Ismås (Pagophila eburnea) är en högarktisk fågel i familjen måsfåglar inom vadarfåglar Ismåsen är stor som en fiskmås har bredare vingar, tjockare kropp, och kortare hals och fötter. Den flyger med spänstiga, lätta, fjädrande vingslag.

Ismåsen är en sällsynt gäst i svenska farvatten och har observerats vintertid vid ett 20-tal tillfällen. Första dokumenterade observationen skedde 1818 i Halland. Den har främst observerats kring Sveriges västkust men även utmed Östersjöns kust, vid Vänern, i Lycksele lappmark och som längst söderut i Simrishamn.

Gråsiska (Acanthis flammea) är en siska som tillhör familjen finkar Det har kommit ett stort antal gråsiskor till fågelmataren här i Vittsjö, det är stora flockar som kommer.

Gråsiskan är i storlek och form som en hämpling men med en kluven stjärt De övre kroppsdelarna är grå- till vitaktiga med mörkare fläckar. Hjässa och panna är röda i olika stor utsträckning, hakan svart och vingarna har ljusa fjäderkanter. Den vuxne hanens bröst är om våren rosenrött men om vintern kan den vara helt vit på bröstet eller med mycket lite rödrosa ton på bröstet.

Pilfink (Passer montanus) är en fågel som tillhör familjen sparvfinkar, liksom gråsparven som den är ganska lik och ibland förväxlas med.

Pilfinken bygger ett slarvigt bo i en naturlig hålighet, ett hål i en byggnad, i buskage, i fågelbon som övergivits av andra arter eller i bomaterialet i reden av större fåglar som exempelvis stork.

En genomsnittlig kull består av fem eller sex ägg som kläcks efter mindre än två veckor. Pilfinken livnär sig mestadels på frön, men äter även ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen.

Den är vanlig i södra och mellersta Sverige. Populationstätheten avtar norrut. Pilfinken liknar gråsparven till levnadssättet och under en stor del av året lever de tillsammans. Under höst och vinter ses den i flockar, vid städer, byar och gårdar. Till lynnet är pilfinken fridsammare än gråsparven och driver inte bort andra fåglar. Den tillbringar ganska mycket tid på marken där den rör sig hoppande.

Nötväcka (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor. Under vinterhalvåret besöker den gärna fågelbord.

Vingarna är breda och trubbiga. Stjärten är kort, mjuk och tvär. Baktån och tarsen har samma längd.Totallängden kan bli upp till 14–15 cm. Vingspannet är 23–27 cm. En vuxen fågel kan väga cirka 23 gram.

I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvalls- trakten och vidare uppför Norrlandskusten. De nordligaste populationerna flyttar söderut men arten är härdig och grönfink förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal.

I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar. Utanför häckningstiden kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar.