VITTSJÖ. Snöklocka (Leucojum vernum), även kallad Klosterlilja, är en amparyllisvätart som beskrevs av Carl von Linné. Snöklockan blir 15—20 hög och luktar gott.

Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa.Den bäst kända växtlokalen i Sverige för Snöklockan (Klosterliljan) är vid Vadstena kloster.

Växten tros ha förts dit av munkar under medeltiden och har sedan förvildats från den gamla munkträdgården. Idag har den blivit något av en turistattraktion då den varje vår blommar i tusental likt ett stort vitt hav under fruktträden.

Järnsparv (Prunella modularis) är en liten tätting i familjen järnsparvar. Järnsparven häckar i tempererade områden i Europa och Asien upp till trädgränsen.

Järnsparven påminner om en brunaktig sparv men med tunn insektsätande näbb och järngrått huvud. Den lever i skogsmarker och håller sig ofta dold i täta buskage. Fågeln observeras främst när den sjunger då den tenderar att sitta mer öppet. Sången är monoton och den har en silvrig, högfrekvent stämma.

VITTSJÖ. Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar.

Steglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är 12 centimeter, vingspannet är 21–25,5 centimeter och vikten 14–18 gram.

Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar och är mycket talrik i Europa.

I olika områden förekommer olika läten, så kallade regionala dialekter. Juvenilen (ungen) lär sig att sjunga under den första våren genom att härma sina artfränder. De melodier som de lär sig på det sättet sjunger de sedan under resten av livet.

Bofinken tillhör familjen finkar där den ingår i det lilla släktet fringilla tillsammans med de två arterna blå bofink och bergfink.

Gråtrut (Larus argentatus) är en havsfågel inom familjen måsfåglar (Laridae). Gråtruten häckar allmänt runt Sveriges kuster, vid sjöar och vattendrag, och övervintrar ofta i mellersta och södra Sverige. Den syns även till i södraLappland, Västerbotten och Nordsjön.

1980 häckade det 8 000 par på Hallands Väderö, denna siffra har på 30 år mer än halveras. I dagsläget uppskattar man antalet häckande par gråtrutar i hela Sverige till mellan 50 000 och 100 000. Sedan 1990 har gråtruten varit utsatt för en mycket snabb och oväntad nedgång, möjligen beroende på att soptippar oftare nu än förr gräver ner det avfall, som trutarna är så väl anpassade för att annars finna. Sommaren 2009 slogs också larm om att de döda och döende fåglar av inte minst gråtrut som årligen hittas i Blekinge skärgård lider av kraftig brist på vitamin B1. Eftersom orsaken till vitaminbristen är okänd kan det inte uteslutas att samtliga vattenlevande fåglar i Östersjön riskera att drabbas.