Den vilda svanen och ödemarkens fågel. Så var dess forna epitet men faktum är att sångsvanen har börjat häcka allt mer i kulturlandskapet.

Till skillnad från knölsvanen flyttar denna ljudligt trumpetande svan oftast i stora flockar, gärna i linje- eller plogformade band vilka ibland kan ses rasta på åker och äng långt från vatten. Sångsvanen lever på växter som den tar under vatten med hjälp av den långa halsen eller som den betar på land. Sångsvanen med sin gula näbb heter på latin Cygnus cygnus.

Denna praktfulla vattenört som heter menyanthes trifoliata på latin, har en centimetertjock, grön jordstam.

Stjälken är upprätt kraftig och bladlös. Den blir 20- 30 cm hög. Vid stjälkbasen sitter en rosett av grov- och långskaftande uppstigande blad. De är klöverlikt trefingrande och har stora, omvänt äggrunda småflikar. I stjälktoppen sitter en vackert pyramidformad kasse av stora blommor. De fem kronflikarna har rosafärgad utsida, vit tätt fransad insida samt bakåtböjda spetsar.

VITTSJÖ. Bokskogen i Ubbalt är en mycket vacker skog belägen mellan Vittsjö och Gundrastorp

Vårlök (Gagea lutea på latin). Denna välbekanta vårväxt har en ljusbrun lök varifrån stjälken och det enda jämnhöga basalbladet utgår.

Bladet är rännformat, jämnbrett och har trubbig spets. Vårlöken kan bli 15-20 cm hög. Stjälken har överst en flocklik samling av 2-3 cm breda blommor. De smala, trubbiga kalkbladen är vackert ljusgula på insidan och gröngula på utsidan. De två korta stjälkbladen sitter i anslutning till blomställningen. Vårlöken börja blomma redan i april. Växten är FRIDLYST.

Steglits heter på latin Carduelis carduelis.

Den vuxna fågeln har en läng på 12-14 cm. På tistlarna sitter många färggranna fåglar i rött, svart och gult. När de hänger och klänger på tistlarna för att plocka frön lyser de gula vingbanden.

Det är inte förvånande att den förr hölls som burfågel med tanke på dess tropiska skönhet. Ingen annan svensk småfågel är så brokig.