Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar.

Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande.

Då bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är en ganska orädd fågel.

Bofinkhonan lägger vanligtvis två kullar om året men under varma somrar förekommer det att de lägger än fler kullar. Honan lägger 3–6 ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Äggen kan vara rätt olikfärgade från bo till bo, de är dock alltid tecknade med röd- till mörkbruna fläckar och fina streck. Vid fara döljer sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt. Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan. Efter att äggen kläckts utfodras ungarna av båda föräldrarna. Efter ytterligare cirka fjorton dagar lämnar juvenilerna boet.

Bladen är dubbelt parbladiga, och deras övre del är sporalstrande, men inte den nedre. De flesta flikarna i den sporalstrande delen är helt och hållet ombildade för denna funktion, till formen mycket smala och alldeles överhöljda av sporgömmen.

Familjen safsaväxter (Osmundaceae) skiljer sig från andra ormbunkar framför allt genom sporgömmets konstruktion. I stället för den hygroskopiskt arbetande ringen har sporgömmets vägg en rundad grupp tjockväggiga celler och genom dessas verkan öppnar sig sporgömmet med en lodrät springa, inte som hos andra med en tvärspringa.

Safsan eller "safsabusken" har i Sverige även fått namnet "kungsbräken". Det förra, sydsvenska namnet har man trott sig kunna förklara ur ett gammalt gotiskt ord, som betyder "veta", eftersom man förr trodde att denna ormbunke kunde ge hemliga kunskaper.

Tistelfjäril, är en fjärilsart i familjen praktfjärilar.

Fjärilen har en vingbredd på 51–62 mm och är ljusbrun med svarta fläckar samt vita fläckar nära framvingens spets. Det är en utpräglad migrant som i Europa under våren vandrar norrut från medelhavsområdet, och är känd för sin förmåga att förflytta sig över långa avstånd.

Tistelfjärilen lägger ovala, ljusgröna ägg, som senare blir mer grågröna, på tistlar och nässlor, där larven lever mellan sammanspunna blad.

Nässelfjäril(Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Sorgmantel (Nymphalis antiopa Linné 1758) tillhör familjen praktfjärilar.

Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter. Honan och hanen är mycket lika varandra. Ovansidan är mörkbrun. Både bakvingen och framvingen har en bred ljusgul ytterkant och vid framvingens framkant finns ett par ljusgula fläckar. Innanför de ljusgula kanterna finns ett band av himmelsblå fläckar. Den ljusgula färgen bleknar efter övervintring, så på våren är både ytterkanterna och fläckarna vid framkanten vita eller mycket ljust gula. Den bruna färgen kan också efter övervintring se nästan svart ut. Undersidan är mörkbrun och har vita ytterkanter och hela undersidan är något spräcklig.