VERUM. Jag minns från mina ungdomsår två äldre syskon som bodde i ett litet hus några kilometer norr om Verums kyrkby Huset låg inte långt från korsningen där vägen mot Vesljunga viker av från Visseltoftavägen. Huset hade byggts på en tomt tillhörande en gård i Horsaskog och marken hade 1909 köpts av modern till Hans Alfred Jönsson och Selma Benedikta Jönsson, sedermera gift Krook. Modern Elsa Andersson var född i Sjötorpet 1855 och hade varit änka sedan 1890.

Sonen Alfred Jönsson (1886–1965) var sågare och lantbruksarbetare och har tidvis arbetat vid den intilliggande sågen i Grantorpet. Dottern Selma Krook (1888–1968) hade utbildat sig till sjuksköterska på Konradsberg i Stockholm 1915–1916. Selma kom till Visby 1925 och ingick 1927 äktenskap med stadsläkaren där Hugo Krook (1856–1947). År 1949 inflyttade Selma som nybliven änka från Visby på Gotland till huset i Horsaskog där hon bodde tillsammans med brodern Alfred.

Alfred och Selma hade sina rötter från en av gårdarna i Sjötorpet. Deras mors brorson Svante Nilsson var ägare och lantbrukare på hennes föräldragård. Det blev sedermera Svantes son Sven Nilsson (1923–2007), av oss i Verum kallad ”Sjötorpa-Sven”, som hade gården.

VERUM. Många har fortfarande minnen av de gamla ”skyttefesterna” som förr anordnades i våra bygder av de frivilliga skytteföreningarna. Den svenska skytterörelsen var under många år en statsunderstödd och med det senare bildade hemvärnet jämförbar företeelse. Skytterörelsen har sitt äldsta upphov i frivilliga skytte- och jägarsällskap samt målskjutningsföreningar som började framträda redan på 1820- och 1830-talen. Senare, vid mitten av det i Europa alltmer politiskt oroliga 1800-talet, lämnades statsunderstöd till de frivilliga skarpskytteföreningarna i Sverige.

Skarpskytterörelsens största medlemsomfattning uppnåddes i slutet av 1860-talet med ca 65.000 medlemmar i mer än 300 föreningar. Dessa föreningar ombildades sedermera till skytteföreningar. Anslutningen till skytterörelsen fick särskilt stor omfattning i samband med de två världskrigen under 1900-talet och 1940 fanns över 320.000 medlemmar i ca 2.200 föreningar. En av de allra första föreningarna i Sverige på detta område var Christianstads skyttesällskap som bildades redan 1831. En samlad organisation för Kristianstads län – nu benämnd Kristianstads skytteförbund - grundades 1903. Hässleholms skyttegille grundades 1878 och var en efterföljare till Västra Göinge skarpskytteförening som fanns 1861-1878.

Skjutbanan vid nya Arenaområdet och Videllska lyckan i Kristianstad anlades 1832
Kristianstads Skyttesällskap hade 1832 arrenderat en sex tunnland stor äng på Söder med möjlighet till en 300 alnar (drygt 175 m) lång skottlinje ”utåt sjön”. Den dåvarande avsevärt större Hammarsjöns vik mot Nosaby hade vid den tiden en vattenspegel som slutade nära entrén till det nyanlagda arenaområdet.

Denna första skjutbana kunde för tio år sedan ses i fantasin belägen mellan de två trädlinjerna strax öster om Arenans entréfasad. Vid banans ”början” som vette mot staden låg två byggnader, en större skjutpaviljong och en mindre byggnad med matsal och bostad för vaktmästaren. En särskild överenskommelse hade träffats med smedmästaren J. Molin om vaktmästaruppgifterna enligt ett fortfarande i sällskapets arkiv bevarat kontrakt:

Mot erhållande av fritt boningsrum för detta ändamål på Beckhofvet uppförde och Sällskapet tillhörande hus förbinder jag mig i egenskap af wachtmästare
1o att hafwa wård såwäl om husen som Inventarierna
2o att ej resa från staden utan att derom underrätta den person inom Directionen som har närmaste inseendet öfwer skjutbanan
3o att enligt särskilt contract biträda wid målskjutningar 4o att mot betalning prestera mat, kaffe eller Thé, då jag derom på förhand underrättas
Detta contract gäller från den 1 instundande october på ett års tid med tre månaders ömsesidig uppsägning Christianstad d. 26 juni 1832
J. Mollin
Smidesmästare

