VERUM. En originell herre - som inte var född i socknen – hette Bernhard Hillerström. Han bodde i en liten stuga i Sjötorpet inte långt från Bodarpasjön. En tid var hans hus och omgivningarna i skogen ett uppskattat turistmål. Han hade satt ut metallplåtar med spännande texter om världshändelserna och fantasifulla framtidsfunderingar. Han var en lite missförstådd fantast och självlärd filosof och jag minns att han på 1960-talet, efter att ha utsatts för vandaliseringar, tvingades skydda sitt hus ”Villa Soldagg” och sin tomt med kraftiga anordningar.

En kvinna som vuxit upp i Verumstrakten säger: Vi tyckte nog att han var lite tokig men i dag skulle jag nog betrakta honom som en intressant och färgstark människa.

Tidningen Arbetet skrev den 21 december 1963 dessa rader i samband med att hans omgivningar vandaliserats av ”ligister och raggare”:
”Mitt hem är min borg”. Efter den urgamla principen har konstnären och jordbruksarbetaren Bernhard Hillerström tvingats skydda omgivningarna kring sin lilla röda stuga i Sjötorpet. Kraftiga dubbla staket krönta med taggtråd i yviga cirklar skyddar hans Villa Soldagg från inkräktare. Grindarna är låsta kraftiga länkar och hänglås, framför stugan går en bred vallgrav. – Det är inte trevligt att behöva göra så här, men jag vill ha mitt i fred, säger Hillerström. Flera gånger har hans stuga vandaliserats av ungdomar, ofta har han kört bort turister och nyfikna från trädgården där sällsynta växter blommar. Nu är Villa Soldagg som en ointaglig fästning. Men raggare och ligister stoppades inte av en vallgrav. De kastade sten genom rutorna och förstörde många timmars hårt arbete för Hillerström på några minuter.

VERUM. Jag kom att läsa lite om brevbäraren Per Tilly på er hemsida. En annan Tilly var min farfars far Nils Johnsson Tilly i Bolberöd.

Mina föräldrar hyrde ett sommarhus av Erik Persson i Tågarp under 1960-90-talet. Vi fick då reda på att min farfar, Carl Tilly, var född i Verums församling.

När vi besökte gården ”Pärsas" där han härstammade ifrån fick vi bifogade historia av Ivar Persson som skrivit ner vad han visste om Nils och gården. Min farfar, Carl, blev utackorderad på bygden när Nils dog. Så småningom kom han till Landskrona.

Nils Tillys far var dragonen John Tilly i Drakeberga. Om det finns något släktskap med Per Tilly vet jag inte.
Jag tänkte att den bifogade historien kanske kan vara intressant för er?

Länk till artikel av Mats Pettersson om Postföraren Per Tilly. (Klicka)

Nedan återges fotograferat Ivar Persson nedtecknade text i original.

VERUM. Helge Koch var född i Norra Åkarps socken 1907 och var son till fabrikören August Persson och hustrun Theresia Mariana Koch. När han åren mellan 1938 och 1947 var bosatt i Verum och Visseltofta angavs titeln kantor och organist för honom. År 1945 antog han moderns efternamn Koch som sitt eget.

Helge Koch (1907–1995)

Han ingick 1953 äktenskap med Lisa Braugenhardt-Koch (1913–1979). Hon hade varit konsertpianist och sångerska. Efter studentexamen i Malmö studerade hon språk och musik vid universitetet i Lund. Efter studietiden arbetade hon på kontor några år och bosatte sig 1955 i Vittsjö. Redan under gymnasietiden medverkade hon med musik i radion och sedan dess har hon deltagit som pianist, såväl solopianist i många olika sammanhang i Vittsjö och på andra platser. Under en följd av år gav hon privatlektioner i musik och språk.

VERUM. Den litterärt mest kände prästen i Verum och Visseltoft pastorat är Carl Christian Eberstein (1794–1858). Hans korta presentation på Wikipedia lyder i utdrag: … var en svensk präst och poet. Han var son till biskop Carl Johan Eberstein. Eberstein blev 1812 docent i grekiska vid Lunds universitet, 1819 rektor vid Helsingborgs läroverk och 1821 titulärprofessor. År 1824 blev han kyrkoherde i Visseltofta, och 1835 i V. Karup. Eberstein utgav, förutom predikningar och akademiska avhandlingar, diktsamlingarna Mina tidsfördrif (1826) samt den mot biskop Wilhelm Faxe i Lund riktade pamfletten ”Bispen. Utkast till en poetisk kalender för år 1853” (1852).

Carl Christian Eberstein (1794–1858): Bild i Svenskt biografiskt handlexikon.

Utdrag ur Lunds Stifts Herdaminne om Ebersteins liv sedan 1821 i Göinge och därefter sedan 1835 i Västra Karup och Hov vid Hallandsåsen: År 1821 fick E. professors namn. Sedan han låtit prästviga sig i Stockholm, anmälde han sig som extrasökande till en hel rad pastorat, och då han enligt egen uppgift icke ville lämna huvudstaden, förrän han blivit utnämnd till någotdera, accepterade han 1825 ett kyrkoherdekall i Visseltofta i Göinges ödsligaste skogsbygder, ett av de för sin ringa tiondes skull så kallade kalvskinnspastoraten. Här kunde han givetvis icke slå sig till ro, men först efter många ansökningar och förgäves avlagda predikoprov fick han 1835 transport, till V. Karups och Hovs goda pastorat, där han förblev till sin död. ….

VERUM. I sin artikel om Osbyutställningen 1929 skriver Tord Jöran Hallberg att denna utställning av många äldre ses som en milstolpe i köpingens historia. I tidningen Arbetet utbrast en skribent: … behöva ni ställa till med utställning? Hela orten är ju en herrens välsignade - utställning.

Vid att tillfälle under utställningen hade folk observerat att en person stod lutad mot ett staket och beredde sig att svimma. I reportaget skriver Arbetet (12/7 1929): Polisen närmade sig med raska steg. Vad står på? Åh, det kom en arbetsklädd person i blus och trätofflor mitt under brinnande utställning. Vid närmare undersökning visade det sig emellertid att han var från Verum, varpå folksamlingen lugnt upplöstes utan att ordningsmakten behövde ingripa. Tidningen skriver vidare om den av utställarna som troligen låg bakom kommentaren: Bland möbeltillverkarna nämna vi Br. Jönssons Möbelfabrik, Verum, som utställer en vacker herrumsmöbel i bonad ek med soffa, fåtöljer och stolar klädda med den nu så modärna genombrutna plyschen.