BJÄRNUM. Axel Pedersen-Henricks donation.

Far man längs Möllerödsjön utmed Farstorpsvägen förbi det lilla hus, som ligger precis i sjökanten, kommer man snart till en liten väg, som går in i skogen. Efter en kort promenad når man fram till en ödetomt, där endast några syrenbuskar vittnar om, att här en gång bott människor. Men det var just här han föddes, den man som under de senare åren glatt så många studerande Bjärnumsbor med några sköna hundralappar så där emot årets slut. Kanske har det för några betytt, att det blev lite lättare att få inkomsterna att gå ihop en månad, då utgifterna brukar vara större än vanligt.

Bjärnumsbo blir pälsjägare.
Historien om vår donator börjar här i Lilla Mölleröd år 1900, då han föddes 18 augusti i ett enkelt bondehem. Sen han slutat skolan arbetade han med jordbruket hemma, men lärde sig också byggnadssnickeri. År 1925 blev emellertid stugan för trång och Axel lämnade Sverige för Kanada, där hans somrar upptogs med jordbruk och vintrarna med jakt på pälsdjur. Han var alltså ”trapper” de här första två åren, men redan 1927 flyttade han till Los Angeles. Här kom hans färdighet som byggnadssnickare till användning eftersom filmindustrin utvecklades snabbt. Filmstjärna blev han nu inte men däremot kulissbyggare hos Europafilm. Så kom andra världskriget och Axel kallades ut i militärtjänst. De blodiga åren tog ju slut till sist och då skrevs nästa kapitel i hans USA-vistelse. Nu var han mogen för ett eget företag och kom att bygga flera villor här i storstaden Los Angeles.

HULTATORP. Första lektionen i Hultatorp skola hölls 1908. Den allra senaste lektionen i samma skola och skolsal hölls här om kvällen. Denna gång var det husförhör i modern version med Stefan Dahlström som husförhörspräst. Ingen bestraffning eller repressalier delades ut efter förhöret då även prästen fick godkänt!

Hembygdskören som underhöll vid husförhöret.

Det var andra gången som prästen sysslade med husförhör. Första erfarenheten av husförhör var från ”Emil i Lönneberga” men det tillhörde forntiden. Själva förhöret höll sig denna gång till bönen Fader Vår, en 1900 år gammal bön men aktuell ännu i dag.

Stefan Dahlström var något osäker på vägen till Hultatorp skola i ödemarken. Han förklarade med all tydlighet att han litade mer på en skiss med vägbeskrivning än från uppgifter från ovan, via GPS!

EMMALJUNGA. Folkets Hus i Emmaljunga hade upplåtit sina lokaler för söndagens loppis! Med sina 90 år på nacken fungerar det fortfarande som en plats där människor kan mötas och ha trevligt. Stämningen var god hos både besökare och försäljare, som dukat upp 14 st. bord med loppissaker av alla de slag skulle locka besökarna.

Men det var nog det som går att äta som gick bäst! Caféet med hembakade grova Smålandskringlor med smör och ost, morotskaka och en småkaka med rörsocker fick många att slå sig ner vid de blomsterprydda borden.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Under måndagen var det säkert inte bara jag som noterade Tranornas försök att inta sin typiska V-formation över bland annat Vittsjö.

De verkade ha en del problem, som så ofta, säkert många viljor, de verkade ”diskutera” som fr.... högljutt där uppe i det blå.

Efter ett tag blev det dock någorlunda ordning på flocken och den drog sig söderut. De tranor vi upplever som bofasta i våra trakter är nu på väg till sydvästra Spanien där de kommer att övervintra.

Någon gång i skarven mars- april kommer de åter till Bjärnums- Vittsjö bygderna.

VERUM. Den danske greven Harald Holck, som tillhörde en gammal förnäm adelsätt, blev 1873 ägare av Skeinge och Björkeberga säterier i Verums socken. Det har sagts att han var den siste manlige personen i sin ätt. Dock finns uppgifter om att en person som hette Rudolf Valdemar Hugo Thuerecht Holck Neess i september 1891 blev far till ett barn som föddes i Maribo i Danmark av ogifta pigan Ingrid Svensdotter från Gubbarp i Verums socken. Barnafadern var son till greve Holcks förvaltare Anton Neess och hustrun Mette. De bodde några år på Björkeberga och därefter under 1890-talet på Måssaröd i Osby socken. Varför Rudolf, som var född 1848, hade tillägnat sig efternamnet Holck tycks vara en väl förborgad hemlighet.

Greven Harald Sophus Holck-Winterfeldt (1848-1919) var gift med baronessan Harriet Charlotte Schaffelitzky de Muckadell (1853-1923). Under tiden som ägare av godsegendomarna i Verum drabbades de danska makarna av tragiska händelser. Två av barnen dog 1881 och dottern Magna, född 1884, blev redan som barn psykiskt sjuk. De fyra flickor som fanns kvar i familjen och nådde vuxen ålder var: Sofie (född 19/5 1875 i Verum), Polly (född 30/8 1882 i Köpenhamn), Olga Fanny (född 1/7 1887 i Verum) och Karen (född 16/7 1889 i Verum).

Baronessan	Fröknarna Olga och Karen	Fröknarna Sofie och Polly

Detalj av bild från omkring 1907 (Ur: Thore Brogårdh Den gamla bilden berättar, 1980)

Hustrun och döttrarna blev i slutet av 1800-talet, måhända som en följd att de tragiska händelserna, gripna av missionsläran. När det skulle bildas ett missionssällskap i Verum föreslog kyrkoherden att Lars Persson på Nygård skulle bli ordförande. Denne och prästen kom i en dispyt om den rätta läran, vilket grevinnan åhörde. Eftersom hon var ängslig om sin själs frälsning, men också starkt fästad vid kyrkan och prästen sa hon till Lars att det inte gick an att svara prästen så. Då svarade Nygårds Lars: ”Jo, jag har Guds ord på min sida, så det går an.”