VERUM. I boken The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics skiljer den brittiske författaren och journalisten David Goodhart mellan anywheres och somewheres –människor som hör hemma antingen varsomhelst eller någonstans.

Bildkomposition av området vid bron över Vieån i Verum omkring 1960.

Jag ska här ta upp denna tråd mot bakgrunden att jag brukar påstå att det går att ta bort Mats Pettersson från Verum, men att det aldrig går att ta bort Verum ur Mats Pettersson.

Jag har ofta beundrat ett uttalande av författaren Stig Claesson eller ”Slas” som han oftast kallades. Han var egentligen en söderkis med djupa rötter i Stockholm. Men han var också en resenär som kunde återge intryck från främmande länder och metropoler. Dessutom hade han en stor vurm för den svenska landsbygden. Han lär en gång ha sagt: "Jag reser gärna vart som helst i världen bara jag kan se Riddarfjärden."

För egen del vill jag säga: ”Med stor behållning besöker jag gärna främmande länder och exotiska platser, men bara om jag i mitt inre kan skåda bron i Verum och den vackra utsikten över ån mot kyrkan.”

VERUM. Detta vackra gamla porträtt av makarna Bengt Persson (1844–1921) och hustrun Elsa Jönsdotter Holmgren (1842–1904) från Ristorpet har jag lånat från ett inlägg av Ingrid-Marie Jonson på gruppen ”Bilder från Verum med omnejd från förr”. Fotot är troligen från slutet av 1870-talet då fotografen O. F. Hagman bodde i Osby.

Elsa var dotter till vagnmakaren och smeden i Gubbarp Jöns Nilsson Holmgren (1812–1904) och hustrun Anna Svensdotter (1809–1883). Fadern till Jöns, Nils Holmgren, var född i Brunkelstorp och arbetade som möllare på kvarnen i Skeinge ett tiotal år i början på 1800-talet. Elsas yngre syster Pernilla, född 1853, emigrerade till Amerika 1878. Hon blev där gift med emigranten från Verum Per Torkelsson vilken hade rest från Magnarp redan hösten 1877. Efter de makarna härstammar nuvarande politikern Paul Torkelson i Minnesota. Dessa tidiga emigranter och deras efterkommande skildras på sidorna 95–105 i boken ”Ett annat Verum”, 2018.

VERUM. Förre husaren Per Nilsson Tilly (1849–1927), som 1884 bosatte sig på ett torp i Tågarp i Verums socken, antogs på 1890-talet som postförare mellan Vittsjö och Verum. Han skötte den sysslan i över 25 år.

Kornig bild i tidningsklipp från Norra Skåne 5 januari 1925 (från Ebbe Perssons samlingar) 

Erkänsla för nit, ordentlighet och plikttrohet
När Per Nilsson Tilly ett halvår efter att han nått 75 års ålder avgick från sin tjänst nåddes han av detta brev undertecknat den 29 december 1924 av postdirektören i södra distriktet Olof Thormark: Då Ni med utgången av innevarande år frånträder befattningen såsom postförare å linjen Vittsjö-Verum, vilken befattning Ni uppehållit under en tid av 25 år, har postdirektionen härigenom velat till Eder uttala sin erkänsla för den nit, den ordentlighet och plikttrohet, som Ni under Eder långa tjänstetid såsom postförare städse ådagalagt.

VERUM. I april 1944 kunde man i Aftonbladet läsa dessa rader om vad som menas med en ”stegagöing”:
STEGAGÖING är intet vackert tillmäle till avkomlingar av en stam varifrån danske kungen förr rekryterade sitt livgarde. Det användes av de dryga fullbesuttna bönderna söder om landsvägen på de göingar som varje vår med sina små lurviga sega hästar och en kärra full med världens bästa stegar, kärnor, laggkärl eller andra alster av den långa vinterns hemslöjd uppenbarade sig på slätten. Dessa skogsbor med sin munvighet, spelande ögon, affärssinne och oförbrännerliga energi gjorde sig små och anspråkslösa. Slättborna ynkade dem många gånger för det hårda och fattiga liv de måste föra i sina norröna hem. Göingarna sade förvisso inte emot ty medlidandet skaffade dem ibland både kvarter och foder åt hästen

Bilburna fullastade stegagöingar med sina två Volvolastbilar i Lund 1949.

Aftonbladets skribent fortsätter med att berätta om sin egen erfarenhet av att under militärtjänstgöringen träffa på en ”riktig stegagöing”.

VERUM.

Åke Johannesson (1923–2017), Ture Persson (1923–2012), Robert Björverud (1923–1989), Sune Persson (1923–2003)

Under 1923 noterades sammanlagt 26 födslar i dopboken för Verums socken. Två av pojkarna Ali Andersson och Kurt Alfred Lindhe dog i samband med förlossningen. Av de överlevande 24 barnen var hälften döttrar och hälften söner. Här ska jag närmare presentera elva av dessa personer, varav fem nådde en ålder av mer än 90 år. Äldst blev Stina Maj-Britt Johansson född Stjernström.