VERUM. I tidningsnotiser i Skånska Posten och Lunds Weckoblad från sommaren 1855 omtalades under rubriken ”Misslyckad kur” en i det närmaste obegriplig händelse i Gubbarp, Verums socken.

Inledningsvis berättas att mannen, som var 76 år gammal, ämnade fördriva en svår klåda som han varit besvärad av. Han inledde kuren med att värma upp sin bakugn och hade sedan elden blivit urtagen krupit in i ugnen och låtit en grannhustru stänga ugnsluckan. De två notiserna blev uppmärksammade i tidningar runt om i landet.

Tidningarna avslutar sin redogörelse: Detta experiment fick, såsom lätt hade bordt kunna förutses, ett ganska tragiskt slut, ty då en hustru, som warit behjälplig med luckans tillstängande, skulle efter en stunds förlopp efterse mannens tillstånd, befanns han liggande död i ugnen. Wisserligen blef mannen grundligt botad för klådan, men troligen war det ej hans mening att det skulle ske på det wiset. (Skånska Posten)

Änklingen Lars Bengtsson var född i Oppmanna socken 1779 och hade varit gift med Bengta Nilsdotter. De hade bott i Oppmanna fram till 1833 då de anlände därifrån till Verums socken. Makarna bodde på torpet Bergshälla i Gubbarp.

VERUM. Den 4 mars 1902 meddelade Norra Skåne i en kort notis att Werums handelsaktiebolag skulle få en ny kvinnlig föreståndare. Hennes fullständiga namn var Emma Charlotta Axelsson-Wahlqvist (1877–1966). Hon var då 25 år. Emma var dotter till den legendariske nykterhetskämpen, skomakaren och kryptobaptisten Per Wahlqvist och hans hustru Anna i Hässleholm.

Emmas verksamhet i Verum framgår av en artikel med rubriken: ”Verums handelsbolags fyra föreståndare 1900–1907” nyligen publicerad i Västra Göinge Hembygdsförenings årsskrift 2023.

Per Wahlqvist (1828 – 1909) var initiativtagare till att logen 27 Framgång i Hässleholm bildades 1881

Emmas liv och äktenskap med Pär Ax blev tämligen dramatiskt. I denna berättelse ska jag återge några reflektioner som denna unga kvinna gav uttryck för efter att ha upplevt vilket uselt liv som fördes i den bygd där hon skulle arbeta.

Emma hade i oktober 1902 skickat ett långt brev till redaktionen för den nykterhetspolitiska tidningen Skåning som undertecknats ”Lotta”. Under rubriken ”Från Mörkaste Skåne” infördes texten på tidningens förstasida fredagen den 24 oktober 1902 och de första tre styckena har denna lydelse:
-Med tanke på Skånings vidgade utrymme vill jag med den ärade redaktionens tillåtelse sända några rader till yttervärlden.
-Cirka en mil från Wittsjö och Bjernums jernvägsstationer ligger en by, som i storslagna naturscenerier kan täfla med Skånes vackraste platser, med det betecknande namnet Werum.
-Då man sönderdelar bynamnet får man deraf We-rum, hvilket i öfversättning kan vara samma som Jämmerdal eller Pinorum, och bär i så fall kanske namnet skulden till det rådande eländet.

VERUM. Hovmarskalken Nils Barck och hans hustru Maria Sophie Beck-Friis kom till Skeinge säteri omkring år 1830 och levde där fram till slutet av 1850-talet då de flyttade till Möllegården i Visseltofta. Han omkom vid passage av en bro i Knäredstrakten 1856.

Här ses grevens demolerade vilstol i nutida skick.

Här ses stolen som en ordentlig sittplats på ett foto från 1950-talet.

Greve Barck bad att få skjuta vargen
Nils Barck (1789–1856) var en entusiastisk jägare, men misslyckades med sina vidlyftiga affärer med bl. a. sockertillverkning i Malmö. Han gick i konkurs på 1840-talet.

