VERUM.

Ett präktigt stånd av Gulmåra (Galium Verum) med en ensam vit Röllika (Achilléa Millefolium).

Rubrikens ört Gulmåra som Linné kallar Galium Verum d.v.s. ”äkta Galium” bär många folkliga namn. Den kallas på olika håll i landet för Jungfru Marie sänghalm, Honungsgräs, Mjölkysta, Förargelseblomma, Osämjegräs, Viloreda eller Frillogräs. Det förstnämnda namnet är knutet till legenden om att man lade Gulmåra i ett litet barns (helst Jesusbarnets) vagga för att skydda det mot trolldom. Det sistnämnda handlar om att blomman kunde göra kvinnor kärlekstörstande. Det har sagts att den ströddes på salsgolvet till fest för att göra männen ondsinta och fruntimren kärlekskranka.

På hemsidan för Skåneledens etapp mellan Verum och Vittsjö beskrivs naturen längs Vieån i dessa ordalag: Vandringen går genom Verums naturreservat som består av öppna betesmarker, gamla lövträd och rikt fågelliv. Här kan du uppleva en varierad kulturmiljö med spår från tidigare odling och ängsbruk. På våren blommar backsippor och andra hagväxter i området.Vieån, som löper parallellt med leden, är naturligt krokig med fina strandängar och trädridåer. Vid Mölleröd finns forsar, vattenfall och ett gäng jämlöpande rullstensåsar. Ån är viktig för fiskar, musslor, fåglar och kring den finns spännande växter.

För 70 år sedan överraskades Axel Jönsson, som var en av de fyra möbelfabrikörerna ”Bröderna Jönsson” i Mölleröd, av att just den dag han blev 65 år få högsta vinsten på det årets andra dragning i premieobligationslånet. Han var född den 12 december 1890 och under rubriken ”Vann 250,000 kr. på 65-årsdagen” berättade Svenska Dagbladet den 17 december 1955 om händelsen.

År 1914 byggde Jöns Sonessons söner Gottfrid, Axel, Hilding och Arvid Jönsson sin möbelfabrik vid Vieåns forsar i Mölleröd. Den nystartade fabriken erhöll diplom på Baltiska utställningen i Malmö 1914, men förödande bränder drabbade sedermera fabriken åren 1937 och 1948. (Se bilder sist i denna artikel.) Möbelfabriken ägde fortbestånd fram till mitten av 1960-talet och sysselsatte som mest ca 25 man. Därefter drevs speltillverkning där av AB Alga till 1973. Brödernas far Jöns Sonesson, som avled 1919, hade tidigare haft en möbelsnickeriverkstad i Brogårds Skog. Sönerna lärde yrket där och övertog faderns verkstad 1908.

VERUM. I slutet av 1800-talet var folket i Verumsbygden tämligen välinformerade om hur livet gestaltade sig för de personer som bosatt sig i Amerika. Och några av barnen till emigranterna, som hade sökt sig tillbaka till ”Det gamla landet”, hjälpte till med att upprätthålla kontakten ”Det stora landet i väster”.

Jag minns från min uppväxt dessa tre damer som var födda i USA: Ellen Jönsson (1902–1971) i Ekeröd, Olga Olofsson (1900–1988) i Hörlinge och Anny Tilly (1910–1964) i Brogården.

Ellen Viktoria var född i New York City den 16 maj 1902 av Olof Nilsson Färdig och Britta Lisa Jonasdotter, som återvände till Norraskog i Verums socken 1904 med två i USA födda barn. Olof hade vistats i USA sedan 1897 och gifte sig med Britta Lisa 1899. Ellen blev sedermera 1927 gift med omnibusägaren och handlanden Nils Gottfrid Jönsson. De bosatte sig i Ekeröd i början av 1950-talet där maken blev hemmansägare.

VERUM.

Jag, som är en inbiten Verumsnostalgiker, missar aldrig majbålet vid Vieån i Verum.
Här ses min hustru Mona på väg till lotteriståndet med våra barnbarn Gustav och Indra Pettersson 2023.

Denna fina bild som jag hittat i familjens fotoalbum visar en ovanligt fint snickrad upphöjd plats i Ekeröd.

Balkongen var främst avsedd för kräftskivor, men dög även för andra kalas och fester. Här kan man verkligen tala om en ”uteplats”. Man får gissa att personerna med vita huvudbonader är inhyrda ”kokdamer” för festen.

Min morfar Svante Jönsson (1880–1946) var uppfinningsrik och gladlynt, vilket gick i arv till sonen Gösta Jönsson (1925–2010). Det är Svante som står vid trappan.

Balkongbilden är tagen omkring 1930. Den fjärde tösen från höger är min mor Margit (sedermera gift med Birger Pettersson) och till vänster om henne sitter storasystern Hanna-Lisa (sedermera gift med Malte Bengtsson i Bjärnum). Den raffiga pigan, som klappar hunden vid stenen, skymmer tyvärr min mormor Inez Jönsson (1885–1983).

Längst ner i högra hörnet på denna häradsekonomiska karta från 1832 låg vid Helgeåns ”kurva” fram till 1950-talet en backstuga som beboddes av Verumsfödde torparen Lars Persson (1844–1927) som kallades Heje-Lars.

Där bodde han med sin hustru Ingar Turesdotter (1851–1930), som var född i Norra Sandby. Där bodde även medlemmar av den stora familjen. Makarna hade sju barn och i början av 1900-talet bodde där utöver makarnas fem barn även hustruns bror boskapshandlaren Fredrik Turesson och ett barnbarn. Hustrun Ingar var känd i bygden för att arbeta med att reparera och sota de stora bakugnarna i böndernas gårdar.

Makarna Lars Persson och Ingar Turesdotter med tre av döttrarna, Olivia står bakom modern.

I samband med att Brittedals elbolag skulle etablera sitt kraftverk vid Hästberga gjorde några tidningar besök i det område som skulle översvämmas och ett de torp som påverkades av byggandet var familjens backstuga. I några skånska tidningar kunde man läsa berättelser om livet i backstugan: