VITTSJÖ. En gång om året kommer hålls information på temat Balansera mera på kommunens Träffpunkter.

Den 5 oktober var det dags för oss Vittsjöbor att få ta del av denna information som hölls i Träffpunkten Lindens lokaler. Vi välkomnades av Anita Tidblad och Monica Winquist som stod för serveringen, borden var dukade i vackra höstfärger.

Fem personer med olika yrkesbakgrunder höll i den information som vi fick ta del av.
- Marie, sjuksköterska
- Rebecca, arbetsterapeut
- Hanna, sjukgymnast
- Matilda, dietist
- Pernilla, rehabassistent

från vä Marie, Rebecca, Hanna, Matilda och Pernilla

Efter en kort presentation så blev vi indelade i två grupper, det var ca 20 personer som kommit denna dagen. Då det finns en skjutdörr mellan rummen så fungerar det alldeles utmärkt att göra så, då blir ingen störd av den andra.

VERUM. När man som jag vuxit upp under 1940 och 1950-talen i lanthandelsmiljö på en sådan liten ort som Verum får man stora möjligheter att stifta bekantskap med olika sorters människor. Här följer en rapsodi av personer från trakten som då och då kom på besök i affären och även kunde träffas på andra ställen i grannskapet.

Luffarbesök 1957 av en journalist från Norra Skåne

Byggmästare Folke Bengtssons besök då affären avvecklades1984. Ture Thuvesson och Lars Nilsson kallades oftast av folket i bygden för ”Janna Ture” och ”Ko Lassen”.

VITTSJÖ. I pausen på Hässleholmsderbyt delade Norra Skåne ut Bedrup- priset och Hannah Sjödahl var en av dem som fick ta emot en check på 20 000kr!

Vittsjö GIK:s Hannah Sjödahl har redan skaffat sig en imponerande meritlista. Hon har debuterat i allsvenskan för Vittsjö och även gjort sitt första allsvenska mål.

På fredagskvällen delades checkarna ut till tre unga talangfulla idrottare. I år blev det Orienteraren Svante Selin samt fotbollsspelarna Hannah Sjödahl och Viggo Karlsson som prisades.

Priset är uppkallat efter kände sportjournalisten Bengt Bedrup. Fonden stiftades med pengar från den match som 1983 spelades i Hässleholm med Bengt Bedrups Tv-lag.

VÄXJÖ. Ibland behöver vi komma ifrån vardagen och få lite nya vyer. Inte för långt bort, inte för många dagar och inte för dyrt! Tanken föll på ett pensionat, Det hade jag inte varit på sedan jag var liten. Fanns de fortfarande?
Jag sökte på "Pensionat" och det fanns en hel del att välja på. Vi, mannen i mitt liv och jag föll för Solviken i Ingelstad, en och en halv mil söder om Växjö.

Pensionat Solviken 

Här hade vi inte varit förut, så det passade bra. En regnig dag i oktober körde vi ut på ön Somra och där låg Pensionat Solviken som en gul pärla i allt det gröna, omgiven av Torsjön.

Vi blev väl mottagna av ägaren Inger Håkansson som berättade att huset var från 1940-talet och hade varit i hennes släkts ägo sedan början av 1960-talet. Då köptes det av hennes farmor, Ida Carlsson, som fortsatte att driva pensionatet. Efter några år överlät Ida pensionatet till sin dotter Märta. Ida, själv småländska och kokerska, jobbade hårt och sparade ihop så att hon kunde köpa ett slott, Snogeholms slott.
Denna pensionat- och hotellverksamhet drev hon tillsammans med sin familj i många år.

Nåväl, tillbaka till Solviken, som Inger fick i gåva/ köpte av sin faster Märta 1989. Med tillhörande 45 gäster. På den tiden stannade gästerna ofta flera veckor med helpension, medan nu stannar de som mest i några dagar. Att komma in i huset är som att förflytta sig till en annan tid. Man möts först av en punchveranda med korgmöbler.

Gröngöling är en fågel inom familjen hackspettar.

Den dagaktiva gröngölingen befinner sig ofta på marken, till skillnad från de flesta andra hackspettar och dess huvudföda är myror som den effektivt fångar med sin cirka 10 cm långa hullingförsedda tunga.

I Sverige är den vanlig upp till Värmland och Gästrikland. Den häckar på norra Öland men inte på den södra delen. Arten har observerats i alla Sveriges landskap utom på Gotland.

Gröngölingen föredrar halvöppna landskap med vidsträckt äldre skog, framför allt skogsbryn, skogsdungar på fält, ängar med fruktträd, parker, lundar och stora träd bevuxna trädgårdar. I större skogsområden förekommer den bara i starkt upplysta områden, på skogsängar och i större gläntor. Arten visar en stark förkärlek för lövskog, och i vidsträckta barrskogar kan den i stor utsträckning vara mycket sällsynt eller saknas helt. Gröngölingen häckar i lövskog och särskilt i områden med stora gläntor och öppnare landskap med enstaka träd eller dungar.