VERUM. Fortfarande vid mitten på 1900-talet såldes i livsmedelsbutikerna nästan uteslutande omalet kaffe, som på begäran maldes i butikens kvarn. Detta gjordes medan kunden väntade och det var en hederssak för lanthandlaren att veta vilken malning som gällde för olika familjer. Detta faktum vållade mig stort huvudbry när jag som gymnasist vikarierade som expedit i vår butik under sommarloven. I några familjer hade man fortfarande på den tiden kokkaffe, vilket nuförtiden mest förekommer norröver i landet.

Solo-Kaffe rostades och såldes av AB Malmö Kaffekompani som var grundat 1898

Fortfarande då kaffet mot slutet av 1800-talet blivit en folklig nödvändighet ansågs rostade bönor som en lyxvara. Kaffet salufördes på den tiden i form av orostade (d.v.s. vita) kaffebönor. Därefter rostades bönorna i hemmen och förvarades i särskilda täta bleckburkar som skulle bevara aromen.

ICA-handlarna, som då tillhörde Hakon och EOL-bolagen, hade under krigsåren på 1940-talet utvecklat ett eget märke av kaffeersättning som hette ICAfé. När sedan efterfrågan på kaffe i det närmaste exploderade efter kriget övergick alla inköpscentraler som var knutna till ICA till en gemensam kaffesort som hette Luxus. Sedan detta genomförts 1952 försvann de flesta billigare kaffesorterna från marknaden.

VERUM. På en kommunalstämma den 19 november 1871 svarade de då församlade sockenborna enhälligt ”Ja!” på frågan om det skulle vara ändamålsenligt att inom församlingen bilda en bank.

Tidningsnotis från december 1893 om den räddade banken efter det allvarliga bedrägeriet.

Efter några månaders överläggningar beslutades under det följande året att ”Verums sockens sparbank” skulle börja sin verksamhet och den 2 oktober 1872 bokfördes en grundfond uppgående till 975 riksdaler riksmynt.

Den första direktionen bestod av Lars Andersson i Mölleröd, Per Svensson i Brogården, Svante Jönsson i Maglaröd, Ola Persson i Hovgården, Håkan Olsson i Maltseröd och Anders Nilsson i Bolberöd.

Verums egen ”sockensparbank” ägde därefter – trots det dramatiska, men ej fullföljda nedläggningsbeslutet 1893 – fortsatt bestånd som självständig bank ända fram till 1977 då banken tillsammans med många andra sockenbanker bildade Sparbanken Göinge. Denna bank var därefter verksam fram till 1984 och är numera en del av Sparbanken Skåne.

VERUM. (Kortversion av artikel i Gydhingen 2018, nr 2)
Han var den förste i den akademiska världen som var född i Verums socken. Nils Ljunggren, som föddes i Brogårdens dragontorp 1812, blev på 1840-talet betrodd slottsbetjänt hos kammarherren T. W. Ankarcrona på Runsa i Eds socken. Han fick därefter tjänsten som Stockholms ”Nations-Waktmästare” vid Uppsala universitet. Detta var på sin tid ett mycket respekterat yrke inom universitetsvärlden.

Efter Nils Ljunggrens död den 1 december 1857 infördes denna notis i tidningen Upsala. Han hade med makan Charlotta Catharina Tillander fått dottern Bertha Maria och sonen Sven.

Nils Ljunggren hade tre syskon: Jöns Petter, som var född 1807, då fadern var bosatt i Kristianstad, och de två verumsfödda barnen John (1810) och Maria (1816). Brodern Jöns Petter blev torpare på Ledstorp vid Hanaskog och John blev torpare i Gundrastorp. Maria blev först åbohustru i Färlöv men for till Amerika 1870 med maken Pehr Månsson och 11-årige sonen Sven. De bodde i Swea City i Iowa och var medlemmar av Zion Lutheran Church åren 1876- 1881. Maria dog där den 15 maj 1898. Makarna var det enda par som hade betyget A i kristendomskunskap, vilket framgår av detta klipp ur kyrkboken för Swea City.

VERUM. Natten till julafton 1955 stals mer än 300 värdefulla armbands- och fickur från Bengtssons Uraffär vid Gustaf Adolfs torg i Malmö. Hela stöldgodset togs i beslag av Köpenhamnstullen redan på kvällen dagen därpå, men förövarna lyckades smita. Firmans grundare Peter Bengtsson var född på ”Tillys” i Tågarp.

Urmakaremästare Peter (Per) Bengtsson (1875-1966)

I september 1966 hade Svenska Dagbladet en dödsruna över urmakaremästaren Peter Bengtsson i Malmö med dessa inledande rader: Han var född 1875 i Verum. I yrket började han som 16-åring. I fyra år utbildade han sig hos en urmakare i Vittsjö, kom sedan till Eslöv för att 1909 flytta till Malmö, där han startade egen rörelse, som han 1948 överlämnade till sonen. […] Han har deltagit i ett total utställningar, bl. a. Baltiska utställningen 1914. Till 90-årsdagen var han sysselsatt med att tillverka golvståndur på helt hantverksmässiga grunder, praktverk av noggrannhet.

• Vid 1948 års början var folkmängden 2 764, en minskning med 48. Detta enligt uppgift från Pastorsämbetet.

• Anbud på mjölkskjutsar infordras från mejeriet. På grund av vägförhållanden kan endast hästskjuts åberopas på Hässlebergalinjen.

• Helårs prenumeration på Norra Skåne kostade nu 20 kronor med utgivning tre dagar per vecka.

• Från och med nästa läsår skall 7:e klassens elever från byskolorna centraliseras till Vittsjö folkskola. Utrymmet i skolan var minimalt. Därför hyrdes missionshuset till skolsal.

• 30 ungdomar från GIK deltog i slädparti via Holmarna- Lehult och Västanskogen. En vecka senare arrangerade JUF och NTO kortare slädtur.

• JUF köpte egen gård i Holmarna. Avsikten var att ungdomarna skulle få kunskap om skogsplantering på de 40 tunnland skog.

• Föreläsningsföreningens verksamhet återupptogs.

• Konsul Sven Wennert, Malmö planerade omfattande odling av allehanda frukter i Gundrastorp. De uppfördes det så kallade körsbärshuset!