Grågås (Anser anser) är en andfågel inom släktgruppen gäss som placeras i släktet Anser.

Arten beskrevs av Carl von Linnè 1758. Grågåsen är en stor och kraftig grå gås med kraftig ljusrosa näbb och ben och tydliga ljusgrå vingframkanter. Grågåsen häckar idag i stora delar av södra Sverige och utmed norrlandskusten, företrädesvis utmed kusten och i yttre skärgården.

I Sverige är den en sommargäst som mest ses mellan mars och oktober. Den svenska populationen övervintrar i sydvästra och södra Europa. Grågåsen är en stor och kraftig gås, den största grå gåsen inom släktet Anser med en kroppslängd på 74–84 cm och ett vingspann på 149–168 centimeter.

Ett spindelnät är ett fångstnät vävt av en spindel.

Spindeln använder nätkörtlar på bakkroppen för att framställa tråden. Den vanligaste metoden spindlar använder för att framställa spindelnät är att dra ett antal stödtrådar att hänga upp nätet på, ett antal radiella trådar från mitten till stödtrådarna och en tråd i spiral från mitten.

Tråden i sig är protein-baserad silke. Man ser ofta spindelväv används i film, tecknade serier och andra former av berättande för att visa att något stått orörligt en lång tid.

Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar.

Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande

Då bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är en ganska orädd fågel. Bofinkhonan lägger vanligtvis två kullar om året men under varma somrar förekommer det att de lägger än fler kullar.

Honan lägger 3–6 ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Äggen kan vara rätt olikfärgade från bo till bo, de är dock alltid tecknade med röd- till mörkbruna fläckar och fina streck. Vid fara döljer sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt. Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan.

Skogsolvon (Viburnum opulus) är en buske i familjen desmeknoppsväxter.

Busken når sällan mer än en höjd av 5 meter. De stora platta blomställningarna kontrasterar mot det kraftigt gröna lövverket. Bladen är handflikiga och har, för att kunna fungera trots att de är så breda, flera huvudnerver. Bladskaftet har 2 smala stipler nedtill och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar (nektarier). De kallas "extraflorala" för att nektarierna sitter på vegetativa delar. Eftersom de inte har någon betydelse för insektsbesök i blommorna eller pollineringen har man kallat dem extranuptiala.

Rosenkvittensläktet (Chaenomeles) är ett släkte inom familjen rosväxter med fyra arter från Myanmar, Bhutan, Kina och Japan. Vanliga trädgårdsväxter.

Släktet består av lövfällande buskar, eller i sällsynta fall små träd, ibland med tornar. Blad enkla, tandade. Stipler stora och njurformade.

Blommorna kommer flera tillsammans längs grenarna. Foderbladen är fem, hårlösa, hela, upprätta, de faller efter blomningen. Kronbladen är fem. Ståndarna är många till antalet. Fruktämne med 5 karpeller och fem fria pistiller. Frukterna är skaftlösa och svåra att lossa från frukveden. Fruktskalet är ljusgult till ljusbrunt och frukterna sitter kvar till långt in på senhösten eller vintern.

De är sura och hårda men mycket aromatiska och kan användas för att koka gelé. Vaxet utanpå skalet är tjockt och fastnar på fingrarna. Se även kvitten för ett annat släkte med större frukter.