Ejder (Somateria mollissima) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae. Den är en stor och tung dykand som mäter 60–70 cm. Ejdern har en karaktäristisk huvudprofil med kilformad näbb som är fjäderklädd på sidorna.

Tidigare behandlades häckningspopulationen i Norge som underarten norwegica men förs idag oftast till mollissima. Populationerna på södra och östra Grönland, Island, Svalbard. Ejdern häckar allmänt vid Sveriges havskuster. Den är bunden till kusterna och häckar där från söder till norr. Största beståndet finns i Stockholms skärgård.

Påfågelöga (Inachis io) är en fjärilsart; den enda i släktet Inachis.

Påfågelögat har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsak på nässelblad och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Tistelfjäril (Cynthia cardui) är en art i familjen praktfjärilar. Fjärilen förekommer i nästan hela värden.

Enstaka fjärilar når ända till Sverige på försommaren. Arten är funnen i hela Sverige även i Vittsjö där denna fjäril är fotograferad. Närmare bestämt på en fjärilsbuske på Vången. Men Tistelfjärilen kan inte övervintra här i Sverige.

Fjärilen har en vingbredd på 51-62 mm och är ljusbrun med svarta fläckar samt vita fläckar nära framvingens spets. Den är en utpräglad migrant som i Europa under våren vandrar norrut från medelhavsområdet.

Getingblomflugor (Chrysotoxum) är ett släkte i familjen blomflugor.

Blomflugorna i detta släkte tillhör de större bland blomflugorna, oftast mellan 10 och 16 millimeter. De är tecknade i gult och svart som gör dem mycket lika sociala getingar (mimikry). Deras antenner är långa och svarta. Bakkroppen har en svart grundfärg och ett antal avbrutna gula band. För artbestämning ska man särskilt titta på utformningen av det gula mönstret på bakkroppen. Andra detaljer som är viktiga för artbestämningen är antennsegmentens storlek, färgen på låren samt behåringen på ögon, ryggsköld och skutell (sköld).

Gräshoppor (Caelifera) är en underordning till insekter. De tillhör hopprätvingarna.

Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner.

Gräshopporna kan ofta höras på soliga ängar och åkrar på högsommaren och bidrar starkt till vad vi kallar högsommarstämning. Vi talar då ofta om att "syrsorna spelar", men så är det oftast inte. Vad vi hör är vanligen gräshoppor och vårtbitare. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan, håller till inomhus och på soptippar. Den andra arten, mullvadssyrsen, finns bara i södra Sverige.