VERUM. I en tidningsartikel från hösten 1955 kan man läsa en berättelse av en person som under den gångna sommaren hade hamnat i ett sällskap med ”typer” (=typografer) som badade i Skeingesjön. Då jag läser denna text erinrar jag mig från de egna ungdomsåren att ”ursprungsbefolkningen” i denna östliga del av Verums socken som omger Skeingesjön ibland ondgjorde sig över att så kallade ”typer” gått omkring i trädgårdstäpporna och plockat jordgubbar och hallon. De var ju stadsbor och ansågs av folket i Verum inte klara av att skilja mellan smultron och jordgubbar eller mellan vilda och odlade hallon.

”Typerna” var en tämligen speciell kategori av sommarlediga storstadsmänniskor som var inlogerade på ett semesterhem i Björkeberga. Anläggningen hade skapats 1946, då föreningen ”Malmö Typografers Vilohem” köpte ett markområde på Algot Nilssons hemman för där att bygga en semesteranläggning för medlemmarna. Föreningen utökade sitt område genom nya markköp 1948 och 1964 och namnet ändrades sedermera till Grafikernas semesterhem. Anläggningen blev utannonserad till försäljning 1990 med rubriken: KURSGÅRD/SEMESTERHEM I NATURSKÖN SKOGSMLJÖ.

Denna artikel ingår i serien av valda glimtar baserade på underlaget till boken om emigrationen från Verums socken 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.

Sone Kjerstensson från Hästberga gifte sig i slutet av 1869 med Christina Månsdotter från Röshult i Hörja och de bosatte sig ett par år därefter på ett hemman i Tågarp, Verums socken. Fram till familjens slutliga utvandring ett par år in på 1880-talet hade makarna fått de fem barnen Amanda, Martin, Sander, Thilda och Jöns. Den sistnämnde sonen föddes i maj 1879 och fadern Sone vistades därefter i Amerika sedan 1881. När hemmanet sålts 1884 utvandrade även hustrun och alla fem barnen till USA.

Nancy Christenson i unga år	På fotsteget sitter fr. v. Herman och Nancy Apenes, Emma Lindberg, och Ed Person *

*) Nancys kusiner, Emma Lindberg född Farstorps socken och Edvard Person född i Markaryd, socken hade anlänt till Amerika 1928.

Familjen blev nybyggare vid Heart River i Morton County i präriestaten North Dakota och redan i februari 1886 fick makarna ytterligare ett barn. Flickan döptes till Nancy och blev den som höll samman familjen efter föräldrarnas död. (Sone dog 1908 och Christina dog 1926.) Hon uppnådde den aktningsvärda åldern av 92 år och bodde kvar vid familjens farmer livet ut. Nancy Christenson var gift första gången med norrmannen Herman Apenes och andra gången med Carl Hendrickson, men fick inga barn. Nancy var en skicklig och nyskapande fotograf.

VERUM. Denna artikel ingår i serien av valda glimtar baserade på underlaget till den bok om emigrationen från Verums socken åren 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.

Prenumerationsagenten i Chicago Carl Månsson Melin (1860-1921).

Långt in på 1900-talet fanns det i USA ett stort antal svenskspråkiga tidningar. Man räknar med att det år 1900 fanns ett hundratal periodiska tidskrifter som helt eller delvis förmedlade nyheter på svenska språket. Tidningarna Nordstjernan och Svea sammanslogs 1966 och utkom med namnet ”Nordstjernan Svea” fram till 1991. På 1990-talet fanns fyra olika svenskamerikanska tidningar kvar nämligen: California Veckoblad och Vestkusten i Kalifornien, Svenska Amerikanaren Tribunen i Chicago och Nordstjernan i New York.

VERUM. Denna artikel ingår i serien av valda glimtar baserade på underlaget till den bok om emigrationen från Verums socken åren 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.

När julens och mellandagarnas ledigheter nu har kommit ska det i våra trakter – liksom på andra håll i vårt avlånga land – bytas julgåvor och frossas i ett överflöd av mat och dryck. Det kan då vara på sin plats att även erinra om hur armod, svält och död genom årens lopp har hemsökt våra karga bygder.

Rödsotskatastrofen på 1780-talet är utan jämförelse den svåraste perioden i Verums sockens historia. Döden hemsökte vart och vartannat hem och några släkter utplånades helt och hållet av rödsoten – en sjukdom som nu kallas dysenteri. I släptåget följde armod och fattigdom. Katastrofen blev ännu värre genom att sjukdomsperioden sammanföll med missväxtåren 1882-1885. Patriotiska sällskapet ordade med att rågbröd blev utdelat till de svältande och sädeskorn skänktes till de sex mest nödlidande bönderna i socknarna Vittsjö, Visseltofta, Farstorp, Hästveda, Verums, och Fagerhults socknar.

VERUM. Denna artikel ingår i serien av valda glimtar baserade på underlaget till den bok om emigrationen från Verums socken åren 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.

Långt ifrån alla av de ca 370 personer som åren 1875-1900 emigrerade från Verum till Amerika blev kvar utomlands livet ut. Det var ganska många av emigranterna från Verums socken som återvände till den gamla hemorten.

Om man ser på statistiken över inflyttningen finner man att återinvandringen från Amerika hade ett visst samband med hur konjunkturerna utvecklades ”over there”. Så fick till exempel återinvandringen en uppgång vid mitten av 1890-talet. De två åren 1894 och 1895 återvände ett dussintal personer till Verums socken från USA. Sedan avstannade återvändandet, men det kom åter igång 1902. Därefter återkom ungefär fyra personer om året från USA fram till första världskrigets utbrott 1914. Därefter gick det knappast att återvända.

Alfred Henriksson som var född 1873 på ”Hinrikas” i Bolberöd återkom 1930	Olof Nilsson (Färdig) som var född i Visseltofta återkom 1904

Alla fem sönerna på ”Hinrikas” hemman i Bolberöd emigrerade, Nils 1891, Alfred 1898, Håkan 1905, Axel 1907 och slutligen Emil 1909. Nils och Alfred hade arbete som snickare i staten Minnesota. Axel och Emil flyttade på 1920-talet till Kalifornien där de stannade livet ut. Emil dog 1939 och Axel dog 1955. Det var endast Alfred som återvände till den gamla hembygden. Han bosatte sig 1930 på Skrompet i Brogården och avled där 1955.