VERUM. I tidningen Arbetet infördes 1950-02-02 denna notis om att en ”påstruken” yngling blivit åtalad efter att han vid en danstillställning vid Verums Bygdegård närmat sig en ung dam på ett olämpligt sätt. Journalisten undslapp sig kommentaren att han ansåg tvåhundra kronors böter var ganska mycket för ”ett famntag”. Notisen hade denna lydelse:
På en festplats i Verum hade en något överförfriskad besökare gått fram till en ung dam och försökt lyfta på hennes kjol. Uppsåtet lyckades inte i beräknad omfattning. Mannen gick emellertid inte fri trots detta. I går stod han åtalad för fylleri och förargelseväckande beteende. Han förnekade därvid båda anklagelserna. Enligt vad han själv kunde minnas hade han endast gått fram till flickan samt slagit armarna om livet på henne och sagt »Hej lilla flicka». Hur det nu förhöll sig med den saken, så dömde V. Göinge häradsrätt den åtalade till 200 kr. i böter, vilket i och för sig förefaller rätt mycket för ett »famntag». Det var emellertid inte första gången mannen stod inför domstol för fylleriförseelse.

Sedan omkring 1940 firar man danskvällarna på festplatsen vid Bygdegården som byggdes omkring 1935.

Bygdegården och dansbanan i Brogården på 1970-talet.

Innan danstillställningarna i bygden flyttades till Bygdegården i Brogården dansade man på festplatsen Hagalund som drevs av tivoliägaren Herman Thulin från Dalsjö vid Bjärnum. Anläggningen kallades även Verums Tivoli och låg några hundra meter bortom den nuvarande fotbollsplanen Nillavallen. Ännu tidigare hade man i Verums socken från omkring 1910 en festplats som hette Björkelund. (Se notering i slutet!)

VERUM. Två av mina årskamrater som var födda i Verums socken 1943 förunnades inte att uppnå sin konfirmationsålder. En av dem var min allra sötaste grannflicka Lena Tuvesson (1943–1957). Hon hade i augusti 1957 fyllt 14 år och avled av sjukdomen leukemi i november samma år.

Den andre av mina årskamrater, som bodde i Hagnarp intill gränsen mot Hästveda socken, gick sina flesta skolår i Jägersborgs skola, men vid vissa tillfällen var han med i Verums skola. Han hette Ingvar Björklund och är pojken i mitten på bilden nedan mellan Göran Olsson och Ove Tuvesson.

Tre nu avlidna kamrater från pojkåren. Pojken till höger var Lenas lillebror. Från vänster: Göran Olsson (1942–2006) Ingvar Björklund (1943–1957) och Ove Tuvesson (1945–2008).

VERUM. Uppteckning: Klocka ägd av Ivar Persson i Norreskog, Verum sn. Klockan är tillverkad av Christian Andersson i Sjötorp. Dessa klockor är mycket vanliga i Verum och Visseltofta socknar. Klockan är signerad och bär tillverkningsåret 1849. Jöns Johansson i Verum var allmänt känd som fodralmakare. Priset för klocka med verk och fodral var 25 riksdaler.

Denna notis ingår i den omfattande folklivsdokumentation från Verums och Visseltofta socknar som utfördes av Alf Kahnberg åren 1938 och 1939. Materialet inlemmades i folklivsarkivet och är nu - drygt 80 år senare – en fantastisk källa att ösa ur.

Sommaren 1939 fanns i tidningarna denna notis om de stipendiater som fick uppdraget att göra uppteckningarna:

”Många stipendiater göra uppteckningar om folktradition”.
Folkminnesarkivets insamlingsverksamhet genom utsända stipendiater är denna sommar liksom tidigare inriktad på att samla bidrag till en helhetsbild av forna dagars kultur- och folkliv. Såväl den andliga som den materiella sidan beaktas. Undersökningarna, som beröra landskapen Skåne, Halland, Småland, Blekinge samt Öland, syfta sålunda dels till en uppteckning av all slags muntlig tradition, sägner, visor, seder och bruk i arbetet eller vid årets och livets högtider, trosföreställningar, folkmedicin etc., dels till en inventering av äldre byggnadsskick. Insamlingen av den muntliga folktraditionen är planerad som en komplettering av redan förefintligt material rörande de ämnen som inom de olika folkminnesinstitutionerna i landet äro föremål för bearbetning i och för publicering i den folkloristiska delen av Atlas för svensk folkkultur. (1939-06-23).