Iller (Mustela putorius) är ett litet mårddjur. Illern på bilderna är tam och användes till att jaga Kanin och andra djur som lever i gryt hålor och stengärde.

Illern är mycket mindre revirhävdande än andra mårddjur. Det är vanligt att individer av samma kön lever i samma område. Liksom andra mårddjur är illern polygam. Dräktigheten inträffar direkt efter parningen. De fem till tio ungarna föds vanligen under tidig sommar och blir självständiga när de är två till tre månader gamla. Illern äter små gnagare, fåglar, groddjur och kräldjur. Det förekommer att den förlamar sitt byte genom att sticka in tänderna i dess hjärna, för att kunna förvara det i sin håla så att det kan ätas senare.
Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). 
Björnbärskomplexet består ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i vår flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. De kallas ibland även "svarthallon" och "björnhallon" (ej att förväxla med boysenbär som också kallas detta) (se även blåhallon, (på Gotland kallade salmbär)). Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.
Gräshoppor (Caelifera) är en underordning insekter. De tillhör hopprätvingarna. Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. 
På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner. Gräshopporna har ofullständig förvandling, det vill säga ur ägget kläcks en larv, kallad nymf, som liknar de vuxna insekterna med undantag för att den är mindre och saknar vingar. Något puppstadium finns alltså inte.
Myskbocken (Aromia moschata) är en skalbagge som
tillhör familjen långhorningar. Den är 1,5-3 centimeter lång med metalliskt grön ovansida och långa antenner.
Myskbock vid Hörlinge ängar
I natursköna Oretorpsområdet växer safta även kallad kungsbräken. Förr trodde man att den hade hemli
ga kunskaper. Den växer i sydligaste landskapen, är tämligen allmän på bräddar, på tuvor i kvarndammar, holmar och även ute på grunt vatten, även spridd på lokaler i södra Norrland.