Skogsolvon (Viburnum opulus) är en buske i familjen desmeknoppsväxter.

Busken når sällan mer än en höjd av 5 meter. De stora platta blomställningarna kontrasterar mot det kraftigt gröna lövverket. Bladen är handflikiga och har, för att kunna fungera trots att de är så breda, flera huvudnerver. Bladskaftet har 2 smala stipler nedtill och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar (nektarier). De kallas "extraflorala" för att nektarierna sitter på vegetativa delar. Eftersom de inte har någon betydelse för insektsbesök i blommorna eller pollineringen har man kallat dem extranuptiala.

Rosenkvittensläktet (Chaenomeles) är ett släkte inom familjen rosväxter med fyra arter från Myanmar, Bhutan, Kina och Japan. Vanliga trädgårdsväxter.

Släktet består av lövfällande buskar, eller i sällsynta fall små träd, ibland med tornar. Blad enkla, tandade. Stipler stora och njurformade.

Blommorna kommer flera tillsammans längs grenarna. Foderbladen är fem, hårlösa, hela, upprätta, de faller efter blomningen. Kronbladen är fem. Ståndarna är många till antalet. Fruktämne med 5 karpeller och fem fria pistiller. Frukterna är skaftlösa och svåra att lossa från frukveden. Fruktskalet är ljusgult till ljusbrunt och frukterna sitter kvar till långt in på senhösten eller vintern.

De är sura och hårda men mycket aromatiska och kan användas för att koka gelé. Vaxet utanpå skalet är tjockt och fastnar på fingrarna. Se även kvitten för ett annat släkte med större frukter.

Kartfjäril, Araschnia levana, är en ganska ny fjärilsart för Sverige. Första upptäckten gjordes 1982 i Skåne.

I Finland upptäckte den 15-årige lepidopterologen Jouko E Hokka Araschnia Levana den 30 maj 1973 i Lauritsala, sydöstra delen av landet.

Den lever i gläntor i skogsmark och uppträder i två generationer; april–juni samt juli–augusti. De två generationerna är väldigt olika till sitt utseende och Linné trodde att det var två separata arter.

Kartfjärilen har brännässla som värdväxt. Den brunaktiga vårgenerationen kan ibland förväxlas med små exemplar av nässelfjäril. Kartfjärilen saknar dock nässelfjärilens tydliga gula fläckar längs framkanten. Den brunsvarta och vita andra generationen är typisk och svår att förväxla.

Blåvingar (Polyommatini) är en tribus av juvelvingar inom ordningen fjärilar.

De blir 18-42 mm i vingspann. Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna.

Äggen är gropiga och läggs vanligen på olika ärtväxter. Som andra juvelvingar producerar även blåvingarnas larver sockerhaltiga ämnen som får myror att vårda dem.

Blåmes är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.

Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen.

De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs. Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå. Den adulta fågeln har vita kinder och vitt ovanför ögonmasken medan juvenilen, på dessa ställen, är färgad i ljusgult.