I december 2014 berättade Anders Svensson här på ViBj.nu om det rika musikliv som präglat municipalsamhället och möbelfabriksorten Bjärnum. När han kommer till den fina manskörens långa historia nämner han att … den som har varit med längst i kören är Gösta ”på Haga” Nilsson som var med i 70 år innan han lämnade detta jordeliv för ett par år sedan.

Som en oförtröttlig förespråkare för Verumsbornas överlägsenhet i olika avseenden vill jag här lite retfullt betona att några personer som härstammar från Verums socken haft stor betydelse i sammanhanget, bland dem anförvanter till Gösta Nilsson (1926–2012).

Gösta Nilsson ”på Haga”. T. v. bild i Norra Skåne 2003. T. h. bild i boken ”Från slöjd och hantverk till möbelfabriker”.

Gösta Nilssons far Axel och farfar Alfred hade börjat i NTO-logens blåsorkester i Verum 1910. Musikinstrumenten övertogs sedan av Frälsningsarmén i Bjärnum. Dit flyttade också ett par av de mest musikaliska medlemmarna, bland dem Axel Nilsson (1894–1956) och Alfred Nilsson (1868–1957) från Magnarps by. Axel Nilsson var född i Söndrum där fadern Alfred och ett par av hans släktingar från Verum då arbetade i stenhuggeriet.

VERUM. Den 16 november 2021 avled Göte Thuvesson från Stavshult i Verums socken i en ålder av 91 år. Han hade varit ordförande i Verums GoIF 1960–1967 och under många år drev han trädgårdsmöbeltillverkning i sin fabrik i Stavshult. Han tillhörde fjärde generationen i den Tuvessonska snickaresläkten som härstammar från Tufve Eskilsson (1835–1928) i Tågarp.

I boken ”Från slöjd och hantverk” om möbelfabriker i Göinge där släkten omtalas finner man denna inledande reflektion: Vilken av socknarna Norra Åkarp eller Verum, som haft flest tillverkare av göingemöbler är väl svårt att avgöra. Säkert är dock, att från Verum har otaliga lass därav under slutet av förra århundradet, med hästar och oxar som dragare, sökt sig ner över Skåne till marknader.

Om släkten sägs: ”Thuvesönerna” i Verum är ett exempel på hur smidig anpassning ger resultat. Där kan man också läsa: Göte Thuvesson – son till Olof Thuvesson – är född 1930 och representerar fjärde generationen yrkesmän i släkten, men har valt att arbeta med hårdare material än trä. Han har en tekniskt välförsedd fabrik för böjda stålrörsdetaljer och kompletterar de trädetaljer fadern gör till färdiga trädgårdsmöbler. Två av Janne Thuvessons söner drev snickerier i socknen, Ture i Brogården och Olof i Stavshult. Tures son Hasse Tuvesson, även han tillhörande fjärde generationen, flyttade på 1950-talet till Göteryd där han drev snickeriverksamhet och en leksaksfabrik med Brio i Osby som avnämare.

Turlistan från 1925 och omnibusägaren Nils Gottfrid Jönsson (1890–1983)

Längst upp i Verums socken nordliga del ligger ett område som bygdens folk kallar Norraskog. Denna del av socknen blev för ett par hundra år sedan utskiftad så att två områden tillfördes byarna Horsaskog och Bolberöd. Återstående del tillhör i juridiskt hänseende Verums kyrkby.

Ett hemman inropades den 16 juli 1906 för fem kronor av en person vid namn Nils Nilsson. Detta hemman har kallats Norup och tillhör Horsaskogs by. Denne kallades av ortens folk för ”Nye Jägaren” eller ”Jägarenissen” eftersom hans far Nils Jönsson kallades för ”Jägaren”. Att hemmanet bara kostade 5 kronor berodde på att förre ägaren tagit ett kanaliseringslån vilket köparen skulle överta och amortera 190 kronor årligen under 28 år. Det låga priset gjorde att några tidningar tyckte försäljningen var värd rubriken ”Ett hemman för 5 kronor”. Detta hemman ägdes sedermera av den företagsamme Nils Gottfrid Jönsson. Mer om honom senare här.

VERUM. Den 24 november 2021 avled Rut Madebrink i Lidingö vid 98 års ålder. Hon hade varit rektor på Manillaskolan i Stockholm och genom sin morfar Ola Svensson Sommarin hade hon rötter i Verum.

I en levnadsteckning om sin morfar Ola Svensson Zommarin som var född 1864 skriver hon: Gården Sjötorpet skulle ha blivit Olas hem eftersom han var den ende sonen, men hans dövhet medförde att hans syster fick överta gården. Det arv han då fick använde han som bidrag till ”Tidning för Diöfstumma”.

Genom att Olas syster Else och hennes efterkommande bodde kvar på, och fortfarande äger, gården i Sjötorpet kunde Ola och Hilda Zommarins barn genom åren fara dit för att träffas och umgås med släkten. Rut Madebrink skriver: Olas syster tog emot hans barn med värme. Mor kom mycket väl ihåg några sommarbesök (på Sjötorpet i Verum) under ungdomsåren. Nils och Else fick sönerna Svante, August, Olof, Axel och Bengt. Den äldste sonen Svante övertog gården efter faderns död 1909. Gården i Sjötorpet ägdes när Rut Madebrink på 1950-talet tillbringade sina unga år i socknen av Ola Svensson Zommarins systers sonson Sven Nilsson, även kallad Sjötorpa-Sven.

VERUM

Självporträtt av Carl Gustaf Pilo (1711–1793). Portrætsamlingen, Frederiksborg slott.

Hovmålaren Carl Gustaf Pilos sonson, kommissionslantmätaren Haqvin Andreas Pilo, föddes i Sjösås socken i Kronobergs län år 1770 och skrevs in vid Lunds universitetet 1788. År 1791 började han som lantmäterielev och blev examinerad 1792 - året före den berömde farfaderns död. Han blev kommissionslantmätare 1795 och bosatte sig i Simrishamn. Sedan 1793 var han gift med Susanna Catharina Borg. Hustrun dog julafton 1796 i sviterna efter förlossningen av den första dottern Laurentia Catharina. I sitt andra äktenskap blev H. A. Pilo, gift med klockaredottern i Gladsax Petronella Ulrica Leth.

Familjen Pilo flyttar till Verums socken 1823
I april 1923 flyttade familjen till byn Slätthultatorp i Verum socken från "Hvitaby" på Österlen. Byn de kom till kallas numera Jägersborg och ligger inte långt från Skeinge säteri. Vid inflyttningen medföljde sju barn, varav fem var flickor, och därtill även en inneboende 20-årig "studiosus" vid namn Rutger Jonas Plantin. Denne prästson från Norra Rörum var informator åt Pilos barn.