VERUM. De senaste månaderna har vi med fasa fått ta del av nyheter om våldsamma bränder som rasat längs kusten mellan de australiska storstäderna Sydney och Brisbane. Det är enorma skogsarealer som utplånats där.

Med 120 års mellanrum har stora skogseldar drabbat myrmarkerna i de sydligaste delarna av Verums socken. För nu snart ett år sedan blev den förödande skogsbranden som startade på Åbuamossen riksbekant. En ensamliggande gård i Tulatorp utplånades och ett femtiotal boende i byarna Tulatorp, Hagnarp, Skeinge och Björkeberga i Verums socken fick evakueras. Det brann i ett två kilometer långt och 800 meter brett område, beräknat till omkring 160 hektar.

En annan nästan lika stor skogsbrand drabbade de sydliga delarna av Verums socken år 1899. Med ledning av uppgifterna om brandområdets storlek kan man bedöma den ödelagda arealen till uppemot 130 hektar.

VERUM. Cornetten och baronen Axel Ulrich Wrangel von Brehmer – 7 år gammal – från Skeinge gård omkom den 10 augusti 1783. Denne ädling blev vid fem års ålder av Kongl Majt utnämnd till kornett vid Lif-Dragon-Regementet (i maj 1781). Hans äldre bror Voldemar Vilhelm Wrangel von Brehmer (1774-1829), som hade blivit fänrik vid sju års ålder, avancerade till överstelöjtnant i Kronobergs regemente och utnämndes till hovmarskalk 1815. Noteringen i begravningsboken om Axel Ulrich Wrangel von Brehmers död lyder:

Den 16. Aug: Begrofs uti Werums Kyrka och nedsattes i Herrskapsgrafwen Högwälborne Herr Baronens, Öfwerste Lieutenantens och Riddarens Wrangel von Brehmers unga Son Cornetten Högwälborne Herr Baron Axel Ulrich Wrangel von Brehmer, som den 10. Augusti Kl: litet öfwer 2 straxt efter middagsmåltiden, då han af barnslighet i förmaket fattade med händerna i en lös Camin sten öfwer 8 punds wigt, och slog fötterna up i spisen, hwilket han ofta tilförene ja äfwen samma dag utan skada gjordt, drog stenen uppå sig, så at han med den samma föll genast på golfwet, på ryggen, hwilken sten genast krossade hans skiöna ansickte, så at bloden och hjernan flöt ut; Han dog genast utan at gifwa något skrik el: minsta teckn til lif ifrå sig, sedan han lefwat i denna tåredalen

VERUM. I boken ”Verum förr och senare” (utgiven 2006) återges en berättelse av Ester Olsson (1895-1972) om folk som hon träffade under barndomstiden i Brogården.Ester berättar därom Ola Bengtsson och hans hustru Helena Sjölin. De bodde i en backstuga i Tågarp och hade fostrat fyra döttrar födda mellan 1876 och 1888. Alla dessa fyra flickor reste snart efter sin konfirmation till Amerika.De bodde alla först i staden Akron i Ohio dit även modern sedermera som änka emigrerade 1921.

VERUM. I en av begravningsböckerna för Verums församling noteras den 15 april 1770 följande om en knekt med erfarenheter från kända fältslag och belägringar i Europa: 4 de dag Påsk Begrofs gamle Jacob Möller ifrå Skeinge gård, hwaräst han i 15 års tid warit och af Högwälborne Herrskapet niötet nådebröd och underhåll, någon swår siukdom förmärktes intet hos honom annat än ålderdoms skröplighet, hwaraf han dödde Påskedagen. Effter dess medförda attest ifrå Hästweda Sockn skulle han wara 98 år gammal.

Denne gamle knekt var född 1674 i den svenska besittningen Wollin i Pommern. De två öarna Usedom och Wollin, som tilldelades Sverige vid Westfaliska freden år 1648, avträddes till Preussen 1720. Den svenska stormaktstiden brukar betraktas som oåterkalleligen slut efter freden i Nystad året därefter.

Jacob Möller tjänade först i de preussiska trupperna och var sedan mitten av 1690-talet soldat i Sachsen och Polen där August den starke (1670-1733) då härskade. Jacob Möller blev sårad och infångad vid Kliszów 1702. Han blev frisläppt under färden till Danzig, men kom på nytt i fångenskap vid Toruń (Thorn) i Polen 1703. Därefter överfördes han till Sverige och var under några år soldat i det Hamiltonska regementet. Möller flyttade till Skeinge gård från Åbuen i Hästveda socken 1754.

VERUM. Ett hundrafemtioårsminne av när svält och hungersnöd plågade våra bygder i slutet av 1860-talet.

Två pigor från Verums socken - Pernilla Persdotter och Helena Bengtsdotter - trädde i april 1870 fram till försvar för majoren von Gersdorff vid Hässleholms gård. Han och Gustaf von Schultz i Osby hade fått ta emot hårda angrepp för sitt arbete som arbetskraftsagenter. Pigorna hade sommaren och hösten 1869 nappat på en av de annonser som majoren von Gersdorff hade låtit införa i ortstidningarna.

Helena var dotter till Bengt Olsson, vilken kallade Kru-Bengten eftersom fadern Ola Haraldsson bedrivit en mer eller mindre laglig krog på Sågbacken i Verums kyrkby. Helenas föräldrar noterades som utfattiga redan i början av 1860-talet. När Helena avled blott 34 år gammal efterlämnade hon sin 11-åriga dotter Josefina Bernhardina Carlsdotter, som var född i mars 1877. Dotterns födelse inträffade en månad efter moderns hemkomst från en arbetsvistelse i Stockholm åren 1874 - 1877. Den föräldralösa fickan omhändertogs efter Helenas död av en moster som var gift med Jöns Kronvall i Brogården.