VERUM. Vid mitten av februari 1899 kungjordes i flera svenska tidningar att fröken Gerda Petersson (1876-04-26), som var bosatt i Bjärnums järnvägsstation, hade blivit förlovad med farmacie studeranden Hjalmar A. Hülphers (1877-08-31). Denne hade då varit anställd vid apoteket i Hässleholm sedan i november 1898.

Förlofvade
Hjalmar A. Hülphers (Hessleholm) och Gerda Pettersson (Bjernum)

GHT 1899-02-13, SvD 1899-02-15 och Göteborgs Morgonpost 1899-02-16.

Hjalmar Abraham Hülphers (1877–1900).
Förlovad med Gerda Pettersson i februari 1899. Begick självmord i mars 1900.

Gerda var syster till stationsinspektoren i Bjärnum Carl Berckhan Petersson och hon hade tillsammans med brodern och deras mor flyttat in i stationshuset i november 1895. I september 1907 flyttade Gerda och modern till Göteborg, men Carl Berckhan Petersson var kvar i sin tjänst som stationsinpektor i Bjärnum fram till 1914, då han flyttade till Göteborg. (Hans vidare yrkesliv framgår nedan!) Gerda Petersson avled ogift i Göteborg 1933.

VERUM. Den 10 oktober 1968 kunde man i en minnesruna från tidningen Vestkusten läsa detta om en svenskamerikansk kvinna. Hon föddes i Hässleholm (då tillhörande Stoby socken) 1886 som Gerda Ahlberg: Mrs. Gerda Risberg avled den 7 oktober efter flera års sjukdom. Mrs. Risberg var en mycket begåvad litterär person och hade utgivit av trycket en diktsamling, “En Blomsterkrans". Hon var också i en lång följd av år medarbetare i den svenskamerikanska pressen inte minst i Vestkusten, där hon tidigare genom åren varje vecka hade sin egen spalt. Hon medarbetade också i Svenska Posten i Seattle ända tills för något år sedan. … Mrs. Risberg var född i Hässleholm i Skåne och kom till Amerika, till Chicago, 1928. Där träffade hon sin blivande man, Svante Risberg, också han skåning, från Sösdala. Båda for till San Francisco 1931 och gifte sig här samma år.

Gerda Risberg (1886–1968) f. Ahlberg i Hässleholm.

I detta utdrag ur den svenskamerikanska tidningen Vestkusten från den 6 april 1950 finns Gerdas berättelse om upplevelserna av en resa från Vittsjö till Osby, som innehöll en passage genom Verum och Visseltofta:
Göinge är slättland, skogsland och ödemarksland. Låt oss nu färdas genom häradernas norra och östra delar en solig sommardag. Från det natursköna Vittsjö går den halvt igenvuxna vägen till Verum. Vid stranden av Vittsjön ligger Skansen och den minnessten som bygdemän och kvinnor reste på 300-årsdagen av Gustaf Adolfs räddning ur dödsfara den 11 februari 1612 i strid med en dansk truppavdelning. /…/

VERUM. Verums första arbetarkommun grundades vid ett allmänt möte i juli 1913 och fick då tio medlemmar. Men enligt tidningen Arbetets rapport skriven av signaturen G. N. (troligen Gustaf Nilsson från Kristianstad) fanns det åtskilligt med smolk i bägaren. En synnerligen överförfriskad barnmorska hade kommit till mötet för att ”bjuda hela publiken på kaffe med sur grädde”. Här nedan ses tre klipp om evenemanget ur artikeln ”På agitation i Västra Göinge – Två nya arbetarkommuner.” I texten om orterna som besöktes under agitationen skrev G. N. även detta om Verums grannsocken Vittsjö: En starkt högersinnad socken och ganska livligt frekventerad uppehållsort för sommargäster.

Senare under hösten 1913 publicerade tidningen Arbetet en uppföljande artikel med närmare upplysningar om vilka Verumsbor som skulle utgöra arbetarkommunens styrelse. Antalet medlemmar angavs då till 14 personer. Rubriken på denna korta artikel var: ”Även bönderna bli socialdemokrater.”

Klipp ur tidningen Arbetet 1913-08-08

VERUM. Sommaren 1827 ingick en prästson från Önnestad äktenskap med en torpardotter från Norraskog i Verums socken. Pigan Anna Gisselsdotter, som var född i Remaltshuset, hade i april 1821 nedkommit med en son som fick namnet Sven. Den då 26-årige Anders Jacob Collin påtog sig faderskapet till barnet. Men Sven kunde inte noteras som trolovningsbarn eftersom fadern var trolovad med en annan kvinna i Verums socken.

Släkten Collin räknar sitt ursprung från en bonde i byn Jordberga i Norra Vrams socken på Söderåsen. Bonden Hans Anderssons son Jeppa Hansson Collin (1740–1820) var kyrkoherde och prost i Önnestad åren 1789–1820. Hans fem barn som nådde vuxen ålder var Martin Elmgren Collin (1788–1863), Hans Samuel Collin (1791–1833), Anders Jacob Collin (1794–1886) och Anna Cecilia Collin (1797–1869). Det var denne Anders Jacob som blev bonde i Verums kyrkby på 1820-talet.

Ett ungdomsporträtt av Anna Maria Collin (1842–1901)

Många av oss som är födda i Verum - jag själv inräknad - härstammar från släkten Collin. Den sista person som var bosatt i Verums socken och bar efternamnet Collin var hustrun Anna Maria på Nygård. Hon ingick 1875 äktenskap med lantbrukaren Lars Persson och makarna fick barnen Blenda 1876, Axel 1878, Valfrid 1880 och Jacob 1884. Axel Larsson övertog gården som sedermera drevs av sonen Assar Larsson och därefter av hans son Ingvar Larsson.

VERUM.

Ett präktigt stånd av Gulmåra (Galium Verum) med en ensam vit Röllika (Achilléa Millefolium).

Rubrikens ört Gulmåra som Linné kallar Galium Verum d.v.s. ”äkta Galium” bär många folkliga namn. Den kallas på olika håll i landet för Jungfru Marie sänghalm, Honungsgräs, Mjölkysta, Förargelseblomma, Osämjegräs, Viloreda eller Frillogräs. Det förstnämnda namnet är knutet till legenden om att man lade Gulmåra i ett litet barns (helst Jesusbarnets) vagga för att skydda det mot trolldom. Det sistnämnda handlar om att blomman kunde göra kvinnor kärlekstörstande. Det har sagts att den ströddes på salsgolvet till fest för att göra männen ondsinta och fruntimren kärlekskranka.

På hemsidan för Skåneledens etapp mellan Verum och Vittsjö beskrivs naturen längs Vieån i dessa ordalag: Vandringen går genom Verums naturreservat som består av öppna betesmarker, gamla lövträd och rikt fågelliv. Här kan du uppleva en varierad kulturmiljö med spår från tidigare odling och ängsbruk. På våren blommar backsippor och andra hagväxter i området.Vieån, som löper parallellt med leden, är naturligt krokig med fina strandängar och trädridåer. Vid Mölleröd finns forsar, vattenfall och ett gäng jämlöpande rullstensåsar. Ån är viktig för fiskar, musslor, fåglar och kring den finns spännande växter.