VERUM. En av de sista dagarna i november nåddes vi av beskedet att lantbrukaren från Tågarp Ernst Tydesjö den 18 november hade avlidit vid en ålder av 92 år. Han hade vid mitten av 1950-talet köpt Aron Anderssons gård i Tågarp (Nr 1:18) och inflyttade dit från Hullingarödstorp i Osby socken. Då Ernst föddes 1923 var föräldrarna bosatta i Stenkeslycke vid Tydingesjön. Ernst Tydesjö och hans sju syskon hade sedan vuxit upp på Nordanå gård i Broby där fadern Oskar Persson var ryktare. Ernst var ogift och åtföljdes vid inflyttningen till Verums socken av sin 70-åriga mor Thilda Amanda.

Ernst Tydesjö var en idéburen människa. Det var inte vanligt bland självägande bönder i Verum att på den tiden förespråka giftfri odling och ett vegetariskt levnadssätt, det som nu kallas ekologisk produktion och konsumtion. Ernst Tydesjö var en rättrogen råkostare och han berättade gärna om de läror som spreds av Are Waerland ”den moderna svenska vegetariska hälsorörelsens grundare och store banerförare.”

VERUM. Från den legendariska Osby Atlet & Brottarklubb hörde man i min barndom ofta talas om bröderna Albert Blixt (1911-1996) och Hjalmar Blixt (1909-1983). En annan framgångsrik brottare i samma klubb var under 1930 och 1940-talen Per Erik (Pelle) Lindholm (1915-2010). Han började på 1930-talet som welterviktare, men avancerade senare till klassen lätt tungvikt. Pelle Lindholm var först rörläggare hemma i Osby, men blev sedan polisman och var fram till sin död bosatt i Hörby.

Per Erik (Pelle) Lindholm som ung brottare

Brottarens föräldrar Per Adolf Johansson Lindholm och Olga Agneta Olofsdotter var båda komna från Skeinge godsegendom i Verums socken. Såväl farföräldrarna som morföräldrarna hade haft anställning hos greve Harald Holck på Skeinge säteri i Verums socken. Pelle Lindholms farfar Johan August Petersson var smålänning och hade kommit till Skeinge som statdräng 1899 med hustrun och sex barn. Morfadern Olof Andersson hade tjänstgjort som livréklädd kusk hos greven: Han var son till Anders Olsson. Mormodern, tidigare mamsell Neess, kom 1874 från Danmark och hade varit jungfru hos det danska greveparet på Skeinge.

VERUM. Det finns säkert fler än jag som suttit undrande över gamla flygbilder med utgivningsort ”Dals Långed”. Ibland vill man gärna veta vilket år den flygande fotografen passerat våra trakter. Detta är fullt möjligt genom att förlaget hade skyldighet att få bilderna ”frigivna” av Försvarsstaben. På varje bild finns därför dels en siffra, dels en ”årsbokstav”. På denna bild över bebyggelsen längs Vieån står ett R vilket kan tolkas som 1955. Många vykortssamlare vet hur man avläser vilket år flygbilden är tagen. (Se förklaring längst ner!)

Bilden är tagen under ett sommarlov som många i min generation minns. Det var den varmaste sommaren i mannaminne och luften stod stilla och dallrade om dagarna. Några minns den som utställningssommaren H55 uppkallad efter den internationella bostads- och konstindustriutställning som arrangerades i Helsingborg 10 juni–28 augusti 1955.

VERUM. Läkaren Alvar Björverud (1925-2011) var hela sitt liv starkt fäst vid sina barndomstrakter. Han var född och uppvuxen vid Björkeberga i Verums socken helt nära den sägenomspunna ”Borgön” i Skeingesjön. Föräldrarna var handlanden Svante Persson Björverud och hustrun Nilla Henriksson.

I Alvars födelsetrakt bodde 400 år före hans födelse en man som i Tyskland skrev sig som Vlfo Chrisophoris Calmarensis Suecos. Denne svenske adelsman hade anlänt till universitetet i Rostock 1597 och var kvar där till hösten 1599. Fadern blev avrättad genom halshuggning i Kalmar den 16 maj 1599.

Denne Vlfo Christophoris Calmarensis var alltså den svenske adelsmannen Ulf Christoffersson Grip, vilken omkring 1625 som gift med Margarete Daa, inflyttade till Björkeberga från Småland i dåvarande Sverige och som på 1630-talet fick se sig grundlurad av äventyraren Lars Wivallius. Vigseln mellan Ulf Grip och Margarete Daa ägde rum i Ystad 1607.

Det var ganska nära att vi på denna alerta hemsida helt glömde bort att uppmärksamma 60-årsminnet av ”Brattsystemets” avveckling den 1 oktober 1955. Det finns säkert en och annan läsare som var tillräckligt gammal 1955 för att ha fått samhällets förtroende att vara tilldelad en viktig bok som såg ut så här:

Att bli tilldelad denna bok har ibland jämförts med möjligheten att hämta ut ett pass eller att ha rösträtt i allmänna val. Att ha en motbok var för några personer liktydigt med att äga medborgerligt förtroende.

Det hände ju ibland att ransonen inte var fullt tillräcklig för månadens festande och då gällde det att ha någon mera måttlighetsdrickande vän eller bekant som man kunde låna motbok av. Detta var en vedertagen metod och ibland blev det en bitter strid om att vara nära vän med de ”godtemplare” i bygden som var innehavare av en motbok. Jag har själv fått mig berättat om en sådan munhuggning i en känd lanthandel som avslutades med att en av parterna sa: Du får väl för f-n skaffa Dig en egen nykterist, jag vill ha min för mig själv!  Den legendariske Gits Olsson skrev i en krönika i tidningen Se: Den här tiden fanns det också fullt av nykterister som hade både två- och trelitersböcker och lånade ut dem till behövande. Personer med sådana böcker var mycket populära och efterfrågade i sällskapslivet. Det fanns människor som accepterades endast i kraft av sin motbok.