Vintergröna (Vinca minor) är en art i familjen oleanderväxter.

Vintergrönan är en städsegrön, krypande och rotslående buske. Blommande grenar kan bli 20 cm höga. Bladen är motsatta, enkla och helbräddade. De är kala, mörkt gröna och blanka, äggrunda till elliptiska och läderartade med tydliga nerver.

Blommorna sitter ensamma i bladvecken på 1–1,5 cm långa skaft, de är blåvioletta, sällan vita eller rödaktiga. Blomningstid i maj–juni, med enstaka blommor över hela säsongen. Foderflikarna är smalt elliptiska, 3–5 mm långa. Kronan är trattlik med ett utbrett, femflikigt bräm, 2,5–3 cm i diameter. Frukten består av två baljkapslar. Dessa innehåller dock bara ett fåtal frön. Arten sätter sällan frukt, utan förökar sig vegetativt.

Ringduva (Columba palumbus) är den största och mest utspridda duvarten i Europa. Ringduvan förekommer i de flesta typer av skog och har på senare år förflyttat sig till mänsklig bebyggelse, såsom parker och trädgårdar.

Ringduvan är den största av de europeiska duvarterna med en kroppslängd uppemot 45 centimeter. Vingspannet varierar mellan cirka 65 och 80 cm och fågelns vikt uppskattas till mellan 400 och 550 gram. Den har proportionellt sett längre stjärt och mindre huvud än övriga arter inom familjen Columbidae och är även mer långsträckt och mer rundbröstad.

Ringduvan är en social fågel och ses ofta i större flockar när den inte häckar. Ringduvor bildar par för livet och paren ses oftast tillsammans utom under ruvningen.

Ölandstok, eller bara Tok, (Dasiphora fruticosa) är en art i familjen rosväxter och förekommer naturligt på Öland.

Token är en flerårig buske som i Sverige ofta odlas som trädgårdsväxt, ibland som Häck.

Token blir upp till 1 meter hög, har blekt gula blommor och blommar rikligt i stort sett hela sommaren. Blommorna påminner om smörblommor, är ganska platta, har fem kronblad och blir 2–2,5 cm i diameter. Bladen fälls på vintern. De är sammansatta av vanligtvis fem, men ibland tre eller sju delblad.

Det är inte känt varifrån namnet tok kommer, men Carl von Linné nämner det som ett lokalt använt namn på växten i sin bok Carl Linnaei öländska och gotländska resa år 1741.

Grönsiska (Spinus spinus) är en fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven.

Den adulta (vuxna) hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Grönsiskan har god förmåga att klänga, exempelvis i tunna trädgrenar.

Kabbleka (Caltha palustris), även Kabbeleka, är en växt med gula blommor.

Kabblekan är allmän vid kärr, diken och på sanka stränder där dess saftigt gröna, grova och något klumpiga örtstånd hastigt skjuter upp från de övervintrande skotten och hinner blomma redan i maj.

Blommorna utgörs av fem fria foderblad. Kronblad saknas. Honungsavsöndringen är inte bunden vid hyllebladen eller ståndarna, utan det är pistillerna, som i en liten grop på vardera sidan av fruktämnet har de sockeralstrande körtlarna.