertid flytta söderut så långt som till Mellaneuropa, men kan också flytta kortare sträckor eller stanna kvar vid häckningsområdet.

Havsörnens bo är mycket stort och tungt och används år efter år av samma par. Det placeras ofta i träd men kan också byggas på en klippavsats. Det kräver lämpliga grova träd i häckningsområdet, endast tallar som är minst 100 år gamla är lämpliga. Ett bo väger ca 500 kg, det är svårt att tro men om man tittar närmare på vad de byggs av så är det inte alls så konstigt.

Havsörnen lägger oftast två- tre ägg som till storleken i genomsnitt mäter 75 x 57 mm och har en vikt på 120 gram och är därmed mindre än kungsörnens ägg. Paret ruvar mellan 35 och 45 dygn och tar sedan gemensamt hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 70 dygn.

Havsörnar kan leva runt 40 år, men blir oftast inte äldre än 15 i frihet.

Den här lilla entitan är fotograferad vid min fågelmatare här i Vittsjö.

Entitan är en liten mes, cirka 12 cm lång och med en vikt på 12 gram, med svart hjässa och haklapp, ljus kind, brun ovansida och gråbrun vingovansida och stjärt.

Den delas in i upp till 11 underarter som i sin tur delas in i tre huvudgrupper. Entitan är till utseendet mycket lik talltitan och kan vara svår att särskilja och har historiskt ibland behandlats som samma art.

Den är opportun när det gäller föda, och lever bland annat av larver, spindlar och frön. Den häckar i trädhålor, gärna redan existerande hål som den förstorar och lägger i snitt 7–10 ägg.

Höstaster (Symphyotrichum novi-belgii, tidigare Aster novi-belgii) är en korgblommig växt som ursprungligen kommer från Nordamerika.

Höstastern är en vanlig trädgårdsväxt och det finns många kulturformer. Kulturformer av höstaster är riktigt praktfulla växter med namn som 'Crimson Brocade', 'Marie Ballard', 'Melburn Erly Red', 'Patricia Ballard', 'Royal Blue', 'White Ladies' med mera.

Höstastern blommar sent på sommaren in under hösten och är då viktig för många pollinerande insekter. Som biväxt har den framförallt ett värde för sitt pollen.

Svartsnäppa (Tringa erythropus) är en vadarfågel som tillhör familjen snäpper.

Svartsnäppan är cirka 30 centimeter lång och har ett vingspann på cirka 65 centimeter. Den är svart i häckningsdräkt och ljusgrå på vintern. Den har röda ben och näbb och en vit kil på ryggen som syns när den flyger. Ungfåglar är gråbruna med vita fläckar ovan och har blek och mycket fint bandad undersida.

I Sverige häckar svartsnäppan främst i inre Norrland i barrskog i närheten av myrar. I övriga landet syns den under flyttningen. Honorna börjar flytta i juni, följda av hanarna i juli och ungfåglarna i augusti-september.