Med vårlök avses vanligen allmän vårlök, men ibland även den närbesläktade dvärgvårlöken (Gagea minima).

Den vanliga vårlöken är flerårig och en av Nordens allmännaste liljeväxten. Den enkla stjälken på växten har 1–4 stödblad, vilka sitter under den flocklika blomställningen. Denna består i själva verket av 2–7 gula blommor.

I Sverige allmän från Skåne upp till Uppland, sällsynt norr därom, saknas helt i de nordligaste landskapen.

Vårlök förekommer som vildväxande i till exempel eklundar och andra lövskogar. Därifrån sprider den sig ofta till odlingar, parkernas gräsmattor, leriga rabatter, trädgårdarnas sandgångar med mera.

Smånunneört (Corydalis intermedia) är en art i familjen vallmoväxter.

Det är ört med rödlila blommor. Till släktet hörande arter är tidigare vårväxter. De har en underjordisk stam (knölstam eller rotstock). Blommorna är oftast violetta.

Till Sveriges flora hör fem arter, bland vilka smånunneört (C. intermedia) är ganska allmän i lunder (mest i östra Sverige). Sibirisknunneört (C. nobilis) med gula blommor, odlas ofta i trädgårdar och är vid flera ställen förvildad.

Smånunneört är fotograferad i Vittsjö den 4 april 2025.

Lungört (Pulmonaria obscura) är en ört med blommor som är röda när knopparna spricker upp, men senare blir blåvioletta.

Lungört har använts som örtmedicin, främst för att lindra lungsjukdomar. Då växten innehåller det cancerogena ämnet pyrrolizidinalkoloid bör man undvika förtäring av växten.

Lungörten är fotograferad i Vittsjö 23 mars 2025.

Fler bilder på min hemsida vigg5.se

Våriris(Iris reticulata) är en växtart inom familjen irisväxter.

Jorddelen är en knöl. Bladen liknar grässtrån. Blommans kalkblad är lilablå med en gul fläck i mitten.

Vid blomningstiden, som i Sverige inträffar mars – april, är växten ca 15 cm hög, men bladen fortsätter att växa även därefter tills de blir ca 30 cm höga. Sedan vissnar de.

Våriris växer vild i östra Turkiet, norra Iran. I Sverige odlas den som trädgårdsväxt.

Plantering bör ske på hösten, varvid rotknölen sätts ca 10 cm djupt. Det finns ett flertal namnsorter i odling med osäker härstamning. De förs dock vanligen till Iris Reticulata-gruppen.

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter. Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög.

Bladen är mjuka, 3–8 cm långa och 1–2 cm breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10–15 mm i diameter och har stark, behaglig doft, ungefär som narciss.

Frukten är ett klarrött bär, som är 7–12 mm i diameter. Växten är giftig för människor och då särskilt bär och bark, men allvarliga förgiftningar är ovanliga. Tibast innehåller daphnetoxin och mezerein som hos människor vid förtäring orsakar en brännande smärta i munnen och halsen samt blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor och diarrè. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter.