Mindre strandpipare är en fågel som tillhör familjen pipare.

Mindre strandpiparen häckar i grusiga och sandiga marker, ursprungligen utmed insjöar och rinnande vattendrag, men alltmer i av människan skapade miljöer.

I Sverige häckar den i Götaland, Svealand och i Norrlands kustland. Strandpiparen flyttar vanligen mot sydost till tropikerna mellan slutet av juli och början av september. En unge som ringmärktes i Sandviken i Gästrikland sköts vid Madras i sydöstra Indien.

Nässelfjäril är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken. Huruvida fjärilen regelmässigt uppträder med mer än en generation i Sverige är oklart.

Hålnunneört är en flerårig ört som har en ihålig, knölformad jordstam.

Stjälken kan bli upp till tre decimeter hög och saknar fjäll vid basen. Bladen är ganska stora, grågröna och upprepat flikiga.

Hålnunneört blommar från april till juni med rosaröda eller vita blommor som sitter i mångblommiga klasar. Blommornas stödblad är äggrunda och har helbräddad kant. Sporren är böjd i spetsen. Hålnunneört brukar i floror endast skiljas från släktets andra arter på sin ihåliga stamknöl, men den avviker tydligt i utseende och ger vanligen ett praktfullare intryck än de övriga.

Stare (Sturnus vulgaris) är i Europa den vanligaste och mest utbredda företrädaren för familjen starar.

Staren bygger ett slarvigt bo i en naturlig eller konstgjord håla, och lägger vanligtvis 5–6 ljusblå ägg. Äggen kläcks efter två veckor och ungarna stannar i boet i ytterligare tre veckor. Arten är allätare, och lever av en mängd olika ryggradslösa djur men även frön, frukt och bär.

När de juvenila fåglarna genomför sin första ruggning i slutet av juli till september till första vinterdräkt ruggas först kroppsfjädrarna till svarta fjädrar med vita prickar. Sist ruggas fjädrarna på huvudet och vingar, vilket gör att man under denna period lätt kan urskilja dessa ungfåglar med kvardröjande matt brunt huvud.

Knipa är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat.

Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.

Knipan häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar.