Lördagskåseri...
Lyckan, fortsättning och slut
Så kom den då en fredagsmorgon, en jättebil som visade sej innehålla mest gamla motorcyklar av allehanda märken som med nöd och näppe fick plats i uthuset. Ett hus som faktiskt bågnade av alla fordon.
Deras innersta tankar blev aldrig mina, men de trivdes säkert från första stund. Med varliga händer tog de sig an både trädgård och hus både ute och inne. En dag stod båda vid den sirliga grinden, frågande och undrande över om det skulle smaka med en kopp kaffe och en nybakt bulle i deras kök? Inget kunde passa bättre. Jag hade ju aldrig varit inne i paradiset och det kändes som en stor ynnest att få gå över Lyckans tröskel. Med munnen full av en nybakt bulle och med ögonen vidöppna, kunde jag snart se vilket underbart hus de blivit ägare till.
Nockanders bensintapp med Esso bensin var av enklare modell.
Verumskören sjöng vid Tacksägelsedagen.
Församlingshemmet i Vittsjö var platsen och vid de dukade borden fylldes platserna snabbt. Tomas berättar om sin far på ett både humoristiskt och respektfullt sätt. T ex om Fader Gunnars alla 74 böcker han skrivit ,och till och med 3 st för hand, hela 2000 sidor. Annars skrev han på en skrivmaskin som nu är Tomas och mer är som ett minne efter sin far. Tomas berättar också om Fader Gunnars stora intresse för att synas. Man kunde läsa om honom i de flesta veckotidningar och dags och kvällspress . Fader Gunnar njöt av uppmärksamheten.