LANDÖN. Säkert blev det både midsommarstång och dans kring denna på många platser.
Ute vid Landön, mellan Åhus och Sölvesborg kläddes midsommarstången med många barns hjälp redan under förmiddagen. Efter lunch drog ”spelemannen” igång sitt dragspel och lockade därmed många till ängen söder om campingen.
Klicka på bilden
Strax var stången redan rest och strax var ringdansen igång. Alla var noga med att försöka hålla ordentliga avstånd och de som dansade i par tillhörde samma familj. Molnen såg lite hotande ut men regnet uteblev tack och lov helt under firandet.
Fortsatt skön midsommar tillönskas alla våra läsare, skribenter och annonsörer.
EMMALJUNGA. Då är det åter dags för den välbesökta Second hand Loppisen i Emmaljunga. Utrymmet i lokalerna inomhus är sedan flera veckor tillbaka helt bokat av återkommande knallar. Inte en enda ”knalle” går att trycka in berättar de ansvariga.

Nu är det dock inte helt kört för de som kommer lite sent och vill sälja prylar. På den stora planen utanför Folkets Hus finns utrymme för ”Bakluckeloppis” vilket brukar vara både populärt och välbesökt.
På söndag startar allt för att sedan pågå fram till den 1 augusti. Varje dag mellan kl 11- 16 finns möjlighet att göra fynd. Under månaden brukar ”knallarna” fylla på sina lager med nya varor, så det är som upplagt för flera besök.
Råka (Corvus frugilegus) är en fågel som tillhör kråksläktet inom familjen kråkfåglar.

Boet påminner till utseendet om kråkans och kan nyttjas i flera år. Honan ruvar de 3–4 äggen under 16–20 dagar och matas under denna period av hanen.
Arten häckar allmänt i Skåne, på Öland och Gotland och dessutom på något enstaka ställe längre norrut.
Råkan påbörjar sin dagaktivitet mycket tidigt, ungefär en timme före soluppgången, och slutar mycket sent. Vid midvinter har den därmed åtta timmar till förfogande för födosök. Råkor är sällskapliga under hela året, häckar i delvis mycket stora kolonier och tillbringar natten gemensamt i sovträd. De har ett stort antal sociala beteenden.
VERUM. År 1896 var en brytningsperiod på Skeinge säteri, som då ägdes av greve Holck. Ägarens hustru och döttrar försökte utan större framgång disciplinera arbetarna till såväl gudfruktighet som nykterhet. Genom några rader i en notis den 5 december 1896 skånska IOGT:s tidning SKÅNING framgår hur fruktlöst arbetet var. 

Nykterhetstalaren skriver:
Från Killeberg skulle jag ställa färden till logen Skeingeborg, vid Skeinge, men även denna loge hade ramlat. Förnämsta orsaken härtill har varit den s. k. lokalfrågan: brist på lämplig möteslokal. Logen hade visserligen en tid en lokal upplåten af ägaren, men af en eller annan anledning har denna vägrats. Lördagen före min ankomst till orten uppläts lokalen emellertid till dans. Denna dans slutade med att en yngling blef så godt som ihjälhuggen med knif och sedan utkastad hjälplös i nattkylan. Så behandla ”kristna” bröder hvarandra i dessa bygder.
Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar.

Hanen återvänder till häckningsområdet före honorna och väljer en boplats, som den sedan tillkännager för honor med cirklande flykt och sång. Hanens häckningsframgång är relaterad till längden på stjärtpennorna. Längre stjärtpennor är mer attraktiva för honan. Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Honorna vinner därmed en indirekt fördel i styrka av denna form av urval, då längre stjärtfjädrar antyder en genetiskt starkare individ som kommer att producera avkomma med högre livskraft.
Sida 661 av 1557