Rysk blåstjärna (Scilla siberica) är en art i familjen Sparrisväxter. Den kan bli upp till två decimeter hög och blommar tidigt på våren med klarblå eller blåvioletta blommor med blå ståndarknapp.

Rysk blåstjärna kommer ursprungligen från södra Ryssland och Mellanöstern men odlas i många trädgårdar varifrån den har förvildats exempelvis till närliggande parker och vägkanter. Den kallas ofta för Scilla.

Den kan planteras i gräsmattan och genom att den lätt förökar sig så kan den vid blomningstid bilda en blå matta. Efter blomningen försvinner blomman. De trivs bäst i fuktig miljö i väldränerad jord och tål kyla bra. Rysk blåstjärna kan lätt förväxlas med tidig blåstjärna.

Magnoliasläktet (Magnolia) är ett växtsläkte som omfattar 210 arter. Arterna förekommer naturligt i Asien, Nord- och Sydamerika.

De nordliga arterna har en typisk arcto-tertiär utbredning. Många odlade sorter finns som trädgårdsväxter. De trivs bäst i soliga och vindskyddade lägen. Vissa arter föredrar alkalisk jord, andra sur.Arterna i magnoliasläktet är sinsemellan ganska olika varandra.

Det finns både lövfällande och städsegröna magnolior. De är träd eller buskar. Bladen är vanligen ovala och otandade. Blommorna är oftast stora och doftar. Blomfärgen är vit, rosa, lila eller gul. Knopparna är känsliga för frost.

Forsythiasläktet eller forsythior (Forsythia) är ett växtsläkte i familjen syrenväxter med 11 arter i sydöstra Europa och östra Asien. Flera arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige, bland annat Forsythia intermedia till häckar.

Den är en korsning mellan F. suspensa och F. viridissima. Alla växtdelar anses svagt giftiga, men Giftinformationscentralen håller forsythia för "sannolikt ofarlig", och känner inte till några förgiftningsfall orsakade av någon forsythiaart. Forsythian innehåller exceptionellt höga halter av antioxidanten rutin (ca 1 %). Utöver det förekommer även höga halter av quercetin, antocyaniner, saponiner, fenolsyror, lignaner och fenolalkoholer. Vatten-alkoholextrakt av plantans blommor sänker glukoshalten i blodet, förbättrar diuresen samt har en lugnande, muskelavslappnande, antiinflammatorisk och allerginedsättande verkan.

Bok (Fagus sylvatica) är ett träd som tillhör familjen bokväxter och som beskrevs vetenskapligt 1753 av den svenska botanikern Carl von Linné.

Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter, vilket i Skandinavien endast överträffas av vissa arter av poppel.

På solitära träd kan stammen ofta uppnå en betydande diameter. I skogsbestånd liknar den en hög, rak pelare med slät ljusgrå yta, kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del av bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen.

Vintergröna (Vinca minor) är en art i familjen oleanderväxter.

Vintergrönan är en städsegrön, krypande och rotslående buske. Blommande grenar kan bli 20 cm höga. Bladen är motsatta, enkla och helbräddade. De är kala, mörkt gröna och blanka, äggrunda till elliptiska och läderartade med tydliga nerver.

Blommorna sitter ensamma i bladvecken på 1–1,5 cm långa skaft, de är blåvioletta, sällan vita eller rödaktiga. Blomningstid i maj–juni, med enstaka blommor över hela säsongen. Foderflikarna är smalt elliptiska, 3–5 mm långa. Kronan är trattlik med ett utbrett, femflikigt bräm, 2,5–3 cm i diameter. Frukten består av två baljkapslar. Dessa innehåller dock bara ett fåtal frön. Arten sätter sällan frukt, utan förökar sig vegetativt.