Törnskatan heter på latin Lanius collurio och tillhör familjen törnskator bland tättingarna. Törnskatan är cirka 17-18 centimeter lång och väger 22-47 gram. Den har kraftig, lätt böjd näbb. Könen skiljer sig i färg. Hanar är rödaktigt vita på undersidan och rödbrunt färgade på ryggen och vingarna. Den har grå hjässa, nacke och gump, breda svarta ögonstreck och svart, vid basen vitkantad stjärt. Honor är på ovansidan bruna, med ljusare gråbrun nacke och gump och mörkare ögonstreck. Deras undersida är ljusgrå och tvärvattrad med mörkare fjäderkanter. Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan. Flera underarter är kända, men de kan knappast särskiljas i fält.

Tajgablåstjärt (Tarsiger Cyanurus) är en liten fågel i ordningen tättingar Denna blåstjärt är fotograferad i Osby och var den fjärde blåstjärten i Skåne sedan artpotalen började att rapportera någon gång på slutet på 1940 talet Det här exemplaret är en hona

Familj: Flugsnappare - Muscicapidae. Allmänna kännetecken: Liknar rödstjärten i storlek och beteende. Blåstjärt i alla dräkter, orange sidor, en skarpt avgränsad strupfläck. Storlek: 13-14 cm, Vikt 10-18gram. Bo: Hålighet i marken, under rot, byggt av torra strån och mossa. Äggen ruvas av honan i 15 dygn . Utbredning : Sällsynt häckningsfågel i östra Lappland , Kuusamo och i Kuhmo . Första iakttagelserna i Finland år 1949 Häckningsbeståndet i Finland varierar årligen men beräknas till 50-500 par. Övervintrar i Sydostasien. Föda : Ryggradslösa djur

Stjärtmes (Aegithalos caudatus) är en tätting i familjen stjärtmesar Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial. Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående häckningssäsong) tillsammans med de extra vuxna individerna som hjälpt till att föda upp kullen (se nedan). Dessa flockar är revirhävdande och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla värmen. Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan honorna vandrar till omkringliggande revir.

Ännu en av våra vinterfåglar är Nötkråkan (Nucifraga caryocatactes). Det är en fågel i familjen kråkfåglar.

Paret håller ihop hela livet i sitt revir, som brukar omfatta 11–15 hektar. Båda könen på bygger boet i mars-april, som konstrueras av kvistar och murken ved. Boet placeras mycket nära stammen på ett barrträd cirka 9 meter upp. Det fodras med mossa, jord, gräs och skägglav och blir då värmeisolerat.

Rödhake (Erithacus rubecula) är en fågel som tidigare kategoriserades tillhöra trastarna men numera oftast placeras i familjen flugsnappare som ensam art i släktet Erithacus.

Rödhaken är en liten, knubbig tätting, omkring 12,5–14 centimeter lång med stort huvud och kort stjärt. Den har orangerött bröst och ansikte inramat med grå till brun ovansida och vitaktig buk. Könens fjäderdräkter är lika.

Rödhaken är huvudsakligen en insektsätare som tar både larver och fullvuxna insekter men som vintertid även utökar sin kost med bär och dylikt. Den förekommer främst i olika typer av barr- och blandskog men uppträder även i parker och trädgårdar. Den håller gärna till i buskage men uppträder även mycket orädd hoppande på marken framför människor och djur för att fånga uppskrämda insekter.