Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter. Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög.

Bladen är mjuka, 3–8 cm långa och 1–2 cm breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10–15 mm i diameter och har stark, behaglig doft, ungefär som narciss.

Frukten är ett klarrött bär, som är 7–12 mm i diameter. Växten är giftig för människor och då särskilt bär och bark, men allvarliga förgiftningar är ovanliga. Tibast innehåller daphnetoxin och mezerein som hos människor vid förtäring orsakar en brännande smärta i munnen och halsen samt blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor och diarrè. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter.

Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjen sparrisväxter

Systematiken för dessa växter varierar mycket hos olika författare. Indelningen i släkten är oklar och är ett område där aktiv forskning pågår. Av samma anledning varierar artantalet mycket.

Numera räknas ofta släktet Chionodoxa med bland annat den välkända Vårstjärnan (Ch. forbesii) till släktet Scilla. Namnet Chionodoxa är dock fortfarande vanligt i litteraturen och inom trädgårdsnäringen.

Släktet Scilla placeras ibland i familjen Hyacintväxter. Denna familj betraktas numera som en av sju underfamiljer till Asparagaceae, och den har fått namnet Scilloideae.

Vitsippa är en flerårig ört. Den tillhör familjen ranunkelväxter. Vitsippa odlas ofta och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.

Vitsippa är mycket lik gulsippan (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma.

Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa (Anemone × lipsiensis).

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.

Svalört (Ranunculus ficaria) är en art i familjen ranunkelväxter.

Svalört trivs i fuktig, mullrik, svagt beskuggad mark. Precis som många andra arter i ranunkelsläktet (Ranunculus) innehåller svalörten svaga koncentrationer av det giftiga ämnet Protoanemonin, en lättflyktig olja, som avsöndras om någon växtdel bryts. Om den kommer i kontakt med hud eller slemhinnor orsakas sveda och klåda, i värsta fall även blåsor.

Nässelfjäril (Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken. Huruvida fjärilen regelmässigt uppträder med mer än en generation i Sverige är oklart.