Kartfjäril, Araschnia levana, är en ganska ny fjärilsart för Sverige. Första upptäckten gjordes 1982 i Skåne.

I Finland upptäckte den 15-årige lepidopterologen Jouko E Hokka Araschnia Levana den 30 maj 1973 i Lauritsala, sydöstra delen av landet.

Den lever i gläntor i skogsmark och uppträder i två generationer; april–juni samt juli–augusti. De två generationerna är väldigt olika till sitt utseende och Linné trodde att det var två separata arter.

Kartfjärilen har brännässla som värdväxt. Den brunaktiga vårgenerationen kan ibland förväxlas med små exemplar av nässelfjäril. Kartfjärilen saknar dock nässelfjärilens tydliga gula fläckar längs framkanten. Den brunsvarta och vita andra generationen är typisk och svår att förväxla.

Blåvingar (Polyommatini) är en tribus av juvelvingar inom ordningen fjärilar.

De blir 18-42 mm i vingspann. Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna.

Äggen är gropiga och läggs vanligen på olika ärtväxter. Som andra juvelvingar producerar även blåvingarnas larver sockerhaltiga ämnen som får myror att vårda dem.

Blåmes är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.

Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen.

De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs. Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå. Den adulta fågeln har vita kinder och vitt ovanför ögonmasken medan juvenilen, på dessa ställen, är färgad i ljusgult.

Malvasläktet (Malva) är ett växtsläkte i familjen malvaväxter med 30–100 arter. De förekommer naturligt i Europa, Afrika och Asien. Flera arter är naturaliserade på andra håll i världen.

Malvasläktet innehåller ett- till fleråriga örter eller halvbuskar, som kan vara kala eller håriga, upprätta eller krypande. Bladen har skaft och stipler, de kan ha flikar eller inte. Blommorna vita, rosa eller rödlila, de kommer i bladvecken, ensamma eller flera tillsammans, mer sällsynt i en toppställd klase. Ytterfoder med tre segment. Fodret är femflikigt. Kronan har urnupna Kronblad. Märken linjära. Frukten är en klyvfrukt bestående av många delfrukter samlade runt en central pelare. Delfrukterna är klyftformade, håriga eller kala. Fröna är kala.

Rödhaken är en liten, knubbig tätting, omkring 12,5–14 centimeter lång, med stort huvud och kort stjärt. Den har orangerött bröst och ansikte inramat med grå till brun ovansida och vitaktig buk. Könens fjäderdräkter är lika.

På grund av rödhakens orädda närhet till människan och sitt väna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.

Rödhake- hanar är kända för sitt mycket aggressiva revirbeteende. De attackerar skoningslöst andra hanar som befinner sig i reviret, och har även observerats attackera andra små fåglar utan synbar provokation. Sådana attacker leder ibland till dödsfall, vilket kan resultera i upp till 10% av dödsfallen bland adulta rödhakar i vissa områden.