Grönsiska (Spinus spinus) är en liten fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konformad och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta (vuxna) hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa.

Dock uppvisar Grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Blåsippa (Hepatica nobilis (L.) Scherb är en ört.

Var som vanligt på min fotorunda. Nu när det har varit så milt så har flera vårblommor börjat att blomma. Den blomma jag tänker på är blåsippan och den blommade redan den 2:e mars.

Lite mer om blåsippan.

Blåsippa blommar april maj, före de flesta andra vårblommor. Redan under snösmältningen kan den börja öppna sina varmt mörkblå kalkar. Rötterna kan fortleva i flera hundra år. Blåsippan är fridlyst i hela Sverige och får inte plockas kommersiellt för försäljning, den får inte heller grävas upp. Man får inte plocka blåsippor alls i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län. Man får inte heller på något annat sätt skada växten.

Järnsparv är en liten tätting i familjen järnsparvar. I Sverige förekommer järnsparven allmänt i hela landet undantagsvis i fjälltrakterna.

Den svenska populationen flyttar i september-november till västra och sydvästra Europa och återkommer i början av april. Enstaka individer kan övervintra i södra Sverige.

Järnsparven häckar i skogsmarker, trädgårdar, parker och fjällskog, ofta i habitat med unga granar, täta buskage och snår. Födan består på sommaren av insekter som små skalbaggar, larver och puppor, samt spindlar och daggmaskar. På vintern äter den även bär och frön.

VITTSJÖ. Hur långt har våren kommit nu i denna regniga tid.

Med en vacker soluppgång och snödroppar som blommar, hassel hängen som lyser gula. Det är mycket vatten vid sågen på Oretorp området vattnet som forsar. Under natten har det bildats is i forsen.

Vintergäcken blommar så fint och gult mot de blå molnen på himmeln samtidigt som lite sol bryter igenom. Ekorren springer på grenen, visst är våren snart här!

Bilderna nedan talar säkert för sig själv.

Tofsvipa (Vanellus vanellus) är en vadarfågel som tillhör familjen pipare.

Buken och kroppssidor är vita, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, medan huvudets sidor är vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen, och har alltså ett mindre kontrastrikt utseende. Närmast kroppen har vingen ett tydligt, brett vitt band, som är mycket synligt i flykten. Undergumpen är roströd.

Som en av de tidigaste flyttfåglarna kommer tofsvipan på vårvintern till Sverige från vinterkvarteren i Syd- och Mellaneuropa. Den förekommer över hela landet förutom i fjälltrakterna, även om den är ovanligare i Norrlands inland.