Backsvalan är en liten, kolonihäckande svala med brungrå ovansida och vit undersida. Den häckar över stora delar av norra halvklotet och övervintrar i tropiska och subtropiska områden, för de europeiska fåglarnas del huvudsakligen i Sahel-zonen söder om Sahara.

Globalt anses beståndet livskraftigt, men i Sverige har arten minskat och är upptagen på rödlistan som nära hotad. Backsvalan är starkt beroende av öppen, eroderande sand — en livsmiljö som blivit allt ovanligare i det moderna landskapet.

Backsvalan är den minsta av de svenska svalorna, med en kroppslängd på 12–13 cm, ett vingspann på 26–29 cm och en vikt på endast 12–18 gram.

Den känns lätt igen på sin jordbruna ovansida och vita undersida som korsas av ett tydligt brunt bröstband. Stjärten är kort och endast svagt kluven, vilket ger en mer kompakt silhuett än hos lad- och hussvala.

Bläsand (Mareca penelope eller Anas penelope) är en simand som häckar i de nordligare områdena av Europa och Asien, främst på taiga, men även mer sällsynt vid kuster och slättsjöar längre söderut.

Den häckar främst i öppna våtmarker, slättsjöar eller långsamtrinnande större floder och övervintrar i saltare, men skyddade habitat.

Paret häckar enskilt eller i små grupper men under flyttningen och i vinterkvarteren uppträder arten i stora flockar. Boet är en uppskrapning i marken och placeras i närheten av vatten. Den lägger en kull om året som vanligtvis består av åtta till nio ägg vilka honan ruvar i cirka 24–25 dygn. Det är också honan som ensam tar hand om ungarna som blir flygga efter 40–45 dagar.

Knipa (Bucephala clangula) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud, och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.

Den häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar. Samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen.

Drillsnäppa (Actitis hypoleucos) är en vadare inom familjen snäppor som förekommer i Europa och Asien.

På våren anländer drillsnäppan till Sverige i april. De äldre återvänder mot södern i augusti, de yngre något senare. Den häckar allmänt över hela landet, inte minst i Lappland.

Drillsnäppan är en livlig, försiktig och skygg fågel, som springer omkring på marken med trippande steg och då och då sätter sig på stenar eller trädstammar som sticker upp ur vattnet. När den sitter vippar den ofta upp och ned med stjärten, ungefär som en sädesärla.

Ofta flyger drillsnäppan med nedböjda, lite stela, dallrande vingar tätt utmed vattenytan, samtidigt som den ofta låter höra sitt drillande läte som upprepas flera gånger.

Fälthare (Lepus europaeus) är en art av hare som tillhör familjen Harar och kaniner.

Fältharen har en längd på runt 50–70 centimeter exklusive svansen, som är 10 centimeter lång. Dess öron är längre än skogsharens. Kroppsfärgen är gråaktigt till gulaktigt brun och undre kroppsdelarna är vita. Ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida. Under vinterhalvåret inträder ingen eller obetydlig färgförändring. Det kan finnas vita ställen på huvudets sidor och på öronen nära huvudet. Dessutom kan stjärten vara mera gråaktig. Fältharen väger 3–5 kg och i genomsnitt 3,8 kg.