Grönsiska heter på latin Spinus spinus och är en fågel i familjen finkar.
Grönsiskan är en liten fink som bara mäter 12–13cm. Den har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram.

Grönsiskan har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den vuxna (adulta) hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa. Den adulta honan och ungfåglar (juveniler) saknar dessa svarta partier och är överlag mer anonyma med ljust grågrön dräkt med mörk vattring. Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan av vingen i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Gråsiska som på latin heter Carduelis flammea är just en Siska som tillhör familjen finkar.

I Sverige häckar två populationer av Gråsiskan och Brunsiskan. Brunsiskan häckar i Sverige sedan 1970-talet i Skåne och på västkusten och ursprungstypen (nominatformen) Gråsiskan i norra Sverige. Av någon anledning häckar gråsiskan inte i stora delar av Mellansverige och inte utmed ostkusten.

Törnskatan heter på latin Lanius collurio och tillhör familjen törnskator bland tättingarna. Törnskatan är cirka 17-18 centimeter lång och väger 22-47 gram. Den har kraftig, lätt böjd näbb. Könen skiljer sig i färg. Hanar är rödaktigt vita på undersidan och rödbrunt färgade på ryggen och vingarna. Den har grå hjässa, nacke och gump, breda svarta ögonstreck och svart, vid basen vitkantad stjärt. Honor är på ovansidan bruna, med ljusare gråbrun nacke och gump och mörkare ögonstreck. Deras undersida är ljusgrå och tvärvattrad med mörkare fjäderkanter. Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan. Flera underarter är kända, men de kan knappast särskiljas i fält.

Tajgablåstjärt (Tarsiger Cyanurus) är en liten fågel i ordningen tättingar Denna blåstjärt är fotograferad i Osby och var den fjärde blåstjärten i Skåne sedan artpotalen började att rapportera någon gång på slutet på 1940 talet Det här exemplaret är en hona

Familj: Flugsnappare - Muscicapidae. Allmänna kännetecken: Liknar rödstjärten i storlek och beteende. Blåstjärt i alla dräkter, orange sidor, en skarpt avgränsad strupfläck. Storlek: 13-14 cm, Vikt 10-18gram. Bo: Hålighet i marken, under rot, byggt av torra strån och mossa. Äggen ruvas av honan i 15 dygn . Utbredning : Sällsynt häckningsfågel i östra Lappland , Kuusamo och i Kuhmo . Första iakttagelserna i Finland år 1949 Häckningsbeståndet i Finland varierar årligen men beräknas till 50-500 par. Övervintrar i Sydostasien. Föda : Ryggradslösa djur

Stjärtmes (Aegithalos caudatus) är en tätting i familjen stjärtmesar Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial. Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående häckningssäsong) tillsammans med de extra vuxna individerna som hjälpt till att föda upp kullen (se nedan). Dessa flockar är revirhävdande och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla värmen. Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan honorna vandrar till omkringliggande revir.