Snöklocka heter på latin Leucojum vernum. Den kallas även för klosterlilja och är en amaryllisväxtart som beskrevs av Carl von Linné.

Snöklockan blir 15 — 20cm hög och luktar gott. Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa. Blomningstiden är april — maj. Lökar sätts bäst på hösten. Bladen ser ganska lika ut hos båda arterna men blommorna skiljer.

Snödroppen, på latin Galanthus nivalis, är en av de bäst kända arterna i snödroppssläktet i familjen amaryllisväxter. Den är tillsammans med vintergäck en av de första blommorna som visar sig på våren.

Snödroppen blir 10–15 cm hög och blommar under perioden februari till april i den norra tempererade zonen. Den är härdig inom alla Sveriges odlingszoner. Blomman är vit med 6 kronblad. De tre yttre kronbladen är större än de tre inre. De inre har vardera en grön fläck.

Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago eller på latin Tussilago farfara, är en liten gul blomma. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter mycket tidigt på våren.

Tussilagon, som är en typisk vårblomma, sticker upp ur det vissnade fjolårsgräset så snart tjälen börjar släppa, är ett uppskattat vårtecken. De stora berberliknande blad som efterträder blomningen är mindre uppskattade.

Tussilagons blomning är viktig för tam-bin, den tidiga blomningen och bra pollen och nektar gör att bina får till ett drag på tussilagon.
Namnet tussilago är vanligt eftersom det vetenskapliga namnet trängt ut det äldre folkliga "hästhov". Namnet hästhov kan syfta på att växtens blad till utseendet ansetts likna spåret efter en hästhov eller vara en förvanskning av ”hosthäva". Beredningar av växten har i äldre tider använts som hostdämpande medel.

Kaja (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer över Europa, västra Asien och i Nordafrika. Den är huvudsakligen en stannfågel men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern.

Fyra underarter har identifierats. De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. Han gav den namnet Corvus monedula. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och eventuellt tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus.

Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter. Släktet har cirka 80 arter. De förekommer i huvudsak i Medelhavsområdet men några arter förekommer i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan. Mest känd är saffranskrokus(C. sativus), men även vårkrokus (C. vernus) som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.

De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt.
Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7…10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv.