Gröngölingen blir upp till ungefär 32 cm lång och har ett vingspann på upp till 52 cm. Den har mörkgrön ovansida, blekt ljus- till grågrön undersida och lysande gröngul övergump (syns bra i flykten). Båda könen har röd hjässa och nacke och svart mustaschstreck (hanen med rött i mitten), som räcker från näbben till bakom ögonen. Örontäckare, haka och strupe är däremot vitaktiga. Vingarna är vattrade i brunsvart, gult eller brunvitt. Stjärtfjädrarna är gröngrå med svartaktiga ränder. Skillnaderna mellan könen är mycket små. Hos hanen är kindfläcken röd med svart kant men hos honan är fläcken enfärgat svart. Gröngölingens ögon är blåaktigt vita, näbb och fötter är blygrå. Hanar och honor är lika stora och väger lika mycket. Fåglar som infångats i Camargue vägde i genomsnitt 177 gram (hanar) respektive 174 gram (honor). Vikten varierade från 138 gram till 201 gram.

Myskbocken (Aromia moschata) är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar. Den är 1,5-3 centimeter lång med metalliskt grön ovansida och långa antenner. Myskbockar lever på äldre sälgträd och lämnar väldigt karaktäristiska märken i trädets bark, deras larver äter av veden i ruttnande sälgar och pilar. Larverna lockar ofta både spillkråka och större hackspett.

Myskbocken är Bohusläns landskapsinsekt. Den förekommer i hela Sverige. Ett äldre synonymnamn för myskbocken är Cerambyx moschatus. Myskbocken har även kallats myskbagge. Detta exemplar har tittats vid ute museet i Hörlinge ängar. Fler bilder på www.vigg5.se

Alla som är i skogen och plockar bär, se upp för huggormen den kan ligga på en tuva med fina bär Det finns många ormar i år.

Huggormen är den enda giftorm som förekommer vilt i Skandinavien. Ormars gift är en blandning av enzymer och har två funktioner; att döda bytet, men också att underlätta spjälkningen av maten, som påbörjas redan innan bytet sväljs. Bytet består av små däggdjur, ödlor eller andra smådjur. Ormgiftet verkar även på nervsystemet, och bytesdjuret dör oftast antingen på grund av inre blödningar eller på grund av att hjärtverksamheten eller andningen sätts ur spel. På människan får bettet liknande effekter, men verkan är mycket mer lokal än hos en åkersork där giftet snabbt sprider sig i hela systemet.

Nässelfjäril (Aglais urticae Linné 1758) är en av Sveriges vanligare och färgstarkare dagfjärilar. Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken.

Arten har en av de längsta livcyklerna av alla eurasiska fjärilar, som sträcker sig från tidig vår till senhösten. Adulta individer övervintrar i vinterdvala och kommer fram de första varma vårdagarna för att bilda par och fortplanta sig. I södra utbredningsområdet kan de producera två kullar per år. Unga larver bildar kolonier. Värdväxten är nässlor. Äldre larver lever en och en.

Nattljus (Oenothera biennis) är en art i familjen dunörtsväxter. Den kommer ursprungligen från östraNordamerika, men finns numera naturaliserad på många håll i världen, även i Sverige.

Den växter främst på torra, steniga eller grusiga platser, ofta på vägrenar eller i industriområden. Nattljus odlades tidigare som prydnadsväxt, men har numera till stor del ersatts av storblommigt nattljus (O. glazioviana).