Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är en växtart från Japan. Den är en stor växt, flerårig ört.

Växten blommar under juli och augusti. Blommorna kommer i grenade knippen, upp till 10 cm långa och vita till gräddvita eller rödaktiga. Frukten är en mörkt brun nöt, 3–4 mm lång.

Bladen är brett äggrunda till nästan runda, 4–15 cm långa, till 12 cm breda, tvärt avhuggna vid basen, uddspetsiga i toppen, hårlösa.

Parkslide är ätbart och rikt på vitamin C. Skott (jämför bambuskott) och blad används i matlagningen och i Japan ingår den i samlingsbenämningen sansi för ett antal vilda ätliga grönsaker.

Älgar (Alces) är ett släkte partåiga och de största nu levande hjortdjuren.

Älgarnas storlek varierar beroende på könet, arten, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I Sverige har en älgko vanligen en mankhöjd mellan 150 och 170 cm, en älgtjur mellan 180 och 210 cm. Som mest kan en älgtjur uppnå en mankhöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg.

Skogssnäppa (Tringa ochropus) är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.

Fjäderdräkten kontrasterar mellan den mörka ovansidan och den vita undersidan som avskiljs med en ganska rak linje över hela kroppen. Huvudet är gråaktigt och ryggen mörkgrön med vita fläckar i olika utsträckning, mest hos häckande adulta fåglar, mindre på vintern och hos ungfåglar. Benen och den korta näbben är båda mörkgröna. Den syns tydligt i flykten med sina mörka vingar och lysande vita gump. I flykten yttrar den ett karakteristiskt trestavigt visslande läte.

Nässelfjäril (Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken. Huruvida fjärilen regelmässigt uppträder med mer än en generation i Sverige är oklart.

Smådopping (Tachybaptus ruficollis) är en liten art av dopping.

Smådoppingen är en liten kompakt dopping med rund kropp, kort hals och tufsig "stjärtlös" stjärt. Den är 23–29 cm lång, har ett vingspann på 40–45 cm och väger 130–236 gram.

Den adulta (vuxna) fågeln är omisskännliga i sommardräkt, med rödaktigt bakhuvud och kinder, och en intensivt gul fläck bakom nedre delen av näbben.

I juvenil dräkt har den svartvitrandigt ansikte. Benen sitter mycket långt bak på kroppen så den har svårt att gå.

I Sverige förekommer den främst i Götaland och östra Svealand. Den förekommer tätast i tre områden: Skåne-Blekinge-södra Småland, Öland och Gotland samt norra Halland-södra Bohuslän. Utöver det finns isolerade fasta förekomster i Tåkern, Hornborgasjön, Kvismaren och lokalt i Mälardalen. Tillfälligt häckar den lokalt i lämpliga biotoper i större delen av södra och mellersta Sverige, någorlunda regelbundet i norr till södra Värmland, Västmanland och norra Uppland.