Grevens jaktäventyr i Göinge omtalades i denna artikel i tidningen Arbetet 1977-05-05: Det var ett stort uppbåd som jagade vargarna och bland skyttarna fanns en greve Barck på Skeinge. En varg ringades in på Björkeberga ägor. […] Många jägare fanns på platsen men greve Barck bad att få skjuta vargen. Ingen invände och vargen sköts av greven. Varghuvudet sattes upp ovanför dörren på Jägersborg. Den här jakten skedde någon gång mellan 1850 och 1856, det sistnämnda året gick greve Barck ur tiden. Ola Nilsson (sedermera korgmakare i Länekärr) hade också berättat att 1829 var ett svårt vargår i bygden. Då rev vargarna en kviga och en kalv medan många kor kom hemspringande med revor och avbitna svansar […] med förenade krafter lyckades vi till sist skrämma bort vargen. Han visade dock tänderna mot oss och de glimmade i månskenet.

VERUM. När man som jag vuxit upp under 1940 och 1950-talen i lanthandelsmiljö på en sådan liten ort som Verum får man stora möjligheter att stifta bekantskap med olika sorters människor. Här följer en rapsodi av personer från trakten som då och då kom på besök i affären och även kunde träffas på andra ställen i grannskapet.

Luffarbesök 1957 av en journalist från Norra Skåne

Byggmästare Folke Bengtssons besök då affären avvecklades1984. Ture Thuvesson och Lars Nilsson kallades oftast av folket i bygden för ”Janna Ture” och ”Ko Lassen”.

VERUM. När Sigrid Emilia “Sadie” Wahlberg Newsome Erickson avled 1948 i staden Ogden som ligger sex mil norr om Salt Lake City i staten Utah hade hon nått en ålder av 76 år. Hon var född i Brogården som Sigrid Emilia Jönsdotter och hette sedermera Wahlberg. Detta efternamn antog fadern i samband med utvandringen till Amerika hösten 1887. Hennes två andra efternamn härrör dels från äktenskapet 1918 med John Newsome (1862–1928), dels från äktenskapet 1930 med Alfred Erickson (1872–1943).

Sigrid E. Wahlberg. Bild från: Iduna, illustrerad veckotidning. Illinois, Chicago. May 7, 1898

Dödsrunan över Sigrid E. Wahlberg var publicerad i Ogden Evening Post den 1 september 1948 och har denna lydelse (i översättning till svenska): Sadie Emele Wahlberg Newsome Erickson, 76, dog i tisdags vid niotiden på ett county-sjukhus efter en längre tids sjukdom. Fru Erickson föddes den 26 mars 1872 i Verum, Kristianstads län, Sverige som dotter till John P. och Nellie Quist Wahlberg. Hon var yngst av nio barn och kom till USA med sin familj när hon var 15 år som konvertit till Mormonkyrkan (L.D.S. Church). De bosatte sig i Salt Lake City och senare i Ogden den 15 september 1887. Hon var författare och framställde texter såväl på svenska som på engelska. Hon hade skrivit flera dikter och sånger som gavs ut här i landet och i Sverige. Hon gifte sig med John Newsome den 26 september 1918 i Salt Lake Temple. Han dog den 18 juni 1928, varefter hon gifte sig med Alfred Erickson den 15 september 1930 i Ogden. De bodde vid 5524 Seventh Avenue i Ogden. Fru Erickson var aktiv med församlingsarbete och var även aktiv i Hjälpföreningen Relief Society och Temple samt med släktforskning. När hon dog var hon medlem i Roy Ward Ogden. Hon har inga närstående efterlevande familjemedlemmar, men vårdades av fru Tillie Burke, en kusin på moderns sida. Edward D. Burke, kusinsonen i Gallup, New Mexico, fru Herbert Reid, kusindottern (Ethel) i Laramie, Wyoming och fru Edward D. Burke är nu i Ogden för att utföra begravningsarrangemangen.