Kattugglan är en kompakt medelstor uggla som är vanlig i skogar över stora delar av Europa. Dess undersida är blek med mörka strimmor och ovansidan är antingen brun eller grå, där flera av de elva erkända underarterna uppvisar båda dessa färgvarianter.

Boet är vanligen placerat i en trädhåla, ägg och ungar försvaras våldsamt mot potentiella predatorer.
Den är en stannfågel och mycket territoriell, och många årsungar svälter om de inte kan hitta ett ledigt revir när omvårdnaden från föräldrarna upphör.

Storspov (Numenius arquata) är en fågel som tillhör familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar. Storspoven har kommit till Hovdala ängar. 

Storspoven är världens största vadare. Den har långa ben och en lång näbb som böjer av nedåt. Honorna har ofta urskiljbart längre näbb. Storspoven är ungefär 50-55 cm lång, och har ett vingspann på omkring 100 cm. Den är brungråspräcklig med en smal vit triangel från stjärtens bas upp på ryggen. Dess karaktäristiska starka rytmiskt drillande sång som börjar med några ödsliga och dystra toner är ett välkänt läte i det svenska sommarlandskapet. Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling även den med en ödslig klang.

Myror är en familj av gaddsteklar med små eusociala insekter. Tillsammans med getingar och bin bildar de ordningen Hymenoptera. Familjen är mycket mångskiftande och består av omkring 12 000 arter där absoluta merparten lever i tropikerna. De lever i välorganiserade kolonier som kan omfatta flera miljoner individer. Individerna delas in i de subfertila eller sterila honorna som utgör "arbetare", ”soldater" etc, fertila hanar som utgör "drönare" och fertila honor som utgör ”drottningar”. Våra myror heter på latin Formicidae.

Forsärlan som på latin heter Motacilla cinerea är en fågel i familjen ärlor. Den är slank och 17-20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig.

Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten. Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt.

Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig. Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller "tsetsetse".

Sädesärlan är en smäcker grå, svart och vit ärla med lång, vippande stjärt och ett tvåstavigt lockläte som också ingår i sångens kvittrande ramsa: älskar sjöstränder; sädesärlorna jagade insekter över den nyklippta gräsmattan.

Sädesärlan är en insektsätare som främst förekommer i öppna biotoper, ofta i närheten av bebyggelse och vatten. Den föredrar barmark för födosök och i stadsmiljöer har den anpassat sig till att söka sin föda på asfalterade ytor som parkeringar och dylikt. Den placerar sitt bo i hålor och skrevor i exempelvis flodbanker, stenmurar och byggnader.